tisdag 31 juli 2018

Crossfit-tjejen

Vi tränar crossfit sen i våras, men vi enas om att inte berätta för någon att vi gör det. Crossfit-människor äter nämligen  bara äggvita och proteinpulver och så går de jämt i bar överkropp (männen) och i små korta hotpants med höga strumpor (kvinnorna) och så kallar de inte gym för gym utan ”box” och vi känner båda två att vi egentligen är lite för gamla för sånt där.
De på vårt gym (BOX!) tycks i och för sig vara ganska normala, jag vet visserligen inte vad de äter, men alla kör inte i bar överkropp. Inte jämt. En av tjejerna som tränar där är lång och slank och så sinnessjukt muskulös och jag kan inte låta bli att stirra nästan ogenerat varje gång jag ser henne. Jag vill också se ut så där! Jag vet ju att det är omöjligt, inte minst med tanke på att jag är säkert 15 cm kortare än hon och 15 år äldre, men det är något med henne som jag finner oerhört fascinerande. Efter nån månad hör jag att hon är ihop med en av killarna som också tränar där. Jag är lite besviken på henne, för åh herregud vad hon hade kunnat göra bättre! Han är inte alls lika cool som hon är och en kväll när jag sitter och slösurfar hittar jag ett långt inlägg som han har skrivit på gymmet (BOXENS!) Facebook-sida och jag vill lite gömma mig bakom en kudde när jag läser det. Det är långt och svamligt och ganska pretentiös och framförallt skriver han konsekvent ”ja” istället för ”jag”. Stackars crossfit-tjejen. Jag föreställer mig att hon skämdes lite när han lade ut det, som att det pinsamma i att som vuxen skriva ”ja” istället för ”jag” spiller över lite på henne. Att hon skulle kunna göra det samma är inget jag reflekterar över.

Jag tänker verkligen rätt mycket på crossfit-tjejen och hennes kille.

söndag 29 juli 2018

Ångest

Nu är det bara en semestervecka kvar - EN!- och ångesten är i det närmaste total. Visserligen finns det ett par saker som ska bli härliga att göra varje dag igen, såsom att
  • Borsta tänderna två gånger om dagen
  • Gå på vattentoalett
  • Sminka mig
  • Fixa håret
  • Ha BH på mig
  • Ha riktiga KLÄDER öht
men jag ser dock inte fram emot att ställa väckarklockan varje dag, jaga iväg barn till skolan eller jobba. Vill minst av allt jobba igen. Någonsin. Är det superdeprimeramde att vara avundsjuk på pensionärer när man är 38 år?

lördag 28 juli 2018

Hej hej

Kära sommaren 2018!

Jag vet att jag gnäller mycket på dig, och det kan man ju faktiskt tycka är lite oskönt av mig. Du har väl rätt att vara som du vill? Det finns ju faktiskt också bra saker med dig, även om det är lätt att glömma bort dem eftersom att hjärnan smälter i värmen. Förlåt! Nu gjorde jag det igen. Jaja, här kommer iaf några bra saker:


  1. Vi badar mycket. 
  2. Man kan sitta ute om kvällarna utan att behöva klä sig i fleecefilt och toppa med infravärme.
  3. Vi eh... badar mycket?

Vi kanske bara ska lämna det så. 

Det är ju inte heller ditt fel att jag är så trött efter den här våren att jag inte ens orkar umgås med folk. INGEN har hälsat på oss i år (till skillnad från andra år då vi behövt lägga pussel med alla besökare och till och med tryckt in folk som inte - innan - känt varandra i gäststugan samtidigt och ba "FINNS DET HJÄRTERUM FINNS DET STJÄRTERUM!" och sen visslandes gått tillbaka till vårt egna hus). Och vet du? Jag hade inte orkat med besök i år. Det tar liksom bara stopp? Jag misshandlar vänskapsrelationer till höger och vänster genom att dra mig undan och gömma mig med huvudet i hönsburen och trots att jag märker att jag gör det orkar jag inte riktigt hantera det just nu. Jag kommer förmodligen ha mycket mer energi till det i höst när jobb och barnens alla tusen aktiviteter drar igång och alla sovmorgnar kallhjärtat har dragit sin kos? Älskar att skjuta upp saker! 

Hursomhelst sommaren, jag ska ta väl och runda av det här nu. Både du och jag behöver sova, du ska väl bränna ner ytterligare några tusen hektar skog i morgon och jag ska... bada antar jag?

Puss och kram från Maria