lördag 23 januari 2016

En sopmur

Så plötsligt en dag, utan att ha pratat med varandra om det, slutade både Björn och jag att slänga soporna. Istället började vi stapla dem innanför ytterdörren och nu luktar det väldigt illa där, och det är väldigt svårt att ta sig både in och ut.





Jag hoppas att vi snart börjar slänga dem igen.

torsdag 21 januari 2016

Thomas, Sofia och alla 253,5 glutenintoleranta singlarna

Visste ni att om man har en iPhone så sparas alla skärmdumpar man tar automatiskt i en egen mapp? Jorå, så nu kan man ligga i soffan och ba scrolla igenom alla viktiga saker man skärmdumpat genom åren, som tex den här annonsen för glutenfria singlar! Nu är ju jag visserligen varken singel eller glutenallergiker men om jag skulle b l i det känns det ändå tryggt att ha skärmdumpat den här annonsen.



Det kändes tydligen också relevant att skärmdumpa det här talet? Man vill ju inte glömma siffror i onödan liksom.




Och som jag gissar att det gör i de flesta andra mobiler finns det även i min bilder på Thomas von Brömsen.




Prinsessan Sofia har jag uppenbarligen inte bara bildgooglat utan ä v e n skärmdumpat! Ifall hovet plötsligt skulle dra in alla bilder på henne? Väldigt oklart faktiskt. Inte ens jag vet hur min hjärna fungerar alla gånger.



Skärmdumpar alltså. Har svårt att se hur jag skulle kunna överleva utan dem.

fredag 8 januari 2016

Men det är ju kul att det äntligen blivit kallt och kommit snö och så. Verkligen jättekul!

Så vi bestämde att hela familjen skulle åka snowracer och pulka i söndags, eftersom det är sånt barnfamiljer gör när det blivit vinter. Först stod vi fem personer i vår lilla lilla smala hall och klädde på oss ungefär 20 lager kläder vardera, och alla knuffades och alla svettades och ingen var glad över att det var vinter.

Sen gick vi ner i källaren, hämtade alla snowracers och pulkan, baxade ut allt på gatan och upptäckte att inget av de stora barnen hade vantar på sig. En gick upp i lägenheten för att hämta, en gick ner i källaren för att leta, ingen hittade. Sen gick de om varandra i porten, sprang fram och tillbaka minst tio gånger och kvar stod jag och det enda barnet med vantar på och vaktade snowracers. Efter 20 minuter hade hela familjen fått på sig vantar och jag och vantbarnet höll redan på att frysa ihjäl eftersom vi stått stilla så länge.

På vägen till pulkabacken grinade en unge för att han inte ville dra sin snowracer själv och när vi väl kommit fram ville en annan unge inte åka överhuvudtaget. Så den pulkavägrande ungen och jag gick hem igen.

Jag vill därför påstå att ett endaste litet pulkatillfälle räknas. Och räcker!



The face of jävligt förbannad snowracervaktare.

måndag 4 januari 2016

2015 - en kort årskrönika

Årets mest oväntade:

Jag och yoga blev ihop! Det är sant faktiskt. Vi har träffats tidigare, för flera år sedan, men då klaffade vi inte alls. Jag vet inte om det var jag eller yogan som inte var redo, men vi gick i alla fall skilda vägar och var nöjda med det båda två.

Hursomhelst så stötte vi på varandra igen nu i höstas och plötsligt ba < 3 < 3 < 3
Nu för tiden ses vi gärna ett par gånger i veckan, både på gymmet och hemma. 2016 kommer lätt bli vårt år!





Årets klipp:

Stod jag för när jag kapade av mig håret.



Jag gick från det här:


Till det här. Sjukt nöjd faktiskt.




Årets värsta:

Att Europa lajvar Tyskland och Europa på 1930-talet. Att SD finns och bara växer sig större och större och främlingsfientligheten är på väg att bli rumsren och folk dör. Folk dör för att vi i Europa kämpar för att inte dela med oss av vår enorma förmögenhet. Folk dör för att människor från andra delar av världen uppenbarligen inte är lika mycket värda. Folk dör för att de inte vill leva i krig, fattigdom och förtryck. Folk dör för att vi inte vill rädda dem.

Och jag tror inte 2016 blir ett uns bättre.