söndag 23 november 2014

Till mitt framtida jag

Och på tal om förra inlägget - ÄNTLIGEN har Frank lärt sig att gå! Jag har försökt att inte lite syrligt påpeka för honom att det var ju på tiden (jag menar, ungen är faktiskt 16 månader. Hur länge kan man låta bli att lära sig liksom?) utan bara vara positiv och uppmuntrande.

Jag tror att det funkar bra. Trots att han ser ut som en full sextonåring på språkresa fortsätter han ändå att kämpa, så han borde ju känna av vårt stöd. Heja Frank!




Man kan ju inte minnas allt?

Jag VET ju att Charles har lärt sig att gå. Jag menar, han gör det ju faktiskt varje dag så att jag ser det så det råder ju tack och lov ingen tvekan om det. Himla skönt ändå, måste jag säga, att han kan det.

Men däremot minns jag inte alls när han lärde sig det. Eller var vi var. Och om han kunde ställa sig upp själv eller om han var tvungen att resa sig upp mot någonting annat först. Det är som att det inte har hänt! Helt sjukt. Förmodligen (och nu spekulerar jag bara eftersom det alltså inte finns några som helst minnen kvar från den här händelsen) kidnappades vi av utomjordingar som lärde honom att gå under vistelsen på deras planet och som sedan raderade våra minnen innan de släppte ner oss på jorden igen. Det är ju ändå den mest rimliga förklaringen känner jag.

För det här med de bortglömda mellanbarnen låter ju mest som hittepå.

onsdag 19 november 2014

Snyggt

Någon här satte tandborsten på laddning i morse. Jag hoppas verkligen att det var Frank.



Man skulle kunna säga att resultatet blev "sådär".

söndag 16 november 2014

Kul med helg och så

- Så vad har du gjort i helgen då Maria?

- Jag har tvättat. Hela jävla helgen. Mörk tvätt, ljus tvätt, nya barnkläder, lakan, handdukar, ALL TVÄTT SOM FINNS I HELA VÄRLDEN!

- Men, alla tre tvättkorgarna är ju fortfarande mer än halvfulla?

- Mmm, det är karma. Det är för att jag var bödel i mitt förra liv.

- Ok. Det låter rimligt.






lördag 15 november 2014

Nu har jag skickat inbjudningar till alla som velat ha hittills! Om det är någon mer som vill ha eller om man bett om en inbjudan men inte fått någon är det bara att hojta till så fixar jag.

fredag 14 november 2014

Bloggen får ett litet styvbarn

Jag beundrar de som bloggar öppet om allting, som skriver om sånt som skaver och inte bara är fint eller roligt. Det är ju såna bloggar man helst läser! Men ibland tycker jag att det känns det svårt att vräka ut hela sitt privatliv öppet för alla på internet att kunna läsa som de vill (särskilt när det berör andra människor runt omkring en också) och jag har önskat många gånger att blogspot skulle tillåta att man kunde lösenordsskydda vissa inlägg, men de tycks inte se någon poäng i det.

Och jag vet inte, ni kanske inte ens finns kvar där ute? Hallå? Jag bloggar sporadiskt och kollar sällan statistik nu för tiden så jag kan mycket väl ha tappat er allihop utan att jag vet om det. Men i alla fall, vissa saker kan jag inte skriva öppet för hela världen att läsa utan att jag har någon kontroll över det, så det finns numera ytterligare en blogg kopplad till det här kontot. En blogg som endast inbjudna kan läsa. De som vill kunna läsa den kan mejla mig så skickar jag en inbjudan, och på så vis vet jag åtminstone vilka det är som läser den (även om jag inte känner er). Det känns lite lättare så.

Den här bloggen är dock min förstfödda blogg som jag naturligtvis älskar mest och alltid kommer att välja framför den andra om jag tvingas välja. Som vilken styvmor som helst ur bröderna Grimms sagoskatt.

EDIT: Mejladressen för de som inte hittar den är vuxnamanniskorharintehamstrar snabela gmail punkt com