torsdag 11 februari 2010

Ångrar mig lite

Alltså, jag kom på en sak. Det här med att åka till London över helgen och att det ska bli så jävla skönt att göra det utan barn så att man får sova, äta, promenera som man vill - det innebär ju att barnen faktiskt inte följer med.

Det har jag liksom missat lite i den allmänna glädjeyran. Nu tror jag faktiskt inte att jag vill åka längre, tänk om jag dör? Tänk om planet kraschar eller om terroristerna spränger en bomb just där jag är? Det går ju inte. Nu har jag sjukt mycket dödsångest.

Kan man ta med dem i handbagaget tror ni? Eller räknas de som vätska? Om jag inte ger dem något att dricka de timmarna innan avgång och tvingar dem att kissa precis innan borde det gå. Eller?

Hur ska jag lösa det här nu då?

3 kommentarer:

nattvinge sa...

När du kommit på det så kan du väl hojta till? Håller på att bygga upp mod att åka till Prag. Sans kids. En. Hel. Helg.

Finnpajsaren sa...

Klistra dem som i ett bälte runt magen? Sådär som självmordsbombare gör. Det har jag gjort när jag har rest. Men jag har ju bara ett barn att smuggla i och för sig. Tonåringarna har jag slutat smuggla. Så himla tungt.

Jo, sätt en tejp på munnen bara.

Maria sa...

Nattvinge: Go go go! Det kommer gå jättebra. Om du bara drogar dig med något dygnen innan så slipper du ångesten här hemma. Jag är övertygad om att den släpper när man väl är på plats.

Finnpajsaren: Charles väger ju som en mindre tonåring (en pyttepytteliten tonåring med fel på ämnesomsättningen och hypofysen) och Julius är ju visserligen smal men väger nog en del han också. Tror jag struntar i den idén, men tack ändå.