Pilutta dem

Min nya chef postade anställningsavtalet till mig så att jag skulle kunna skriva under det här hemma och sen bara skicka tillbaka det till henne.

Och det var ju jättebra, hyggligt av henne också att skicka med ett frankerat kuvert med deras adress påskriven så att jag bara kunde lägga i mitt underskrivna avtal i det och skicka tillbaka det till dem.

Mindre bra däremot att Julius gått lös på kuvertet med bläckpenna efter att jag lagt i mitt avtal och klistrat igen. Jag har en känsla av att deras första intryck av mig lätt kan bli lite... Tja, slarvigt? Eller kanske de tror att jag bara ville liva upp det annars väldigt vita kuvertet? Jag lär ju inte bli ansvarig för några estetiska områden där i sådana fall om vi säger så.

Hursomhelst är det redan påskrivet. De får skylla sig själva att de anställde mig. Ha!

Lika som bär!

Ingen kan ju komma och påstå att det där inte är min son i alla fall!

Smickrande bild

Jag känner mig så ful och svullen när jag har pms. Men jag tröstar mig alltid med att det bara känns så. Ingen annan ser ju tack och lov någon skillnad.

Intelligenstest känns onödigt

Idag var vi på stranden. Charles och jag stod i vattenbrynet och softade när han plötsligt släppte taget om min hand och började krypa. Rakt ut mot djupare vatten. Innan jag han fiska upp honom hade han hunnit få sig en rejäl kallsup.

Jag tänker inte ödsla tid på några intelligenstester när det gäller den ungen, direkt. Jag har en känsla av att jag bara skulle bli besviken.

Choklad varje dag har ingenting alls med saken att göra

Jag behöver en ny bikini. Den jag använder är nämligen alldeles prickig av små sandkorn som letat sig in i tyget och vägrar komma ut därifrån. Och det känns ju sååååååå sommaren 2009. Måste alltså ha nytt.

Men hur jag än letar och letar hittar jag ingen som gör mig smal. Jag ser precis likadan ut som jag gör med underkläder på. Dålig kvalitet på badkläderna i år är den slutsatsen jag drar.

Meningslöst

Menåhvadjobbigtalltingblev! Pms-monstret kom hastigt och oannonserat till stan och jag skriker och skäller på alla som kommer i min väg och helst av allt vill jag bara ligga i sängen och läsa och äta choklad. Eller få chokladen intravenöst kanske, det blir nog mindre kladd då. Det är ju ändå effekten och inte smaken jag är ute efter.

Och inte orkar jag blogga heller, jag är ungefär lika trött som arg, så jag tänker faktiskt nöja mig med det här helt meningslösa inlägget idag. Om ni är mina riktiga vänner så stannar ni kvar ändå (säger jag för att kunna säga att det ändå inte var några läsare jag ville ha kvar när statistiken dalar för att jag har bloggat som en kratta på sista tiden).

Godnatt.

Det gick bra den här gången också

Efter midsommaraftons adrenalinkick har jag gjort allt för få uppleva samma sorts känsla igen. Torsk på spänning liksom.

Idag till exempel gav jag Charles en tomatbaserad barnmatsburk - när jag var klädd i en vit sommarklänning. Jag darrar fortfarande litegrann, jävlar vilken upplevelse!

Frågan är om inte det toppade händelsen i fredags. Tomatfläckar är ju så svåra att få bort menar jag.

Blåskala

Visst är det vackert här? Det är nästan så jag skulle kunna tänka mig att flytta hit, om det inte vore för avsaknaden av stad. Hellre avgaser än mygg.

I övrigt känner jag mig rätt mörbultad idag, blå och svart över nästan hela kroppen, nästan som om jag skulle ha legat på en skakig vagn efter en skenande häst och sen trillat av. Eller nåt. Tur att vi köpte ett kilo godis förut, så vi får nån ordning på det här.

Vissa betalar bra för upplevelser, vi fick dem gratis

Det är ju trist när man inte har vädret på sin sida, så vi gjorde vårt bästa för att skaffa en minnesvärd midsommarafton i alla fall. Nån minut efter den här bilden är tagen skenade hästen som var fastspänd vid vagnen vi sitter på. Hej vad det gick! Hej dödsångest.

Men det gick bra. Jag fick med mig Julius när jag trillade av i en skarp kurva. Hej blåmärken! Och jag slår vad om att min midsommarafton slår era. Med hästlängder! (Förlåt, jag kunde inte låta bli. Det är vinets fel. Ingen ordvitsar nykter).

Nu försöker jag läka alla blåmärken med vin. Det går så där. I morgon ska jag fixa dem med godis istället.

Midsommarväder

Vilken jävla tur att jag tog med solskyddsfaktor 50 till barnen.

Man vill ju inte att de bränner sig liksom.

Ack Värmeland du sköna!

Äntligen framme, jag har kört hela vägen själv. Och inte tagit livet av någon. Möjligtvis att Björns hjärta höll på att stanna ett par gånger, men han repar sig. Han är ung och frisk.

Jag kommer läsa, men inte kunna svara på några kommentarer i helgen. Det får bli när jag kommer hem. Blogga däremot kommer jag kunna göra, så ni kan andas ut. Allt är nästan som vanligt. Förutom att vuxna människor sätter blommor i håret och leker grodor i morgon.

Jorå så att...

Säljes: Jävligt jobbig sambo som aldrig packar en pinal till barnen inför resor därför att "jag minsann redan har en packlista i huvudet och kommer skälla på honom om han inte packar exakt efter den". Inte för att det nånsin hänt (eftersom jag alltid packar för hela familjen utom honom), men han vet det. Han "känner mig". Att min ilska varje gång vi ska åka nånstans kanske kommer sig av att han aldrig rör ett finger när det gäller barnens grejer går han inte alls med på.

Nån som vill ha? Inte? Hallå? Hallååååååå? Ingen?

Annars då? Jag tycker för övrigt att den här polisen gjorde helt rätt. Herregud, man måste ju hålla på reglerna. Annars rasar hela samhället ihop. Jag menar, hade han inte tagit den killens körkort hade säkert alla börjat köra som idioter - typ 120 knyck på en trettioväg utanför en skola. För att inte tala om alla som plötsligt skulle börja köra vänstersvängar i rondeller. Ja ni hör ju, det skulle inte funka. Tur att det finns rättrådiga poliser som den där som minsann inte ser mellan fingrarna när det gäller nåt. Rädda liv? Pyttsan. Det är viktigare att hålla hastigheten. Så det så.

Finns inga fel tillfällen för godis

En del kanske skulle kalla det kontraproduktivt att äta godis när man är ute och går en rask promenad.

Själv kallar jag det att upprätthålla en balans.

Jo men grattis då antar jag

Första barnets ettårsdag: Noga utvalda presenter, inslagna med extra mycket snören, föräldrar som ligger vakna och väntar på att det älskade barnet ska vakna någon gång så att de får gå in och sjunga för det.

Andra barnets ettårsdag: Fan, det är den 22:a i morgon? Är det då Charles fyller? Jo, jag tror det. Bäst att slå in lite presenter då, varför kom jag inte på det lite tidigare? Nu är jag ju aaaaastrött.

Oj, pappret räckte inte. Äsch, han fyller bara ett. Han fattar ändå ingenting. Och vad fan! 05.30? Är du galen unge? Förväntar du dig att vi ska komma in och sjunga redan nu? Glöm det. Vi kommer om kvart. Måste få vakna lite först.

(Tur att vi inte ska ha ett tredje barn. Den ungen skulle vara glad om han ens fick frukost på sin födelsedag.)

Problem är till för att lösas

Men åååh. Jag visste att jag inte borde ha låtit Björn titta på det där satans prinsessbröllopet i helgen. Nu vill han ha ett megastort svindyrt prinsessbröllop han också. Fast utan Vickan då förstås. Och Daniel antar jag.

Hursomhelst, jag vill ha ett litet budgetbröllop, max 20 000 kr. Jag antar att vi helt enkelt får ta och gifta oss med några andra än varandra nu.

Vad ska man annars med tvättmaskin till?

Vardagmorgon hemma hos oss: Klä på ett motsträvigt barn. Tvinga det andra motsträviga barnet att klä på sig. Tvångsborsta tänderna på två skrikande barn.

Pressa ner cykelhjälmar på två barnhuvuden. Få med sig båda barnen ner i hissen. Hämta cykelvagnen. Trycka ner först det ena barnet och försöka hålla fast det med ena handen samtidigt som man knäpper fast bältet med det andra. Jaga rätt på andra barnet som rymt i källaren, upprepa proceduren med det. Svettas. Hämta cykeln ur cykelförrådet, försvinna två sekunder ur barnens synfält. Lyssna på illvrålet. Svettas ännu mer, slåss med alla jävla cyklar som står i vägen i det skittrånga cykelförrådet, slit och dra och skrik för att få ut rätt cykel. Be barnen hålla klaffen. Ångra sig, tänk om nån granne hör? Be sig själv hålla käften i stället. Fast tyst.

Kånka ut cykeln. Slipa på formuleringar för Blocket-annonsen i huvudet: "två ungjävlar till salu" eller "kom och hämta dem. Fort. Du får alla pengar jag har". Få ut både cykel och cykelvagn ur källaren. På något sätt, väldigt dimmiga minnen. Barnen skriker, jag skriker, cykeln bråkar.

Ut på gatan. Upptäcka att det regnar, trots att meteorologerna för en halvtimme sedan lovade sol. Ingen regnjacka på. Ingen jacka alls. Spänna fast cykelvagnen, upp på cykeln, cykla tre tramptag bara för att höra en liten röst där bak: "Mamma, jag är kissnödig".

Tänka att det är för sådana här tillfällen Gud uppfann tvättmaskinen. Trampa vidare.

Uppsökande verksamhet

Jag trodde att frisörer satt och väntade på att kunderna skulle komma till dem. Men inte den här frisören. Han jagar dem på telefon:

"Hej, är du hårig? Jag kan fixa dig. Hejdå."

Problemet är väl bara att de som blir uppringda tror att han vill vaxa dem istället för att klippa dem. Alternativt döda dem. Kan bli intressanta möten.

Han säger att jag blir fin i alla fall

Jag är hos frisören. Han är inte mer än tre äpplen hög och använder något konstigt verktyg som tydligen "blåser bort allt hår". Jag vet inte om jag ska oroa mig eller bara tycka att det är skönt att i fortsättningen slippa fixa håret varje morgon.

Jag hatar när sånt här händer

Plötsligt satt Darth Vader halvnaken i vår soffa och surfade på sin Blixten McQueen-laptop. Herregud. Jag borde inte ha druckit den där hallondrinken igår kväll. Jag gjorde i alla fall det enda rätta när jag såg det här. Gick raka vägen till sängen och sov i två timmar. Familjen fick klara sig själva.

När jag vaknade sen var allt som vanligt igen. Jävla hallucinationer, låt mig vara ifred. Det är söndag för tusan.

Misslyckat kalas för vissa i familjen idag

Jag tycker att det är viktigt att hela tiden jämföra barnen med varandra, så att de vet vad vi förväntar oss av dem. Sätta lite press liksom. Idag till exempel berättade jag för Charles i en väldigt menande ton att Julius faktiskt gick på sitt 1-årskalas. Tyvärr struntade han blankt i det och bara fortsatte att tugga på på nån gammal pasta han hittat på golvet.

Jag vet inte riktigt vad vi ska göra för att få fart på den där ungen, han bara vägrar lära sig stå och gå. Lydnadskurs på Brukshundsklubben? Det passar ju inte riktigt min image att ha ett lågpresterande barn. Jag får fundera lite mer på hur vi ska gå tillväga i det här fallet. Drinken kanske kan få mig att tänka lite klarare?

Mot beach 2010!

Jag tror på det här med att äta balanserad kost. Jag tror att om man äter varierat och i lagom mängder så mår man bra. Därför har jag varvat kolakakor, chokladkakor, bulldeg, vaniljbullar och tårta idag. Till både förmiddagsmellis, middag och kvällsmat. Och jag känner mig superpigg.

Nu ska jag dessutom ta mig en drink för att fira att även släktkalaset är avklarat för i år. App app app, kanske vän av ordning tänker nu, en drink kan väl aldrig vara nyttigt? Nej men se det har jag redan tänkt på sörrni. Jag blandar den på hallonvodka! Massa c-vitaminer till mig. Man får ju inte vara dum.

In my face

När de ringde och erbjöd mig jobbet i onsdags blev jag så till mig i trasorna att jag genast tackade ja och och när hon frågade om jag hade några frågor kunde jag inte komma på en enda.

Sen efteråt kom jag på lite detaljer som jag kanske borde ha frågat. Men inga biggies direkt, bara petitesser. Som vad jag skulle få i lön och om det var heltid eller inte.

Så jag ringde tillbaka och undrade lite casual vad de egentligen hade tänkt betala mig och hur mycket de ville att jag skulle jobba. Det visade sig vara heltid och lönen var den jag lite överrumplat hasplat ur mig på första intervjun (helt utan ha undersökt saken innan, jag trodde inte att sånt kom upp redan vid en första intervju). Och ja, jag fattar. Jag är inte dum. Jag lade mig alldeles för lågt eftersom de gav mig den lönen utan att ens låtsas förhandla. Det hade räckt så, jag fattade piken.

Men bara en timme efter att vi lagt på ringde hon upp igen. "Du, jag vill att du går in på en lön på det du sa + 500 kronor i månaden, och sen får du ytterligare 500 kr/månad efter ett halvår om allt funkar bra".

Men rub it in bara, gör det. För säkerhets skull, ifall jag inte redan hade förstått det. Mina blivande kollegor tjänar säkert 5000 kronor mer per månad än vad jag kommer göra. Jag är sämst på att prata pengar. Jag vet det. De hade inte behövt göra det så satans övertydligt.

Jag kommer dö fattig och underbetald. Och jag kommer ha bett om det själv.

Hej trött

Nu förstår jag varför folk tittade så konstigt när jag cyklade hem efter att ha lämnat Julius på dagis.

De trodde att jag cyklade runt med mitt döda barn i cykelsitsen.

Naturligtvis var det ingen som sa något dock. Man vill ju inte stöta sig med the crazy lady liksom.

Man är väl romantiker

Fattar ni hur sjukt jävla tungt det är att cykla med cykelkärra med två barn i? Det gjorde inte jag innan kan jag ju säga. Och nu när jag vet kan jag bara konstatera att när cykelsäsongen är över för den här gången kommer jag ha lårmuskler större än fotbollskillarna nere i Sydafrika. Jävligt fräscht. Jävligt kvinnligt.

Sen kan jag och Björn ha låtmätartävlingar. Det tycker jag låter jätteromantiskt, att göra saker tillsammans. Bara han och jag.

Matchat

Barnen fick en ny fönsterlampa igår. Jag är väldigt nöjd med den, speciellt färgen. Den matchar de halvdöda blommorna så fint.

Obehaglig syn mötte mig i morse

Åh herregud. Vi drack tydligen både det ena och det andra igår. Jag antar att jag ska vara glad över att jag står på benen idag.

Och så här glad...

...blev Julius över att inte behöva säljas i höst. Han har nämligen varit lite orolig över det, tänk om hans nya föräldrar inte har Playhouse Disney till exempel? Nu kanske vi kan tänka oss att behålla båda barnen till hösten, ett utav dem hade vi annars tänkt ha bara som sommarbarn. Men vi får se, om de inte sköter sig lämnar vi dem på landet sen när vi åker hem.

Grattis till mig. Jag är bäst!

Minns ni? Det var inget fel på mig - tvärtom! De vill ha mig, de älskar mig, de avgudar mig! Ja ok, de kanske inte uttryckte det på precis det sättet. Eller alltså, de sa inget av de sakerna alls faktiskt om man ska vara petig. Men det var liksom underförstått. Och jag fick jobbet!

Ohmygodohmygodohmygod, det finns faktiskt någon som vill anställa mig! Jag behöver inte sälja min ena njure/nåt av barnen/Björns kropp på internet (just det senare hade varit väldigt jobbigt. Han ska förutom sitt jobb gå nån fancy utbildning en kväll i veckan i höst så det hade inte funnits så mycket tid över för oss om han dessutom skulle sälja sin kropp om kvällarna till främmande tanter), vi klarar oss ekonomiskt ändå. Hallelujah!

Så här glad är jag just nu. Jag kommer om möjligt

vara ännu gladare ikväll när jag har druckit

champagnen som står på kylning.

Nu röstar vi rätt

Jag tänkte på en sak när det gäller valet (och nej, jag menar inte valet av finklänning att ha på sig framför tv:n nu på lördag. Jag pratar om det i höst), i den senaste opinionsundersökningen såg nämligen Sverigedemokraterna ut att få en vågmästarroll. Och jag kan inte låta bli att undra - vem är så jävla korkad att han eller hon röstar på dem? Vem vill slänga bort sin röst på Jimmie Åkesson som står där insmord i hårvax från topp till tå och hävdar att Sverige skulle vara bättre utan invandrare?

Vem är så dum att man släpper in ett främlingsfientligt parti i riksdagen? Jag vill ju tro att det bara är inavlade idioter som inte vet skillnaden mellan igår och i morgon, och som tar sin epa-traktor till jobbet på Samhall varje morgon där han eller hon sorterar skruvar i olika storlekar i åtta timmar om dagen. Men finns det verkligen så många av dem i Sverige?

Ni får rösta på vad ni vill i höst - jo faktiskt, så snäll är jag. Höger, vänster, uppåt, neråt, vadsomhelst. Men INTE Sverigedemokraterna. Kan vi vara överens om det? Annars får nog våra vägar lov att skiljas här tror jag. Det är min andra och sista regel för bloggen (eventuellt kan jag komma att lägga till en liten prenumerationsavgift lite längre fram på nån mindre summa som 995 kr/mån, men det är inte riktigt klart än. Jag återkommer om det. Det beror på hur stor sommarstuga vi vill köpa).

Så, ska vi ta i hand på det? Sverigedemokraterna kan ta sig i röven!

Jag cyklar helst i tysthet

Ena sekunden var de i full färd med att döda varandra. Nästa sekund blev det alldeles tyst. Som att nån tryckte på en knapp ungefär. Tystnaden kändes ljuvlig, så jag trampade på. Varför riskera att oljudet skulle börja igen liksom?

När vi kom hem möttes jag av den här synen. Två däckade kombattanter med hängande huvuden och lite saliv i mungipan. Gud så praktiskt. Om de inte verkar trötta nästa gång vi ska cykla nånstans funderar jag på att ha med lite sprit och ge dem. Däckade som däckade liksom.

Pigg och fräsch

Men åh, plötsligt går det nån slags våg på Facebook där alla ska byta presentationsbild av sig själv och alla har så jävla snygga, somriga och fräscha bilder. Jag får ju prestationsångest! Själv har jag bara en gammal suddig bild som jag har haft i flera månader. Måste jag också byta nu? Hur gör man om man inte har en bild på sig själv på en sandstrand/syrenberså/lövskog med ett solbränt leende? Tar den bilden som är närmast?

Jag funderar på den här kanske. Vad tror ni om det? Behöver jag beskära den eller är den bra som den är?

Gulleplutten

Hörrni, jag såg Björn Gustavsson idag vid Fridhemsplan! Och han var precis så där söt och guldlockig som på tv. Jag ville bara ta med honom hem och låsa in honom i klädkammaren (så att han inte rymmer) och mata honom med vad han nu tycker bäst om, klia honom bakom öronen, gulla honom under hakan och trösta honom när han blir mörkrädd. Kanske han skulle vilja låna lite leksaker av barnen och så skulle vi kunna låtsas att han tillhör familjen, lite som ett älskat husdjur. Fast som människa såklart. Och så skulle han kunna sjunga Carina Berg-sången men byta ut "Carina" mot mig.

Eller jag menar, han såg trevlig ut.

När Charles upptäcker att bidén är kvar i Malmö

"Vad fan är det ni säger? Vadå 'inte är med'? Vad menar ni egentligen? Hur kan ni göra så här mot mig? Vad är numret till BRIS? Ge mig telefonen! NU!

Inte en naturbegåvning som sin mor direkt

Det kommer dröja aslänge innan Charles tar körkort. Han är helt hopplös, bara vägrar lära sig växla till exempel.

Tröga unge.

Kärlek

Inte utan min bidé

I morgon åker vi hem igen. Dock inte hela familjen. Charles har bestämt sig för att stanna kvar. Han har nämligen hittat meningen med livet - en bidé.

För honom existerar ingenting annat än bidén i badrummet här på hotellet. Den har allt man kan önska sig: vatten, vatten, en propp man kan ta loss, vatten, en kran man når att reglera själv, och vatten.

Ingenting annat spelar längre någon roll. Jag har inte hjärta att berätta att de kommer att växa ifrån varandra så småningom, det får han upptäcka själv.

Jag hoppas han kan tänka sig att hälsa på över julen bara. Utan bidén.

När jag är som snyggast

Fukt och blåst är not my best friends. Jag ser ut som en jävla galning i håret efter några minuter ute i det. Trots halva burken av Björns vax, ungefär 123 små hårspännen och ett diadem ser jag fortfarande ut som jag gör på bilden. Fräscht. Jag ser ut som en galen gammal professor med hårtestar som står upp åt alla håll och kanter.

Det kanske är därför alla varit så vänliga idag (för ni skåningar hatar väl nollåttor annars?), de tror att jag är galen. Ingen vill stöta sig med en galen kvinna.

Eller så har alla förolämpat mig friskt idag utan att jag insett det. Jag förstår ju inte vad de säger. Hur svårt är det egentligen att prata på riktigt?

Aj

Hål i huvudet, det är inte så bra va? Jag måste nog söka läkarhjälp på måndag för jag har ett jävligt stort hål i huvudet nu och ännu större lär det bli innan den här helgen är slut.

Herregudherregudherreguuuuuuuud vad Julius tjatar om allting.

"Mamma varför är den bilen blå? Varför då? Vem är det som kör den? Varför det? Varför vet du inte det? Varför kör den ditåt? Vad är det för bil? Var kör den? Varför är den blå? Mamma, varför? Varför? Varför? Varför? Mamma varför gråter du? Mamma varför försöker du stoppa in din jacka i örat? Mamma varför skriker du så konstigt? Mamma? Mamma varför försöker du klättra ur bilen medan pappa kör? Mamma? Mamma varför? Mammavarförvarförvarförvarförvarför?"

I morgon ska jag lära honom att barn som frågar mycket blir helkroppsförlamade. Nu ska jag tömma minibaren.

Man vet aldrig hur det slutar.

Bila långt med två små barn. Vilken fantastisk idé av oss.

Nästan lika bra som att hugga av sig en fot eller hand (utan bedövning). Vi får väl se hur många i familjen som fortfarande är kvar i bilen när vi kommer fram. Spännande!

Kartongen till den där frukostburen, jag menar cykelkärran, har tydligen förvandlats till nån slags bänk i köket.

Och det är ju jättebra med lite extra avställningsyta i köket (sånt är man ju inte direkt bortskämd med).

Praktiskt också att den står precis bredvid spisen, så att man kan ha alla viktiga grejer nära till hands när man lagar mat. Som plastskruvmejsel och polisbil till exempel.

Skönt slippa ta ansvar själv

Gud vad skönt, då är det inte allt lösgodis fel att jag inte ser ut som de tävlande i Top Model. Puh! Det är alltså Charles fel.

Kan du sluta vakna klockan sex varje morgon unge? Bara för att du har bukfetma behöver inte det betyda att resten av oss vill ha det. Ok?

Jag tänker inte testa

Jag är så himla trött på att alltid behöva städa upp efter barnen efter att vi ätit middag. Spaghetti, kladdiga muggar och kalsonger. Jag hoppas verkligen att de växer ifrån det här ansvarslösa beteendet. Åtminstone innan de blir vuxna.

Jag tror nämligen att det lätt blir så konstig stämning om man äter middag med vänner och sen tar av sig sina underkläder efter att man ätit klart och slänger ner dem på golvet tillsammans med lite matrester. Men vad vet jag, jag har ju aldrig provat. Jag kanske bara är gammal och reaktionär.

Jaha, och sen då?

Charles envisas med att klättra upp i gåstolen även fast han inte kan klättra ur själv. Så nu sitter han där, trots att jag sagt åt honom. Då får han skylla sig själv. Jag har faktiskt bättre saker för mig än att hålla på att lyfta ur honom i tid och otid.

Som att blogga till exempel.

Konstigt

Skäms han för sitt fulla namn? Eller är det bara ett artistnamn? Vill han försöka vara lite anonym? Får man bara ha ett efternamn för Facebook? Jag har verkligen grubblat över det här hela kvällen, varför har han dumpat Pyssling?

Helgplaner

På fredag åker vi till Malmö. Även om det bara är över helgen så är det ju alltid roligt att få åka utomlands en sväng. Lite trist bara att de där jäkla malmöiterna blir så förbannade när man försöker prata engelska med dem, de borde uppskatta att man faktiskt försöker kommunicera. Som tur är förstår man ju fortfarande skriftspråket där nere, det är förvillande likt svenska måste jag säga. Synd att de inte kan åtminstone försöka prata som de skriver.

Men men, det blir nog bra. Vi åker dit för att Björn har tänkt sig att han ska springa lite på Öresundsbron. Helt obegripligt om ni frågar mig, det finns ju faktiskt möjlighet att åka både bil och tåg om man nu så förtvivlat gärna känner att man måste korsa bron. Men jag låter honom hållas. Huvudsaken är att inte jag behöver göra mig till åtlöje och springa runt i löpartights på en bro mitt ute i ingenstans och se dum ut.

Jag tänkte sitta i en lekpark med barnen och se uttråkad ut istället. Utan löpartights.

Frukostfrid

Visserligen finns ju risken att de slår ihjäl varandra i ett sånt trångt utrymme, men lite svinn får man väl räkna med.

Och så är det ju så fantastiskt skönt att få läsa tidningen ifred.

Och så var det det här med kärlek igen

Jo men så är den bistra sanningen, Alex, alla som nån gång reat ut sitt barn på Blocket och slängt med en iPhone på köpet för att få affären avklarad snabbt hatar sina barn.

Alla som tycker att det är asjobbigt med skrikande trotsiga ungar som absolut måste ta med sig en stor jävla trädgren in i lägenheten från parken och som sen vägrar att gå på toaletten trots att man ser att de är så kissnödiga att de inte kan stå stilla och som istället klappar till sin lillebror rakt i ansiktet så att denne börjar skrika värre än ett flyglarm, alla de är dåliga föräldrar. De är jättedåliga som fantiserar om att bara lämna ungjävlarna där i hallen och ta första bästa plan till Mauritius och lägga sig på stranden och dricka ett dekadent antal många drinkar (oklart dock hur resan ska finansieras och hur man ska hinna fixa bikinilinjen samt få smalare och mer vältränad kropp på resan dit, men vad fan. Fantasier brukar inte vara så kinkiga med det logiska). Och framförallt är de dåliga föräldrar som skriver om det i sin blogg istället för att berätta hur förtjusande söta deras barn var när de kladdade med lunchen - inte för att det egentligen är intressant för nån annan, men det är ju så man visar att man älskar sina barn.

Själv hittade jag ett nytt användningssätt för Charles nya cykelvagn i morse: nämligen som bur. Det är perfekt, man bara slänger in ungarna där och sen får man äta frukost i fred. Ingen som rycker i morgonrocken, ingen som tuggar upp fjärrkontroller. Bättre kan det inte bli.

Jag borde kanske ha tänkt mig för innan jag skaffade barn? Herregud, två stycken hann jag sätta till världen innan jag plötsligt förstod att jag inte var lämplig som förälder. Tänk så det kan gå!

Hipp hipp hurra! Igen!

Men åååååååååh, jag höll ju på att glömma! (Blev så distraherad av det här andra oviktiga treårsfirande här i helgen).

Bloggen fyller ju ett år idag! Vilken himla tur att vi åt tårta nyss, ingen födelsedag är nåt utan tårta. Så ni som inte har i frysen eller i kylen, skynda er att svänga ihop en nu! Ni har drygt två timmar på er. Sen kan ni börja läsa här medan ni äter tårtan.

Ett fyrfaldigt leve för bloggen, den leve hurra hurra hurra hurra!

Lite att sova på

Alltså, det här med att vara i form inför sommaren - det är rätt överskattat faktiskt.

En liten fråga...

Vi har en hel tårta kvar sen igår. En hel. Och nu är vi lite oense här hemma. Björn påstår att det inte går att frysa den och att vi därför måste äta upp den den här veckan. Jag påstår att vi kommer bli så feta att vi inte kommer kunna gå igenom vanliga dörröppningar om vi ska göra det.

En hel tårta på två personer (Julius gillar inte tårta särskilt mycket så vi kan inte direkt räkna med någon hjälp ifrån honom), det går inte. För det värsta är att vi skulle kunna göra det, äta den alltså.

Så snälla, hjälp mig nu och säg att man kan frysa en grädd- och marängtårta? Visst då att det går? Pretty pretty please?

Det är inte alla som tycker att den där tennisfinalen är så jävla spännande att lyssna på på radion. Tyvärr tycker han som kör att den är det. När jag har tagit mitt körkort ska jag bannlysa sportradion. Tennis på radion. Fy fan. Ungefär lika roligt som att lyssna på en kanin som äter ett kilo morötter. Live.

Bör jag oroa mig?

Så fort nån glömmer att stänga dörren till klädkammaren är Charles där och försöker förtvivlat hinka i sig alkohol. Jag vet inte om jag ska oroa mig eller bara tänka att det är bra att han har vågar ta för sig? Det är ju så mycket enklare med självständiga barn menar jag.

Godnatt

Typ 100 vilda treåringar hemma var inga problem. Verkligen inte. Och vi går alltid och lägger oss före nio på lördagskvällar, finns inga samband alls med kalaset. Man är väl ingen klenis.

Hipp hipp hurra!

Valiumtabletterna är redo, vinet står på kylning. Nu kör vi!

Hemskare än hemskast

Hörrni, läs inte boken som jag håller på att läsa just nu. Inte för att den inte är bra eller så, utan för att den är så jävla vidrig. Jag orkar snart inte mer, jag håller på att bryta ihop varje kväll när jag har läst ett par sidor, men jag känner att jag måste läsa ut den. Det är på något sätt det minsta jag kan göra för alla stackars människor som det berättas om där.

Igår kväll var det så hemskt att jag inte kunde ligga kvar ensam i vår säng (Björn var på konsert) utan var tvungen att gå in till barnen och lägga mig där. Så att jag kunde höra dem andas och svettas lite av att ligga under samma täcke som en tokvärmealstrande treåring.

Nästa bok jag läser måste vara helt fri från hemskheter. Huvudpersonen får inte ens tappa bort sin plånbok. Kanske en kokbok? De brukar väl bara ha lyckliga slut? Eller varför inte en trädgårdsbok?

Utmattad

Aaaaaah, Victorias bröllop kan slänga sig i väggen! Här snackar vi festförberedelser inför treårskalaset i morgon!

Herregud, vi är helt utarbetade. Vi bakar tårtor, kakor, fixar goodiebags, slår in paket och äter kakdeg. Och allt det här bara sen barnen gick och lade sig.

Jag kommer hinna gå in i väggen innan den här helgen är slut.

Vem simmar eller cyklar liksom

Men jaha? Varför är inte "slösurfa" med? Eller "halvligga i soffan framför tv:n"? Vilken skitlista, ingen av mina dagliga aktiviteter finns ju med.

It´s a win win

Jag tycker inte att man ska vara rädd för att använda sig av politik även i hemmet. I vår familj går vi efter den så kallade "arbetslinjen". Ingen är för liten för att jobba.

Charles till exempel är tillsvidareanställd som familjens hund. I det jobbet ingår bland annat att äta upp storebrors rester efter middagen som hamnat på golvet. Han trivs råbra med sitt jobb, det är mycket "löneförmåner i hans smak" som han brukar säga.

Själv tycker jag att det är jävligt soft att kunna luta sig tillbaka i soffan efter maten istället för att torka spaghetti från golvet.

Om att vara ensam en kväll med två skrikmonster:

Jävlar vad jag kommer bli glad ikväll. Så glad att jag inte vet var jag ska göra av all glädje.

Inte en sekund för tidigt

JAAAAAA! Äntligen! Free at last!

Eller jag menar, vad tomt det blir när de små gullungarna lagt sig.

Vad är problemet?

Det är fortfarande roligt att köra bil. Men det skulle vara ännu roligare att köra om jag inte var tvungen att ha antingen Björn eller körskoleläraren bredvid mig hela tiden.

De är så onödigt petiga hela tiden, håller på och skriker i högan sky så fort jag är nära att köra bort ena sidospegeln eller skrapa upp lacken längs med hela bilen mot en mur eller så.

Ärligt talat, det viktigaste är väl att ha roligt? Och kunna slappna av och inte ta så jävla allvarligt på allting hela tiden. Jag menar, sidospeglar går väl att köpa nya?

Huvudsaken är väl att man är snygg

Några vänner till oss har nyss fått barn. Tydligen hade han lite gulsot så han fick stanna nån dag extra på BB för observation.

I ärlighetens namn förstår jag inte riktigt varför sjukvården är så kinkiga med sånt där, det gör ju bara att de ser lite fräscha och solbrända ut (bebisarna alltså. Jag tror inte att de bryr sig om föräldrarnas hudton).

Hursomhelst så tycker jag själv bara att det är ett plus om de har en släng av gulsot när de föds, för de ser som sagt bara lite friskare ut då. Det är ju inte så att de ser så jävla hälsosamma ut annars direkt, röda skrynkliga och mosiga. Och form går väl före funktion, eller hur var det nu igen?

Don´t quit your day job, Björn

Jag var lite tveksam förut när Björn ville odla basilika på balkongen (jag trodde inte riktigt lika helhjärtat på det projektet om vi säger så).

Men nu ser jag ju att han hade rätt. Den ser ju verkligen jättefräsch ut.

Som en intorkad gammal tjackpundare typ.

Nästan död

Ser ni hur mager jag ser ut? Det är för att jag kräktes i natt. Förmodligen på grund av migrän, men kanske bara för att jag tyckte att det var en festlig grej att göra kvart i ett. Jag minns inte riktigt så här i efterhand.

Hursomhelst, Björn sa "älskling, jag klarar inte av att se dig tyna bort på det här viset. Jag åker omedelbums och köper choklad till dig, vad sägs om den där nya Marabou Polka som du bokstavligt talat drömt om att prova i flera veckor? Och sen vill jag se att du äter den. Hela! Tänk på att barnen behöver dig".

Så nu sitter jag här, mager och eländig och väntar på min choklad. Förhoppningsvis kommer mitt bmi att nå tillbaka upp över svältgränsen igen innan kvällen är slut.