Roligt vs mindre roligt

Sak jag skrattade jättejättemycket åt i morse:


Björns moster som skickade julkort utan att skriva vem det var ifrån pga glömska.


Sak jag inte skrattade lika mycket åt när vi kom fram till landet för en stund sen: att väskan med alla mina kläder inte kom med hit pga glömska. (Vi ska ju bara vara här en vecka eller så, vem behöver byta kläder då liksom?).

Mindre än en vecka kvar till julafton

Jag är så himla himla himla trött just nu och hela min kropp SKRIKER efter jullov och jag orkar inte läsa annat än chic lit-böcker och alla dom jag hittar i den genren är så pinsamt jävla dåliga och jag blir så arg över att huvudpersonerna alltid måste vara så jävla korkade, våpiga, osjälvständiga och i sånt stort behov av män för att definiera sig själva och VARFÖR finns det inga bra böcker i den kategorin?

Och ni då? Bilen går bra eller?

Exakt så

What she said.

Antiklimax

För ett par veckor sedan köpte jag - till Charles enorma förtjusning - en ny tandkräm till barnen.

Och Charles var i extas. Han gjorde inget annat än att prata prata prata om detta fantastiska i att jag köpt en ny barntandkräm. Han berättade för Björn. Han berättade det för Julius. Han berättade för pedagogerna på förskolan.

Och framför allt frågade han när han skulle få använda denna underbara nya tandkräm.

"När den gamla tagit slut" svarade jag lika tålmodigt varje gång, men eftersom man tar ungefär lika mycket tandkräm till ett barn som till en mygga har det tagit en helt oändligt lång tid för oss att göra slut på den där pyttelilla resten av tandkräm i den gamla tuben, istället för en dag eller två som jag så obetänksamt trodde när jag köpte den nya tuben för flera veckor sedan.

Men idag, idag ÄNTLIGEN var det dags!

Och så var den... äcklig.

Så ja, ni förstår ju. Vi saknar helt enkelt ord för detta här hemma.

Eller ja, lite jobbigt är det ju ändå

Jag måste ju ändå resa mig upp i bland för att stoppa in mer ved i elden.

Ifall ni undrade

Björn och barnen har åkt till Nora för att gå på julmarknad och jag, ja jag är ensam kvar här. Jag har gått på långpromenad i gnistrande vitt snölandskap och nu sitter jag i soffan och hör hur elden sprakar både i kassetten i öppna spisen och i vedspisen i köket. Vinterstudion står på i bakgrunden och jag växlar mellan att läsa min bok och surfa lite på telefonen.

Det är verkligen så himla himla jobbigt att vara jag idag.

Världens bäste

När man kommer fram till landet sent en mörk och bitande kall fredagskväll och ser att grannen plogat en väg fram till vår ytterdörr genom den meterdjupa snön och dessutom skottat fram små gångar till vedbod och dasset samt tänt mysbelysning inomhus. Då vill man bara krama honom.

När man inte ställer upp i tävlingen "Årets lillebror"

"Ååh, tyst! Mamma, han stöööör mig!"

"Charles, Julius är sjuk! Han kräks. Du kan inte säga åt honom att vara tyst."

"Men han stör mig när jag vill vila!"

Bäst för Charles att inte Tomten läser den här bloggen, det säger jag bara.

Det var den kalla falukorven i soffan som ledde till det långa fängelsestraffet

Charles är så himla jobbig just nu. Eller rättare sagt, han har det så himla jobbigt just nu och därför har vi också det. En riktig familj delar allt osv.

Allt är i alla fall fel hela tiden, han ska inte ha den mössan på sig inte sätta på sig overallen innan vantarna inte äta middag inte gå hem från förskolan inte stanna kvar på förskolan inte andas inte inte inte. Och när vi äntligen kommer hem på eftermiddagen så orkar jag helt enkelt inte tjafsa mer utan när vi andra sätter oss till bords för att äta middag får han helt enkelt sitta kvar i soffan och äta kall stekt falukorv och babybelostar (alternativt springa runt och leka).

Så nu är hans framtid körd. Vi vet ju alla att barn som inte ätit middag vid bordet tillsammans med resten av familjen blir grovt kriminella.

Helg utan magsår

Hörrni, jag hann med det mesta i helgen!

I lördags hade vi barnvakt och gick långpromenad och åt vuxentacos (ostar, korv, räkor, röror m.m.) och drack champagne och tittade på sju (!) avsnitt av Suits. Alltså himla himla HIMLA bra lördag måste jag säga, jag är väldigt nöjd där. På söndagen hann Charles och jag med ett besök på julmarknaden i gamla stan, och det var ju mysigt om man tycker att asgrinig unge som vägrar gå och ha vantar på sig i istidskyla mitt bland en miljard människor inklämda bland en massa små söta röda bodar som mys så visst. Då var det också himla HIMLA mysigt.

Sen dumpade jag av tjurig unge hemma och åkte och trängdes i Kista Galleria i min varmaste vinterjacka bland tusen miljaders människor. Det var inte mys vilken definition man än använder.

Så. Slut på redogörelse.

Men det är ju skönt att det är helg

Den här helgen (när vi har barnvakt) vill jag shoppa lite nya kläder gå långpromenad i det fina vinterlandskapet titta på en hel säsong av en tv-serie storhandla baka lussebullar gå på julmarknad och köpa nya vinterskor till Julius.

Frågan är hur mycket mer än ett stressrelaterat magsår jag kommer hinna med.