måndag 31 mars 2014

#31

Ikväll var Julius och jag på fotbollsmatch.

Först gick vi och satte oss på våra platser. Sen gick vi och köpte snarr och sen testade vi brandlarmet och utrymningsvägarna och sen gick vi hem.





Betyg: Två glassar av fem.

söndag 30 mars 2014

#30

Det finns två sorters människor här i världen: de som tycker att det är skitäckligt att dricka vatten direkt efter att man borstat tänderna och de som tycker att det är gott.

Jag vill givetvis inte döma någon här nu eller ha några förutfattade meningar, men ni som tycker att det är gott? Är det mycket fel på era smaklökar?


lördag 29 mars 2014

#29





Igår köpte vi nya fåtöljer till vardagsrummet. Det blev ett väldigt lyft måste jag säga. Klart mycket bekvämare än alla flyttkartonger som var där innan i alla fall.




Kvällsutsikt från en av fåtöljerna.




Idag var jag på Afternoon Tea på Långholmen. De hade inga skyltar alls om vad snittarna innehöll (så jag antar att allergiker och vegetarianer inte var så viktiga gäster) och cheesecaken tog slut innan vi hann ta av den. Lågt betyg till dem alltså. Ni får därför en selfie från toan istället för lockande fikabild.

Slut på detaljerad redogörelse av helgen so far.

fredag 28 mars 2014

#28

Kvällens uppgift: dela in er i smågrupper och diskutera följande bild. Vad föreställer den?





1. En pensionär som luktar på blommor.

X. En blind person som förgäves försöker titta på några blommor.

2. En struts som försöker gömma sig.

torsdag 27 mars 2014

#27

Om man kunde tävla i "somna på soffan" skulle jag lätt vinna i kategorin "flest gånger i veckan".

Lätt alltså.

onsdag 26 mars 2014

#26

En sak som jag har svårt för är att somna ansikte mot ansikte med den jag sover med. Den personen (Björn alltså) tar liksom allt syre som finns mellan oss då och allt jag får är gammal utandningsluft med nästan inget syre i alls, och det är klarar man ju sig inte på. Inte jag i alla fall. Jag vill ha mycket syre när jag andas!
Det enda knepet, som jag har kommit på i alla fall, är att på något sätt lyckas tajma den andra personens (Björns) andetag och då försöka hinna göra en inandning själv innan den andre gör det. Men det är ju, som ni kanske förstår, rätt bökigt. Och ännu bökigare blir det om den andre plötsligt hoppar ur sin takt och börjar andas snabbare eller långsammare, då är det nästan helt omöjligt att kunna få i sig tillräckligt med syre.

Vi somnar därför alltid mage mot rygg om vi somnar tätt ihop. Björn tycker att jag är knäpp men det är jag naturligtvis inte. Jag har bara en väldigt stark överlevnadsinstinkt. Och förkärlek för syre.

tisdag 25 mars 2014

#25

Vid frukostbordet i morse sa Julius plötsligt:

"Mamma, alltså jag tycker att du är ganska lat. Inte för att vara dum eller så men jag tycker det".

Och jag ba "??!!"

Sen kunde inte ungen ge ett enda exempel på vad han menade, "nej, det är svårt. Jag kan inte riktigt förklara vad jag menar".

Det är lite de argumenten jag ska använda nu på lördag när han inte får någon veckopeng: "Det här är inte för att vara dum eller så. Varför du inte får någon veckopeng? Det är svårt att säga, jag kan inte riktigt förklara".



måndag 24 mars 2014

#24

Jag avskyr morgnar, alltså på riktigt, jag avskyr dem. I alla fall vardagsmorgnar när man har en tid att passa, helgmorgnarnas lugna lunk stör mig inte alls lika mycket oavsett hur tidigt de börjar. Eller det är ju inte så att jag direkt GILLAR att gå upp halv sex en lördag, men det får mig inte att vilja döda någon på samma sätt.

Men stressiga vardagsmorgnar med motsträviga barn? Det är garanterat en av helvetets kretsar. Och jag har liksom inget som helst tålamod med någonting, utan det räcker med blotta misstanken om att nåt av barnen ska göra något dumt för att jag ska explodera och vilja skrika könsord ut genom ett öppet fönster så att hela stan hör mig. Nu brukar jag oftast lyckas behärska mig när det gäller både könsord och vrål genom öppna fönster, men det är så nära varje gång.

Men men, nu är det väl i runda slänga bara 75 såna där morgnar kvar innan semestern. Och det är väl ingenting, eller vad säger ni hörni?



söndag 23 mars 2014

#23

Björn har varit borta och åkt skidor med jobbet sedan i onsdags, men ikväll kom han äntligen hem igen. Det är tur att han inte var borta längre så, för jag vet ärligt talat inte riktigt hur länge man överlever på att bara äta smörgåsar till både lunch och middag.

#22

Jag har alltid varit ganska pro internet. Ni vet -  sociala medier, Spotify, Netflix, nyhetssajter m.m. Man gillar ju sånt, det gör man ju. 

Men när Charles hittar en mix mellan What does the fox say och Gagnam style och spelar den hela jävla förmiddagen? Ja då är jag inte team internet längre. Då är jag snarare team Nordkorea och vill bara stänga ner hela skiten.

fredag 21 mars 2014

#21

När Frank tänker på...










... att jag måste städa upp all majs, riven ost och gurka under hans stol sen.



torsdag 20 mars 2014

#20

Igår sov Frank hela natten, från klockan åtta till halv fem. Halv fem!

För dig som inte har småbarn: Strunta i det här inlägget, ärligt talat alltså, gör det. Du ska inte behöva utsättas för tanken på att halv fem på morgonen räknas som någonting positivt (och nu pratar vi inte om någon lyckad efterfest eller så). Det är helt sjukt, jag vet det. Gå vidare bara, bildgoogla kattungar med keps eller tänk på choklad istället.

Men för oss andra: HALV FEM! HELA JÄKLA NATTEN! HALV FEM! NU VÄNDER DET! *hjular nerför gatan och tillbaka*

Och ja, vi vet ju alla vad det betyder: den här natten som kommer nu kommer han att vakna minst en gång i timmen. För nu tror ju jag att jag ska få sova.

#19

Pollen pollen pollen. Inte ens när det är snöstorm slipper jag undan besvären. Varje kväll den senaste veckan har jag somnat redan vid åtta-tiden. Vissa kvällar har jag varit duktig och gått och lagt mig innan, andra kvällar som den här somnar jag i soffan och vaknar sen till vid den här tiden för att släpa mig till sängs. Jag är bara så outhärdligt trött hela tiden och jag drömmer om att få sova, bara en liten stund, oavsett var jag är. Jag vill bara vila huvudet mot samlingsmattan på jobbet, krypa ihop i sandlådan eller somna jag också när jag hjälper barnen att komma till ro på vilan efter lunchen.

Men värst är nog huvudvärken. Den bultar och spänner och gör det svårt att koncentrera sig, svårt att inte vara irriterad på allt och alla och när den är som värst känns det nästan som att jag tappar känseln i ansiktet.

Så med anledning av allt det här ser jag i alla fall mina chanser till vinst i vm i självömkan som väldigt väldigt goda. Och det är ju alltid något!

måndag 17 mars 2014

#17

Fick höra av en person idag att "oj, har ni tre killar? Då har ni fullt ös hemma då, haha!"

"Nej, det är ganska lugnt ändå faktiskt för som tur är så är deras snoppar är rätt tysta och stillsamma." Svarade jag inte.

Men jag borde ha gjort.



söndag 16 mars 2014

#16

Typiskt dåliga tips:


Ät en jordnöt i taget? Wtf? Man kanske borde ta fram sina små dopbestick också och skära pyttepyttesmå bitar först som man sen äter en i taget. "Hur blev du så smal?" "Åh ser du, hemligheten ligger i att äta löjligt långsamt! Minst en kvart per jordnöt. Förhoppningsvis hinner du somna för kvällen innan du hunnit äta upp en enda nöt".

Godistipset var ju också bra, jag ska tänka på det i påsk. Tror ni förresten att det är ok att äta andra halvan av godisbiten samtidigt som man äter den första, eller måste man svälja emellan?

lördag 15 mars 2014

#15

Varje gång jag blandar välling eller ersättning till Frank blandar jag lite mer än vad han kommer att dricka. Jag gör lite mer för att vara säker på att han dricker precis så mycket som han vill, så att det inte tar slut innan han är mätt och belåten.

Nio gånger av tio får jag sen hälla ut den sista ratade skvätten, men någon enstaka gång ibland händer det att han dricker upp allting och det är just den enstaka gången som gör att jag fortsätter att blanda den mängden. Bara för att vara på den säkra sidan.

Och det här, det gör jag utan att reflektera. Jag behöver inte bekymra mig över pengar, tillgång till välling eller rent vatten. Jag behöver bara mäta och blanda.

Och det gör bokstavligt talat ont i hjärtat när jag tänker på alla mammor och pappor i Syrien och andra drabbade länder och områden i världen som inte har den här lyxen. Som inte kan blanda så mycket välling som deras barn behöver för att bli mätta och som inte kan hålla dem varma och torra och trygga. Som har så små barn att de inte kan förklara för dem varför de inte får äta sig mätta, eller kanske ännu värre: de som har barn som är så stora att de förstår och därför måste leva med rädsla och ångest.

Det gör verkligen ont i hjärtat. För det är ju egentligen bara allt man vill som förälder, att hålla sina barn mätta och varma och trygga. Allt annat i livet är faktiskt bara bonus.

Om man vill skänka pengar till de som behöver kan man (bara för att ge några exempel, givtevis finns det många många fler organisationer som arbetar med sådant här) bland annat göra det här, här eller här.

fredag 14 mars 2014

#14

Just nu i denna familj: svår pollenallergi, tandsprickning, ögoninflammation och hosta.


Frankie one eye

DET GÅR BRA NU! *letar sten i skogen att lägga sig under*

torsdag 13 mars 2014

#13

Jag läste igår att Tyskland tydligen håller på att skicka hit en massa björkpollen.

Jag är beredd på att strypa tillgången på bilder och skvaller från vårt kungahus om inte detta upphör snarast.

onsdag 12 mars 2014

#12

I förmiddags hade jag ett ärende förbi personalrummet och såg i förbifarten att det låg en ask geléhjärtan där och lockade, och jag kom på mig själv med att tänka att jag skulle ta ett i smyg (trots godisförbudet fram till påsk) med motiveringen det är ju ändå ingen som ser!

Eh, va? Som att jag lovat någon annan än mig själv att inte äta godis fram till påsk? Jaja, sen kom jag i alla fall på att jag var vuxen och gick därifrån utan att ta något hjärta. Slut på spännande anekdot ur verkliga livet.


tisdag 11 mars 2014

#11

Vi har ett spel som heter Pentago. Det går ut på att man ska försöka lägga fem kulor i rad på spelplanen. Det svåra är dock att spelplanen är indelad i fyra rutor och varje gång man har lagt en kula måste man vrida på en av rutorna.

"Enkelt" kanske ni tänker? Inte för mig i alla fall. Jag kan bara inte tänka ut i förväg hur kulorna kommer hamna om man vrider den där jävla fyrkanten åt ena eller andra hållet och jag slutade spela det där spelet efter att inte ha vunnit mot Björn en enda gång. För det känns faktiskt rätt poänglöst att spela ett spel där man inte ens har en liten chans att vinna.

Så det var ju verkligen "kul" när vi plockade fram det där spelet ur gömmorna igen förra helgen och Julius lyckades slå Björn inte bara en utan TRE GÅNGER!

Alltså, verkligen "kul".



måndag 10 mars 2014

#10

Jag är rätt osams med mig själv just nu, för tydligen har jag bestämt att jag inte får äta godis igen förrän till påsk! Alltså, ärligt? Varför?

Det är liksom 38 dagar kvar! Å andra sidan - FATTA GODISFESTEN DÅ!



söndag 9 mars 2014

#9




Idag på förmiddagen låg Frank lite på golvet och kröp. Baklänges alltså. Det är så han jobbar.










Sen somnade han så här. Om ni frågar mig ser det rätt obekvämt ut. Men hej, vad vet jag? Det kanske bara är jag som är gammal och stel.





När Frank vaknat gosade han lite med sin då ännu oklippte bror.







Efter lunchen gick Charles, Frank och jag ut på promenad och skulle mata fåglar.




Men eftersom alla andra också tänkt samma tanke var fåglarna proppmätta och ointresserade och hela vattnet var fullt med upblötta brödbitar som låg oätna och skvalpade.




Typiskt proppmätta fåglar.




Frank fattade som vanligt ingenting.





Lite senare på kvällen bröt jag mig in på den stängda idrottsplatsen (genom att mycket graciöst svinga mina små taxben över en låst grind) och sprang ett intervallpass. Sen ville jag dö.



Slut på rafflande bildspel över min söndag.

lördag 8 mars 2014

#8

I morse: förstulen gymselfie.





Nyss: ca 100 kg godis.




Att inget förlag har hört av sig och bett mig skriva en kost- och träningshandbok är ett stort mysterium för mig.

fredag 7 mars 2014

#7

För några månader sen laddade jag ner en app som går ut på att man ska filma en sekund varje dag, och sen när man tycker att det har gått tillräckligt lång tid, som ett år eller så, kan man sätta ihop alla klipp till en film.

Min plan var att jag skulle filma Frank en sekund varje dag i ett helt år för att sen klippa ihop det till en film som tydligt skulle visa hur hans utseende sakta men säkert förändrats under det året. Coolt, eller hur?

I alla fall, hittills har jag kommit ihåg att filma honom en gång. I sammanlagt en sekund alltså. Det kommer nog bli en ashäftig film det där tror jag, och man kommer nog kunna se väldigt mycket utveckling under den där sekunden om man bara anstränger sig jättejättemycket.

Kanske.



torsdag 6 mars 2014

#6

Vafalls? Apoteket säger att det inte finns någon pollenmedicin som är ok att äta när man ammar, utan att jag måste kontakta läkare först? Det kan väl inte stämma? Det finns ju flera olika sorter man får äta som gravid.

Jäkla missunsamma typer. De vill säkert bara ha all medicin för sig själva.


onsdag 5 mars 2014

#5

Inte nog med att jag var borta från Frank hela dagen igår pga jobb, efter middagen gick jag ju som sagt en sväng till gymmet också. När jag sen kom hem berättade Björn sen att de hade haft det jättemysigt alla fyra under tiden jag var borta: de hade legat i vår säng och busat och skrattat och Frank hade legat i mitten och sett jätteglad ut.

Min reaktion på det? "Jag är redan ute ur familjen! De klarar sig utan mig, jag behövs inte längre! Frank har glömt bort mig och jag är bara en främling som de inte bryr sig om och som inte är viktig för dem. De saknar mig inte när jag är borta! Buhuhu!"

Mvh ego-föräldern som tydligen inte vill att familjen ska må bra och ha roligt på egen hand.

tisdag 4 mars 2014

#4

Jag varpå gymmet tidigare ikväll och en bit bort ifrån mig tränade en tjej tillsammans med en PT. Det såg ut att vara ett sjukt hårt pass och mot slutet var hon tvungen att sätta sig ner med huvudet lutat i händerna och bara andas en lång stund för att inte kräkas/svimma och jag blev så jävla svundsjuk! Avundsjuk på henne som har råd med en PT och som får träna så hårt att hon nästan kräks.

Jag är inte helt övertygad om att det direkt är något sundhetstecken hos mig, att jag vill träna tills jag (nästan) kräks.


måndag 3 mars 2014

#3

Idag lämnade jag min älskade lilla korv i hans pappas förvar och gick till jobbet igen för första gången på vähäldigt länge.

Och vet ni, det gick bra! Vi överlevde båda två (även om en kollegas obetänksamma och aningens dömande kommentar om att "det är väldigt tidigt att börja jobba igen när bebisen bara är sju månader" sved oväntat mycket. Varför den ens sved vet jag faktiskt inte, det var ju inte så att jag lade honom bland bananerna på Ica och hoppades på att han skulle finnas kvar efter arbetsdagen).

Sen kramades vi extra mycket hela kvällen.








söndag 2 mars 2014

#2 Eller: ställen där jag inte lagt mitt barn




Under diskmaskinen? Verkar ju vara högst opraktiskt att förvara en bebis där. Det var inte jag som lade honom där, jag lovar!




Under vardagsrumsbordet? Nej, det känns bara lite osjysst tycker jag. Som om man vill gömma honom.




På badrumsgolvet? Nja, alltså jag satte honom ju i Bumbostolen. Sen hämtade jag en sak i köket och kom tillbaka till den där lille sälen.




Inom räckhåll för PS3:an? HAHAHAHA! Skulle inte tro det va. Det där pipande ljudet när nån sätter på/stänger av är sjukt jobbigt att tvingas lyssna på.




Under en stol? Nej alltså ärligt, jag brukar faktiskt inte lägga honom under några möbler alls. Jag lovar!

lördag 1 mars 2014

#blogg100

Ehrm, det här med att blogga kontinuerligt? Det är tydligen jättesvårt. Men man kan ju inte vara bra på allt? Jag är till exempel väldigt duktig på att inte gå och lägga mig i tid varje kväll istället och det är väl alltid värt något antar jag.

Hursomhelst, jag är mer aktiv på Instagram så om ni vill ha koll på att jag lever och så där så finns jag där, som vmhih. Kontot är låst, men det är mest bara för att jag vill kunna ha lite koll på de som följer mig. Och för att känna mig lite viktig som måste godkänna förfrågningar.

ELLER! Om ni inte har Instagram, eller inte är så intresserade av vad mina snoriga ungar har för sig om dagarna så tänkte jag att jag skulle hoppa på det här med #blogg100 - det vill säga ett blogginlägg om dagen i hundra dagar! Herregud, det blir spännande. Mest för mig. Det blir lite som att komma ihåg att vattna blommorna eller låta bli att  förlägga nycklarna tjugo gånger om dagen.

Hejdå!