tisdag 31 maj 2011

Och så påstod SF att deras köp av Sandrews inte skulle påverka utbudet av filmer. Hur tänkte de då egentligen?

Jag trodde att det gick så få filmer på bio den här tiden på året för att det var lågsäsong.

Och inte för att Baksmällan II går nio gånger om dagen i sammanlagt tre salonger - på en och samma biograf.



Inte undra på att det inte går några andra filmer då! Det finns det ju varken tid eller plats för.

Synd om mig

Ögoninflammation, världens huvudvärk och jättejättetörstig. Håll inte inne med det för att skona mig nu, visst är det ehec?

Jag åt ju ändå tysk sparris i fredags.

måndag 30 maj 2011

Recension av kvällens vardagsrumsspelning:

Eric Sadel var som vanligt oklanderligt klädd i sin kinajacka uppknäppt över t-shirt och med bygghandske på ena handen. Kvällens spelning var också alldeles lagom lång, bara Manboy och den ryska versionen av Popular spelades. Sadel har med sin ryckiga och hoppiga dansstil lätt att få igång publiken och han får alltid stående ovationer efter sina framträdanden, och så även ikväll.

Jag ställer mig dock lite tvekande till den till synes lätt utvecklingsstörde bakgrundssångaren som efter Sadels framträdande stannade kvar själv på scenen, slickade lite på mikrofonen samtidigt som han stirrade tomt på publiken innan han själv gick av scenen.

Var det verkligen en del av koreografin?

Nån annan som vet?

Det finns säkert de som tycker att det även var en ganska dålig idé att torka upp vinhavet i klädkammaren med det som fanns närmast, nämligen handdukar som skulle tvättas.

Nu har vi på grund av detta ett gäng blöta handdukar fulla med glassplitter i tvättkorgen. Jag ställer mig lite frågande till vad tvättmaskinen har för inställning till sånt. Gillar? Gillar inte?

Jag tror inte att jag har nån lust att ta reda på det.

Och så finns det de som tycker att det är JOBBIGT att vabba!

Det här med att man låter barnen hållas när de är inne i klädkammaren och leker lite med bland annat flaskor som står där inne (ja, vi har vårt barskåp i klädkammaren. Det är fullt normalt) för att det håller dem så lugna och tysta, det kan eventuellt visa sig vara en ganska dålig idé.

I alla fall om en av dem lyckas ha sönder en vinflaska så att hela klädkammaren fylls med vitt vin och barnet självt blir marinerat. Det kan dessutom tyckas vara en extra dålig idé om det vinmarinerade barnet - samtidigt som man frenetiskt torkar vitt vin från hela golvet, alla väskor och allt annat i den förbannade jävla klädkammaren som är dränkt i det - gräver i sin blöja med båda händerna och hittar bajs där i.

Det kan man tycka.

söndag 29 maj 2011

Jag vill ju inte göra er avundsjuka eller så...

Idag är det mors dag. Jag har varken fått sovmorgon, frukost på sängen, fula barnteckningar eller present.

Men ni ska inte tro att jag inte blivit firad för det! För vid frukosten fick jag faktiskt nyhetsdelen först. Trots att jag läste den först igår också!


Ska man slå på stort så ska man.



Fint folk kommer alltid sent

När man får såna här kalasinbjudningar ni vet, där det står att "Lilla Göllegöll ska fira sin fyraårsdag på lördag mellan 12 och 15 och ni är varmt välkomna", då tar jag mest det där med tiden som en rekommendation. 


Och kommer tio i ett istället för tolv.

Och förresten ska de bara vara glada över att vi missade första timmen. Julius hittade en synth i lekrummet nämligen.

Glädjedödaren

Den där Björn, han är inte till mycket nytta för den här bloggen ska ni veta. Jag tänkte lägga upp en jätterolig film på när Julius, iförd kinajacka och strumpbyxor som halsduk, hoppar och flaxar runt i vardagsrummet sjungades "Popular" med väldigt tjock rysk accent.

Men det får jag inte för Björn! Varför vet jag inte, han pratade massor om saker som integritet, gränser och du fattar väl att du inte kan lägga upp vad som helst på den där jäkla bloggen, och säkert en massa andra grejer också men jag lyssnade inte så noga. Han pratar så mycket ibland så jag brukar liksom stänga av.

Jaja, jag ville i alla fall berätta för er vad ni missar. Och vems fel det är.

Och att den där ryska accenten är så tjock att man kan skära i den med kniv.

Dementi

Enligt obekräftade rykten somnade jag för en stund sen inne i barnens rum när jag var där inne för att titta på Eric Sadel-konserten som skulle vara där då. Samma rykten påstår dessutom att jag dreglade ner hela kudden jag låg på.

Detta är naturligtvis inte sant. Jag skulle aldrig somna ifrån förmiddagens 459:e version av Popular. Jag dreglar inte heller när jag sover, den där blöta fläcken som liksom bredde ut sig över nästan hela kudden var bara en synvilla. Ok?

Fint. Då säger vi så.

lördag 28 maj 2011

Lite sur

Alltså kroppen, vi måste prata. Vi var ju ute igår och drack ganska mycket vin, som du kanske minns? Jo, jag tror nog att du gör det faktiskt. Det känns väldigt mycket så i huvudet idag alla fall.

Och jag tycker faktiskt att det kändes som att vi hade jättetrevligt igår, båda två. Och som att vi idag hade förtjänat sovmorgon idag, speciellt som det var Björns tur att gå upp med barnen också. Alla förutsättningar fanns där om vi säger så.

SÅ VARFÖR I HELVETE ENVISADES DU MED ATT VAKNA 07.00?

På riktigt, varför? Hur tänkte du där? Du får faktiskt ta och skärpa dig när det gäller sånt där (nej, jag har inte glöm Jönköping och det faktum att du då vaknade fem redan), för jag börjar bli riktigt irriterad på dig. Om du inte bättrar dig tror jag inte att vi kan vara kompisar längre. Då tänker jag skaffa en ny kropp. En mycket smalare, starkare och bättre kropp. Så det så.



fredag 27 maj 2011

På jobbet förstår de inte hur snygg jag är

Ni klagade för ett tag sen på att ni inte vet hur jag ser ut (angående min vilja att skriva autografer på stan), så här publicerar jag en bild av mig tecknad av en av mina kollegor:





Den här kollegan kommer jag naturligtvis göra arvslös.

Jag och min frukost

Vi hade frukostmöte idag på kontoret. Det var nog inte helt och hållet min grej. Jag var nämligen så hungrig när jag väl kom fram att jag inte ens orkade ta av mig, utan stövlade in halvblöt och sammanbiten med jackan fortfarande på och liksom armbågade mig fram till bordet där brödet och påläggen fanns.

Men jag gjorde säkert ett kontrollerat och professionellt intryck. Om man bara bortsåg från den vilda blicken och knuffarna jag gav alla som stod i vägen alltså.


torsdag 26 maj 2011

Skål då

Idag hade vi sommarfest på jobbet för alla barn och deras föräldrar. Den inleddes med att barnen upträdde med några barnvisor. Och när jag säger att barnen uppträdde menar jag att jag och mina kollegor sjöng. Det var i alla fall bara våra röster som hördes.

Men jag tror att föräldrarna märkte det. För inte var det barnen som fick varsin vinflaska efteråt som tack, thankyouverymuch, nej för det var faktiskt vi som fick det.

Skönt att de där barnen inte fick ta hela äran. Rätt ska ju ändå vara rätt.

Olika förutsättningar bara

Julius klarade fyraårskontrollen på BVC helt utan anmärkning i morse.

Men det var inget som gjorde mig förvånad, tvärtom. Han är ju den vi brukar kalla "begåvningen" i familjen.

Och Charles? Ja han är den blonde. Men det ska nog gå bra för honom i livet också. Alla behöver ju inte ha kvalificerade jobb.

Känner mig lite mobbad. Och utanför.

Men vad fan Twitter, jag följer ju 60 personer! Räcker inte det alltså menar du?


onsdag 25 maj 2011

Blöt

Idag eftermiddags öppnade sig himlens portar i ungefär 20 minuter.

Hur jag vet att det var just 20 minuter? Jo för det var under exakt samma minuter som jag cyklade hem från jobbet.

Bra tajming kan man säga. Eller till och med skickligt. Eller bara "hejdå bra hårdag".

tisdag 24 maj 2011

Affärsmöte

I morgon ska jag träffa Linn. Vi ska diskutera vår affärsidé som kommer göra att vi tjänar sjukt mycket pengar tillsammans. Det tycker jag känns bra. Jag tror emellertid att jag kanske inte kommer få vara ekonomiansvarig efter mitt förra inlägg.

Men det gör inte så mycket, bara miljonerna börjar trilla in snart.

En fråga bara

Om man typ har bränt alla pengar innan lönen har kommit - bör man tänka över sin ekonomiska strategi då? Eller ska man bara köra på som vanligt?

(Inte för att det gäller mig alltså. Jag är rik som ett troll som vanligt).

Om barns "kompetens" del 2

I förmiddags skulle jag och en kollega gå till en sjö med barnen på vår avdelning. Vid sjön finns det två bryggor och vi stannade till en stund på vägen dit för att prata om vilken av bryggorna vi skulle gå till:

Barn: Den bryggan därborta luktar jätteilla. Alltså jättejätteilla!

Kollega: Jaha, men då tar vi andra bryggan då. Vilken tur att du visste det så att vi inte gick dit.

Barn (nu lite upprört): Nej, jag vill inte gå till andra bryggan! Jag menar ju att jag vill gå till den bryggan!


Kompetenta?

I rest my case.



måndag 23 maj 2011

Kitsch?

Det är väldigt trendigt inom barnuppfostran nu för tiden att tänka att barn kan själva. Att de vet vad de gör, att de är kompetenta.

Men vilket jävla trams det där är säger jag. Kolla bara hur det går om man överlåter ansvaret för inredning på en tvååring. Plötsligt svävar det en fet blåskimrand haj i vardagsrummet, som vägrar flytta på sig och som glor hungrigt på de som sitter i soffan.

Skulle det vara snyggt på något vis eller? Smakfullt?

Nää. Skulle inte tro det va.

Kompetenta my ass alltså.


Det är inte vi, det är dom

För ett förhållande är småbarnsåren ingen jävla dans kan jag meddela. Det är slitigt, bråkigt och tröttsamt. Björn och jag tjafsar typ jämt. Inte om saker som pengar och barnuppfostran och sånt, utan om mer stora saker.

Som vem som ska ha nyhetsdelen först vid frukosten. Eller smaken på tandkräm. Eller varför inte klassikern "vem har pressat in alla tomma matlådor i käket så att man får dem i huvudet när man öppnar skåpet?".

Och därför var det så otroligt skönt att vi kunde tillbringa varenda minut av en hel helg tillsammans utan att bråka en enda gång. Vi var inte ens nära att tjafsa. Det var bara kärlek och gulligull rakt igenom.

Det var skönt att få ta en paus i tjafsandet och det var framför allt skönt att känna att det inte är fel på oss bara för att vi alltid bråkar. Vi passar fortfarande ihop, vi är fortfarande rätt för varandra.

Det är helt enkelt de där jävla ungarnas fel att vi alltid bråkar.

söndag 22 maj 2011

Men det gick ändå bra att springa

Den här jääääävla pulsklockan som jag fått låna alltså, gud vad jag hatar den. För att inte tala om hur mycket jag hatar de som har skrivit bruksanvisningen till den. De personerna måste verkligen vara så himla dumma i huvudet.

För att komma åt alla viktiga inställningar står det överallt att man ska trycka på en knapp som inte finns. Fast de är ju smartare än att skriva ut det så, det står bara att man ska trycka på "set". Hade de bara varit ärliga med det från början hade jag inte drivits till vansinne i jakten efter den. Men det finns som sagt var ingen knappjävel som heter så. Så jag har tryckt på alla möjliga knappar, jag har tryckt på dem samtidigt och varför sig och så har jag provat att stå både på ett ben och på huvudet (inte samtidigt naturligtvis) men ingenting hjälper. Jag har dödshotat klockan: hållt ut den över balkongräcket, visat upp köttkniven och sagt att jag ska köra över den med bilen. Ingenting hjälper.


Men så efter att jag bläddrat i den där jävla bruksanvisningen typ hundra tusen gånger hittade jag till slut en liten mening inklämd i slutet: "håll modeknappen intryckt i fem sekunder för att komma till set". I slutet av bruksanvisningen! Varför det? För att jävlas?

Sadister borde inte få skriva bruksanvisningar. När jag tar över världen ska jag lagstifta om det.

Hejdå helgen. Hejdå kravlös frihet.

Jorden gick inte under. Vi kom hem till barnen utan att köra ihjäl oss. Allt var mysigt, alla var glada, alla kramades.

Sen började barnen skrika, diskbänken blev full av disk och det låg smutsiga barnkläder överallt. Och så är det måndag i morgon.

Men det är ju skönt att vara hemma igen. Antar jag.


lördag 21 maj 2011

Vill man vara fin får man lida pin

Givetvis glömde jag hårfönen hemma så alldeles strax måste jag använda den här. Jag är inte helt säker på att det verkligen är en fön, det kan lika gärna vara en gasmask. Eller kanske en porttelefon. Men eftersom jag ser helt galen ut om jag inte blåser håret efter att jag tvättat det måste jag testa.




Jag är dock inte helt säker på om jag ska vara mest orolig för att den ska börja brinna, eller att den ska spotta ut fyra ton damm över mig.

Det är sannerligen en mycket spännande semester det här.

Inför undergången

Man blir ju lite irrationell så här när man bara har ett par timmar kvar att leva (jordens undergång och allt det där), så idag har jag shoppat massor för pengar jag egentligen inte har. Alltså, inte med hjälp av sms-lån. Jag är inte dum i huvudet. Jag rånade en tant istället.

Hursomhelst, förutom en massa nya kläder har jag även köpt nya löparskor. Jag fick stå på en glasskiva, och sen springa på löpband med en massa olika skor. Det var lite svårt att välja, men till slut tog jag de snabbaste. Hon som sålde dem sa att de hade den starkaste motorn, och det är ju bra. För man vill ju vara snabbast i löpspåret liksom.

Jag ser fram emot att springa om alla i morgon när jag testar dem för första gången.

Kan han skynda sig eller?

Men åååh, Björn tar jättelång tid på sig att duscha och raka sig!

Om vi inte hinner äta hotellfrukosten innan jorden går under kommer jag bli skitsur.

fredag 20 maj 2011

Snygg

Vi kom fram utan att dö!

Och kolla vad det klär mig att köra bil:




Hade jag vetat det hade jag tagit körkort mycket tidigare.

Den här dödsångesten

... den gör sig liksom alltid påmind med buller och bång så fort jag ska vara ifrån barnen en dag eller två. Speciellt om det är geografiska avstånd inblandade också.

Plötsligt får jag för mig att Björn och jag kommer dö i en bilkrasch, eller bli nedskjutna av nån galning när vi promenerar hem till hotellet efter att ha ätit ute. Eller varför inte sveps med av en tsunami. Jag menar Vättern är väl ändå rätt stor och Jönköping, dit vi ska, har ett ganska utsatt läge där vid strandkanten. Allt kan faktiskt hända.

Eller så tänker jag på vad som kan hända barnen som ska vara kvar här hemma med mormor. De kan bli påkörda, trilla ner på t-banespåret, eller sätta i halsen och kvävas.

Herregud, ju mer jag tänker på allt det här, desto större mysterium är det att nån överlever överhuvudtaget i det här livsfarliga landet!

Och dagen innan jag ska åka tänker jag i alla vardagliga situationer, som när Björn pussar mig godnatt eller när barnen blir glada när jag hämtar dem på dagis, att "det här var sista gången allt var som vanligt. Sista gången Björn pussade mig godnatt innan Katastrofen. Och vi anande ingenting!".

Och det är därför jag gråter en skvätt varje gång jag måste säga hejdå till barnen, för jag vet ju aldrig om jag kommer få se dem igen eller inte.

Men jag åker ju ändå iväg utan dem ibland i alla fall. Trots ångesten. Herregud, man är väl sund och balanserad.

(Och det är ju skönt att jag är odödlig här hemma till vardags, som när jag cyklar som en galning till jobbet utan att riktigt se mig för till exempel. Tänk vad jobbigt det hade varit annars att gå runt och oroa sig för döden hela tiden).






torsdag 19 maj 2011

Det här med dubbla personligheter, jobbigt när de vill olika saker

I morgon åker Björn och jag på en liten minisemester. Det ska bli så jävla skönt. Det ska bli så skönt så att ni inte kan ana. Vi ska äta hotellfrukost i minst en timme varje morgon, äta lunch precis när vi känner för det, dricka vin mitt på dagen på en uteservering (ja, även om det blir regn. Har man bestämt så har man). Och så ska vi sova ut om morgnarna. Och sitta bredvid varandra i framsätet i bilen på vägen dit och hem.

Och min själ behöver det här så himlans himlans mycket, jag har verkligen längtat. Räknat ner dagarna. Tänkt ut packning och planerat vad jag ska ha med mig att läsa.

Och nu känns allting alldeles alldeles underbart. Och tomt och ensamt! För hur mycket jag än behöver ta en liten paus från de där två rackarungarna så vill en del av mig alltid alltid vara med dem. Jag vill natta Charles varje kväll och känna hur de där små knubbiga fingrarna smeker mig på kinden innan han somnar. Jag vill höra Julius berätta en massa saker som oftast är galet, felaktigt och helt utan logik. Jag vill att Julius ska le mot mig och bli glad när jag berättar att vi ska äta något till middag som han tycker om. Och jag vill se hur de två sitter och busar och leker och skrattar tillsammans, så hjärtligt att man tror att de ska kissa på sig.

Det här med att man tydligen blir så effektiv och bra på att göra flera saker samtidigt som förälder, det är uppenbarligen bara en myt. Man blir bara lite personlighetskluven.

Äntligen

Åh, äntligen! Idag är det förskolans dag! Visst har ni väl också längtat? Och räknat ner dagarna? Och ni som jobbat på förskola, har ni också försummat barnen på jobbet i flera dagar för att kunna laminera tusentals bilder och sen sätta ihop dem med nyckelringar och på så vis förstört alla naglar och fingertoppar på de där förbannade jävla nyckelringarna?

Men det är det ju värt. För det är ju förskolans dag! Året viktigaste bemärkelsedag. Jag gissar att den snart går om julafton i folklighet.

Kom ihåg var ni läste det först.


onsdag 18 maj 2011

För småbarnsåren är ju kända för att vara de enkla och lätta

På tal om förstagångsföräldrar: min kollega som är nybliven pappa frågade mig idag om jag inte kommer ångra mig om några år och barnen är lite äldre, att jag inte skaffade ett tredje barn. "Kommer du inte sakna att ha småbarn"? frågade han på fullaste allvar.

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Sakna att ha småbarn? Tycka att det är trist att man kan prata med sina barn, inte behöva torka dem i rumpan efter toabesöken, kunna lämna dem ensamma i en timme för att åka till Ica, inte behöva bli väckt klockan sex varenda jävla dag, inte behöva titta på Händige Manny i tid och otid, slippa behöva öronproppar för att tvätta håret på dem och inte längre behöva ligga bredvid dem 30 minuter varje kväll när de ska somna trots att man behöver hänga tvätt/duscha/plocka i diskmaskinen?

Jo, men det känns ju faktiskt lite som något man skulle kunna sakna. Ungefär som böldpest.


Det tar ett tag innan man fattar

Det är något lite rörande och naivt över nyblivna förstagångsföräldrar. De är liksom fumliga, osäkra och lite rädda.

Och så tror att att det är roligt med så där små bebisar. Haha! Som att de ännu inte riktigt kommit underfund med att allt de - bebisarna alltså - kan är att äta, skrika och bajsa. De har liksom inga fler partytricks än så.

Som sagt, rörande men naivt.

Göra saker i tid

Julius har fått en kallelse till BVC för fyraårskontroll. Den kom med post ungefär fyra, fem veckor innan vi skulle vara där.

Men vi kan inte gå just den tiden, varken Björn eller jag, så vi måste boka om. Jag vet inte riktigt hur långt i förväg man måste göra det, men det är väl bäst att vara på den säkra sidan och verkligen göra det i tid.

Så jag ringde i morse och pratade in på telefonsvararen att vi inte kunde komma. Ungefär två timmar innan vi skulle vara där.


tisdag 17 maj 2011

För er som äter mat

För alla er som vill ha lite tips på snabb och lättlagad mat att laga en tisdag klockan halv fem när ungarna skriker, slåss och drar i era kläder och hänger på er samtidigt som ni försöker hejda impulsen att liksom bara skaka till lite med benet så att ungjäveln flyger bort en liten bit och därmed ger er några sekunders andrum, ni borde kolla den här bloggen.

Inte för att det skulle hjälpa er det minsta med hell hour (timmen mellan dagishämtning och att maten står på bordet), men man kan ju behöva inspiration till att laga mat vid andra tillfällen. Alltså såna tillfällen då man inte slänger fram ett par mackor på bordet och skriker "Det här är faktiskt också mat! Ät!".

Jag tycker faktiskt att alla ska kolla. För den här himla bra. Och som inte annat får man se vilka otroligt snygga korvar jag gjorde i lördags. Och lyssna inte eventuella röster som säger att mina korvar blev fulast. Det är bara elakt förtal.

Ser fram emot att inte behöva läsa 200 annonser i morgon

Jag tänker så här: nu slutar alla ni som har fula sunkiga sommarstugor med fuktskador, ruttna altaner, och obefintliga tomter att lägga ut dessa på hemnet. Det blir nämligen så himla jobbigt för oss som inte vill köpa såna att sitta och sålla bort dem varje dag.

Ok? Kan vi bestämma det nu tillsammans?

Fint. 

För att bli pigg

Alltså, jag blir inte av med den här tröttheten. Så jag behöver nog göra något åt det här. Jag skulle behöva försöka sova mer till exempel.

Problemet är ju att det är så himla svårt att lägga sig i tid. Så jag tänker kanske - tjack istället? Det blir man väl pigg av?

måndag 16 maj 2011

Upprörd

Men jaha, så kommer Björn hem och erbjuder sig att fixa klockan och jag sätter mig tillrätta och väntar på att han också ska börja skrika åt aset. Men så bara blippar han på alla knappar, precis som det står i bruksanvisningen, och precis som jag gjorde OCH SÅ PLÖTSLIGT FUNKAR KLOCKJÄVELN!

OCH NEJ, JAG VILL INTE SLUTA SKRIVA MED VERSALER! JAG ÄR FÖR ARG FÖR ATT SLUTA.

Dö klockjävel, dö. Jag ska minsann komma på en lämplig hämnd. Jag ska få den avskedad, uthängd i pressen som otrogen idiot och dessutom läcka falska nakenbilder.

Den ska minsann få se. Mig jävlas man inte med.

Kära Bullen

Jag har fått låna en pulsklocka som jag försöker ändra grundinställningarna på. Det går så där.

Och nu vill jag bara kasta klockjäveln i väggen, stampa på den, köra över den med bilen, förolämpa dess mormor, hälla syra på den och kort sagt BARA DÖDA DET DÄR JÄVLA ASET!

Är det normalt?

Sent

Vi fick inte morgontidningen förrän fem över sex i morse.

Tycker tidningsbudet att det är tidigt eller? Herregud, då är det ju nästan dags för lunch hemma hos oss liksom.


söndag 15 maj 2011

Himla löpsugen

För många år sen sprang jag jättemycket. Och nu menar jag inte bara till bussen och så, utan på riktigt. Ibland flera mil åt gången. Men så fick jag problem med ett knä, och trots att jag gick till läkare, naprapat, kiropraktor, spåkärring, sol-och-vårare och egentligen till vem som helst som var villig att försöka bota mig, lyckades ingen hjälpa mig att bli av med problemet. Sprang jag mer än 10 meter i sträck fick jag jävligt ont i knäet.

Så jag slutade att springa. Och har inte gjort det sen dess. Förutom till bussen såklart.

Men nu har jag blivit så himla sugen på att börja igen. Och jag tänker att det där fanskapet till knä ju faktiskt har fått vila i typ sju år nu, så det borde väl räcka liksom. Längre än så kan man ju inte behöva vila. Kan man ju tycka i alla fall. Så i helgen tänkte jag gå till Löplabbet och prova ut ett par nya skor, betala säkerligen minst 1500 kr för dem, använda dem en eller två gånger för att med största sannolikhet behöva sluta på grund av knäet igen.

Men pengar är ju en världslig sak.

Ett av inläggen jag inte kunde posta i fredags:

Man kan säga att vi har lite olika kulturer på jobbet när det gäller våra två avdelningar. 



Den här matvagnen till exempel tillhör den andra avdelningen.


Och den här vagnen tillhör min avdelning.



Gissa på vilken avdelning vi har roligast?

Till min kompis

Hej internet!

Jag har verkligen saknat dig de här senaste dagarna. Vi har ju knappt hunnit ses alls, och det känns som att vi har hur mycket som helst att ta igen. Twitter, bloggar, Facebook, nyheter, ja allt sånt som vi brukar göra tillsammans, det har det liksom inte funnits tid till.

Men jag ska bättra mig, jag lovar. Nu är det slut på de här dumheterna med att umgås med andra, dricka vin och tja, dricka vin. Det är väl typ det jag har gjort sen i torsdags. Och visst, jag har haft jätteroligt men nu ska jag bara ägna mig åt dig igen. Fina fina internet.

Hoppas att du inte är arg på mig för att jag har försummat dig.

Kram!

lördag 14 maj 2011

Stäm blogger

Jävla som blogger har legat nere hela dagen. Så himla typiskt eftersom jag hade skrivit så många nya roliga och smarta inlägg, som liksom aldrig kom upp.

För det är ju verkligen inte så att jag egentligen inte riktigt haft tid att blogga idag, utan bara lite halvhjärtat försökt skriva ett kort meddelande i förmiddags. Verkligen inte. Jag menar, bloggers probem hade ju knappt varit upprörande i sådan fall. Och det har de ju. Jag har ju inte kunnat blogga alls på hela dagen.

Stackars er.

torsdag 12 maj 2011

Dålig service

Det här med att man måste jaga en mäklare, och tjata på att få komma och titta på ett hus, det känns så där faktiskt.

Den mäklaren hoppas jag att jag aldrig mer behöver ha något att göra med igen.

onsdag 11 maj 2011

Glöm att du får Gevalia

Hörrudu PMS. Jag ogillar verkligen när du kommer så här helt oanmäld och bara stövlar in och knockar mig helt. Jag ligger ju här på golvet nu och kippar efter andan utan att riktigt fatta vad det var som hände. Det är verkligen inte ok.

Och nu när jag ändå har dig på tråden vill jag passa på att säga att jag inte gillar alls när du kommer, oavsett om det är med eller utan förvarning. Du är alltid så aggressiv, sur, grinig och jävligt otrevlig. Jag gillar inte sånt alls. Jag gillar inte dig alls.

Jag önskar verkligen att du kunde sluta störa mig. Och säga åt dina kompisar Svullen Mage och Finnar att göra det samma.

Det är faktiskt ingen som tycker om er, det kanske låter hårt, men så är det. Klipp er och skaffa ett jobb istället.

För fan.

Rätt åt henne

På tal om att ha gått upp i vikt, i påskas när jag träffade min mormor frågade hon så fort hon såg mig om jag väntade barn.

Alltså ärligt, sånt frågar man inte! (Om det inte är uppenbart såklart. Men det vill jag bara understryka att det på något sätt inte är). Den där tanten har verkligen ingen som helst känsla för takt och ton!

Jag ska göra henne arvslös.


tisdag 10 maj 2011

En rent hypotetisk fråga

Kan man buda på ett hus som man inte varit på visning på? Och sen ta visningen om man eventuellt vinner budgivningen? Eller går det emot mäklarnas hederskodex? Har de ens nån sån?

Och jag bara råkade köpa dem. Lite som av en slump skulle man kunna säga.

Alltså, jag har inget större problem med det här med att äta socker. Eller att inte äta det, för den delen heller.

Att jag nyss åt två påsar Läkerol giant pastilles på raken var bara för att de råkade ligga bredvid mig. Det handlade inte alls om något slags desperat försök att hitta substitut för socker.

Inte alls.

Tur för honom

Men han ska ju verkligen vara tacksam över att hans liv inte blev mediokert!


För något värre än så kan jag nog inte tänka mig. Huvva.

Kärlek deluxe

Ni kanske tror att jag bara skojar alla gånger jag säger att jag är trött på mina barn. Men det gör jag oftast inte. De kan vara asjobbiga, trotsiga, skrikiga och bråkiga.

Men så ibland är de alldeles alldeles underbara. Så där så att man blir alldeles tjock i halsen av lyckotårar och man aldrig nånsin vill släppa dem ifrån sig.

I morse ville Charles följa med mig in i badrummet när jag skulle sminka mig, och efter att jag tagit på mig deo ville han låna den att leka med. Jag sa nej först, men ändrade mig och skruvade på locket extra hårt och räckte den till honom.
"Tack mamma" sa han lyckligt och tog den. En sekund efter kände jag hur en varm och knubbig liten hand letade sig upp under min klänning och klappade mig så mjukt så mjukt på låret: "mamma snäll".

Kärlek. Och lycka. Ren och skär lycka. Här finns den här fantastiska lilla varelsen med sina fina gosiga händer som älskar mig villkorlöst och som tycker att jag är snäll.

Och allt som krävdes var en deodorant.

måndag 9 maj 2011

Det är väl roligt med en anledning att få köpa nya kläder?

Men ååååååh, allt jag vill är att äta godis! Nu! Massor av godis!

Hur viktigt är det egentligen det här med att hålla vikten? Man kan väl köpa nya kläder? Och lite övervikt är det väl ingen som har dött av?

Inte helt nöjd

Eftersom jag jobbar utomhus till stor del av dagen kom jag på den utomordentligt kloka idén att köpa en ansiktscrème med solskyddsfaktor i, ni vet, så att man inte förvandlas till ett russin i ansiktet. I förtid alltså. Tids nog ska vi väl alla den vägen vandra antar jag. Om man inte vill steloperera ansiktet förstås, men det verkar så himla jobbigt. Hur gör man när man nyser liksom?

I vilket fall. Det finns typ inga såna ansiktscrèmer. Alls! I alla fall inte under 600 miljaders kronor. Men till slut hittade jag en från Nivea, med SPF 15. Visserligen även rynkcrème, men vad fan, jag är ju ändå över trettio nu. Dags att börja ta sitt ansvar tänkte jag och köpte den.

Men alltså, den stinker! Den stinker gammal tantparfym i koncentrerad form och varje dag när jag har smort in mig med den känner jag hur jag osar kärring så fort det kommer en vindpust.

Så nu står valet varje morgon mellan att se ut som en tant eller lukta som en (för den där stelopereringen tror jag att jag hoppar över). Och det känns ju så där måste jag säga.

Jag har svårt att avgöra





Vän eller fiende?

söndag 8 maj 2011

Skandalöst

Jag anser att det finns vissa etiska förhållningsregler som vi alla bör förhålla oss till, och så även kroppen. Men tyvärr delar inte min kropp den uppfattningen.

För plötsligt, helt utan förvarning, har den bestämt sig för att slå av på ämnesomsättningen med nästan ett kvarts varv. Detta har resulterat i att jag gått upp nästan tre kg, utan att jag varken har ätit mer eller rört på mig mindre.

Och detta alltså utan att meddela mig innan! Inte ett brev, mejl eller minsta lilla telefonsamtal om dessa uppenbart planerade förändringarn, ingenting! Jag tycker att det här är upprörande rent ut sagt. Och jag är ytterst tveksam till om det verkligen får gå till på det här viset. Men vad ska jag göra? Vem ska jag överklaga till? Det är ju bara att gilla läget liksom. Ytterst motvilligt dock.

Under bevakning

I trappuppgången, precis utanför vår ytterdörr, ligger det en liten liten sten med ögon på. Den har legat där i flera dagar nu. Ibland tittar den mot vår ytterdörr, ibland mot hissen.

Jag vet inte ännu om vi ska oroa oss för det här, eller om vi bara ska ignorera.

Har den inte försvunnit inom ett par dagar ringer jag kvällspressen. De brukar vara duktiga på att reda ut såna där saker.

lördag 7 maj 2011

Utmattad

Idag har jag hunnit med ett dop, ett bröllop, en middag i parken och ungefär 3 kg lösgodis i soffan framför tv:n.

Så ni förstår kanske att jag är lite trött. Vi får helt enkelt höras i morgon istället. Ok?

fredag 6 maj 2011

Ful-fredag

Äntligen är det dags att gå och sova. Har haft en riktigt ful-dag idag, men jag räknar kallt med att vakna lika snygg som vanligt i morgon igen.

För det är faktiskt inte ok att vara ful två dagar i rad.

Tack för hjälpen

Ibland har vi lite svårt att komma ihåg saker i det här hushållet. Som att förnya boendeparkeringstillståndet exempelvis. Men det är ju en värdslig sak.

Speciellt som det finns andra som snällt kan påminna en om att man glömt.







Synd bara att de nödvändigtvis måste ta 400 kr för den påminnelsen.

Men det var väl kanske för mycket begärt att båda skulle bli intelligenta









En av dem kan skriva sitt namn. Och det är inte han som målar med ansiktet.

torsdag 5 maj 2011

Lite hjälp tack

En kompis till mig undrar om ni har några bra tips på doppresenter. Alltså, det är inte jag som undrar. Jag har naturligtvis redan köpt present till dopet jag ska gå på på lördag. Speciellt eftersom jag är gudmor till barnet i fråga. Sånt kan man liksom inte vänta med tills dagen innan. Jag skulle aldrig skjuta upp en sån grej.

Men min kompis undrar som sagt. Och det får gärna vara tips på bra doppresenter från en gudförälder, och det måste gå att köpas i vanlig affär, inte från internet (tar för lång tid). Återigen, det är alltså min kompis (och vi behöver inte gå in på vem det är) som undrar.

Man gör ju som experterna säger

Efter att man har tränat är det jätteviktigt att man äter, så att musklerna får en chans att bygga upp sig. Eller nåt. Man behöver nog inte veta exakt varför, huvudsaken är att man äter.


Så det gjorde jag idag efter spinningen.

Somliga straffar gud meddetsamma

Men vad fan då karma, det med lämningstiden var ett skämt! Ett SKÄMT! Ok? Ta det lugnt liksom.

/Mvh en som inte alls lämnar några barn alls idag utan stannar hemma med magsjuk fyraåring och nerspydd soffa.

När man helt saknar insikt i småbarnsföräldrars morgonlogistik

Vi fick månadsbrev igår från barnens dagis där de bland annat bad oss att inte lämna barnen mellan 8 och 8.30 eftersom de stör barnen i deras frukost som de äter där då.

Därför tänkte jag lämna mina barn ca 8.15 idag.



onsdag 4 maj 2011

Tack men nej tack

Nej, jag läser faktiskt inte "Håpas du trifs bra i fengelset" längre. Jag tror att jag har läst två, eller kanske till och med tre böcker till sen den. Jag har bara glömt att ändra.

Men nu, nu har jag kört fast. Jag har inte tid att köpa eller låna nya böcker just nu (förutom att beställa på nätet, men det tar ju tiiiiid innan man får dem), så allt jag har är min läsplatta som jag fått av mamma. Och det är ju skitsmidigt att låna e-böcker på biblioteket. Det kostar ingenting, och man får dem på en gång. Och så kan man inte glömma att lämna tillbaka dem. Eh alltså, inte för att det brukar vara ett problem för mig. Jag har ju koll på allt liksom.

Hursomhelst, allt det där skulle ju vara jättebra om det inte vore så för att DET BARA FINNS DECKARE ATT LÅNA! Seriöst, varför det? Varför läser alla jävlar bara deckare? Jag begriper inte, det är ju som att läsa samma bok om och om och om igen, fast med olika namn på karaktärerna och olika motiv för mördarna. Så satans tråkigt.

Jag vill ha riktigt romaner, riktig böcker. Fast som e-bok då såklart. Har ni några bra tips att ge mig?

Fortfarande aj

Minns ni såret jag fick när jag försökte hyvla av mig lillfingret? Det var typ tusen år sedan, men det där jävla såret har fortfarande inte läkt ordentligt.

Det är för att det sitter så himla dumt till, jag slår i det hela hela tiden, och när jag ska dra på mig mina sneakers och måste hjälpa till i hälen med ena fingret gör jag ju naturligtvis det med just det fingret. Rasp rasp på såret liksom.

Nästa gång ska jag se till att placera såret på ett strategiskt bättre ställe. Mer koll på osthyveln liksom.


tisdag 3 maj 2011

Inte riktigt min grej

Ibland köper jag den här tidningen, och jag ångrar mig alltid efteråt. För den är så satans tråkig! Jag har dock aldrig riktigt förstått vad det är för fel på den, men idag kom jag på det. Den handlar ju bara om barn. Skittrist.




Jag ska försöka komma ihåg det nästa gång jag vill köpa en tidning.

Kräkas får man göra hemma

Alltså det här med vett och etikett på gymmet, jag känner att det är någon vi måste prata om.

Det är exempelvis inte ok att ömsom kvida som ett litet barn, ömsom låta som att man kräks när man kör spinning. I alla fall inte om man sitter på cykeln bredvid min.

Ok?

Kort dag idag

Nu är godiset slut här på jobbet. Då får man gå hem va?

måndag 2 maj 2011

Val

Åhh, jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska:

1. duscha och tvätta håret ikväll, så att jag kan sova en halvtimme längre i morgon,

eller

2. skjuta upp det tills i morgon bitti så att allt blir astressigt eftersom jag inte orkar gå upp i tid och sen inte hinner med allt jag ska och morgonen blir helt förstörd?


Hahahahaha. Skämta ba, jag har inte ett dugg svårt att bestämma mig. Klart jag skjuter upp det tills i morgon.

Förtydligande

Det jag hatar mest med måndagar är just att de är måndagar.



söndag 1 maj 2011

Fundering

Jag bara undrar en sak: alla som är ute och går i vanlig snabb promenadtakt (alltså inte supersnabb powerwalktakt där man svänger med armarna och blir jättejättesvettig) och har träningskläder på sig - varför har de det?

Tror de att de bränner mer kalorier i löpartights än jeans? Eller är det bara för att det är skönare? Har de träningskläder på sig hemma då också när de dammsuger, diskar eller hänger tvätt?

Jag bara undrar alltså.

Inga värderingar i det eller så.

Lite söndagsarg så där

Jag är så jävla glad över att jag inte är revisor - så att jag inte behöver SKJUTA MIG SJÄLV I HUVUDET!

Jag hatar att deklarera. Jag hatar att försöka läsa mig till svar på skatteverkets sida om det är något jag inte förstår, för allt som står där är skrivet för att förvilla och förvirra de som försöker fatta något.

Och jag hatar att betala räkningar och göra budget varje månad, för vet ni hur jävla svårt det är att få budgeten att stämma när man har ett excelark som det är fel på så att det hela tiden glömmer att summera en  av posterna? Det är skitsvårt! Det tar typ två timmar innan man får budgetuträkningen att stämma med det internatbanken säger.

Och jag borde veta, för vi hade samma problem förra månaden. Uppenbarligen utan att fixa problemet ordentligt.

Men nästa månad, då ska jag minsann vara beredd. Då ska jag lägga tre timmar på att betala alla jävla skiträkningar.

Än finns det tid att ställa saker till rätta

Alltså maj, är det verkligen så här du vill inleda? Har du verkligen tänkt igenom det här ordentligt?


April satte ju liksom ribban rätt högt om vi säger så. Men det är ju så klart upp till dig. Jag ville bara tala om var allas förväntningar ligger. Bara så att du vet.

Det bjuder jag på

Jag hade ett spinningpass inbokat i dag, och för en gångs skulle kände jag faktiskt för att gå på det. Synd bara att gymmet var stängt, låst och tillbommat för att det tydligen är 1 maj idag och alla måste vara lediga då - oavsett politisk tillhörighet.

Ännu mer synd var det att jag inte hade sett det själv när jag bokade passet, utan upptäckte det först när jag stod och ryckte i dörren på gymmet utan att komma in.

För det kändes ju inte alls dumt, speciellt inte som jag faktiskt åkt tunnelbana dit och därför fick sätta mig på nästa tunnelbana tillbaka. Helt otränad.

Men - som man brukar säga när man har gjort bort sig och inte vill erkänna att det svider - det bjuder jag på.


(Och det där inbokade spinningspasset var tydligen den 8 maj. Inte 1:a. Förvillande lika siffror om ni frågar mig).

Konsten att ta tillbaka en komplimang

Björn: Vad snygg du är älskling!

Jag: Tack! Vad skönt att höra, jag känner mig så himla ful idag.

Björn: Jaha, det kanske bara är vårhormoner jag känner då.