söndag 12 september 2010

Mot galenskapen

Jag trodde i min enfald att jag faktiskt skulle jobba den här hösten, med nytt jobb och allt. Och framför allt trodde jag att barnen skulle gå på dagis.

Tänk så naivt av mig. För vi ska nämligen vara hemma resten av livet, febriga och hostiga. Det är liksom bara så det är. Charles, som äter penicillin och varit feberfri i flera dagar, slog till med 38,3 i morse. Så no dagis för honom i morgon. Eller nästa vecka, eller veckan därpå.

Jag blir galen! Herregud, kan de bara bli friska nån gång? Är det verkligen för mycket begärt? Finns det nåt knark att ge dem?

5 kommentarer:

Anonym sa...

Ja penicillin verkar juh inte funka så har du provat att muta dem med godis?

LillaUlle sa...

Välkommen till "första året på dagis"-världen! En labyrint-värld där utgången är svårhittad tyvärr. Själv hade jag 42 VAB-dagar på tre månader i våras, och då jobbade jag bara 60%. Har inte provat deleines tips om att muta med godis dock... ska nog göra det om det fortsätter nu i höst (har hunnit vara hemma 1,5 vecka sen hon började på dagis v.32).

Inger-Anne(Sharpans mamma) sa...

Ett avtryck bara! Älskar din blogg fast jag tillhör fel målgrupp, snart 60 och farmor,men kommer ihåg
dagisåren m 3 barn som en låååång rad av förkylningar.......

Anonym sa...

Ähh va inte så pjåskig. Tryck i honom dubbla dosen alvedon innan frukost. Kör du med suppar så se upp, det blir lite kladdigt. Han kommer att vara feberfri fram till lunch på dagis. Och sen tar det bara lite tid för dig att hinna dig och hämta. Funkar alltid!

Om någon annan förälder skulle bli sur för att ditt barn har smittat ner deras...
alt 1. kör med de gråtmilda ögonen och be så mycket om ursäkt.
alt 2. bli skitförbannand och säg att du aldrig skulle lämna ditt barn om han var sjuk. Släng sedan ur dig nått ironiskt om att du självklart gjorde det för att smitta just deras barn.
alt 3. Är det en bra och pålitlig väninna - ge henne tipset.

Eller annars kan ju be din pappan att vara hemma.

Maria sa...

Inger-Anne: Alla är välkomna! Jag vet inte ens vilka som är min målgrupp - bittra och desillusionerade småbarnsföräldrar? Äsch, de är ändå så tråkiga. Så negativa liksom.

Anonym: Du är proffs på det här du. Det märks!