torsdag 18 februari 2010

Tack men nej tack

Julius envisas med att släpa hem en massa skrynkliga teckningar från dagis. Ärligt talat, vad förväntar han sig att jag ska göra med dem? Även om de inte hade varit ihopknycklade så är de ju inga konstnärliga mästerskap direkt. Några streck i - om man har tur -olika färger.

Inte för att vi har så hög standard här hemma direkt, men vissa gränser har jag faktiskt. Inte en chans att de kommer upp på väggen. Jag förvarar dem i papperskorgen tills jag kommit på vad jag ska göra med dem.

6 kommentarer:

nattvinge sa...

Jag sparar i en påse som vardera unge kommer att få i inflyttningspresent när de lämnar barndomshemmet. Lite payback ;-)

Anonym sa...

Din son använder i alla fall flera olika färger på pennorna. Min kommer hem med vattenfärgsmålade papper... Svarta. Han vägrar att använda någon annan färg. Framtida emo-barn? Kram/Sissel

Maria sa...

Nattvinge: Haha! Smart grej. Men jag skulle aldrig orka göra så.

Sissel: Helt klart. Kan inte tolkas på något annat sätt!

Camabo sa...

Det påminner mig om den här:
http://www.lytes.se/2007/09/20/dalig-kvalite-pa-barnarbete/

:o)

Ketchupmamman sa...

Mina barn LIMMAR ihop saker och tar med hem. Det ligger minsann en tanke bakom deras arbete. Och tanken tycks vara "det ska vara så svårt som möjligt att knyckla ihop skiten".

Maria sa...

Camabo: Haha! En klassiker!

Ketschupmamman: Ärligt talat? Har inte personalen egna barn? Det där måste du ju kunna ta upp på något föräldramöte, sånt borde det ju finns förbud emot.