onsdag 8 september 2010

Det här med service. Igen.



Jag fick frågan nyss om inte jag och mina kollegor pratar om annat än jobb med varandra. Och det behöver ni inte oroa för, det gör vi mest hela tiden. Men. Vi gör det aldrig om det står en förälder bredvid och väntar på att få hämta eller lämna sitt barn. Det vore liksom så -jag vet inte, oprofessionellt?- att tvinga dem vänta på att jag ska berätta klart för min kollega om slutet på den där himla spännande filmen jag såg i lördags. Det får liksom vänta.

Och på samma sätt förväntar jag mig att om jag har en läkartid, säg 08.15, så står inte den läkaren en bit bort i korridoren klockan 08.23 och berättar för sin kollega om fredagens fantastiska efterrätt. Det är inte service.

Och hur mycket ni än slutar läsa min blogg för den sakens skull tänker jag inte sluta tycka att bra service faktiskt är något som jag som kund har rätt att kräva.

Men nu får ni ursäkta mig ett par timmar, jag ska åka till jobbet och ignorera lite barn idag. För jag har viktigare saker att göra med mina kollegor än att snyta dem. Som att ranka lösgodissorter till exempel.

14 kommentarer:

Shamrock sa...

Instämmer - de får prata så att man inte ser dem. Då tror man åtminstone att de är sena för att de har nåt viktigt att göra

The Queen of fucking Everything sa...

Jag tycker det känns skönt att veta att ni ignorerar barnen på dagis också. Om mina barn helt plötsligt skulle bli omhändertagna skulle de säkert få a) en identitetskris b) förvänta sig samma service hemma

P.S Kan jag få topplistan över godissorterna? Försök förklä den till ett s k veckobrev är du snäll, annars kommer bara mina barn att tjuvläsa den!

Singelmamman sa...

Själv känner jag mig jämt påhoppad och utpekad i din blogg. Och eftersom jag lider lite av narcissism och självömkan kommer jag att läsa ännu mer av det du skriver. så kan du skriva lite oftare tack.

I övrigt delar jag helt The Queens åsikt.

Malin sa...

Håller med Shamrock helt :)

Min ordverifiering är "prating" Haha!

Anonym sa...

Men va du klagar ett mord hit eller dit :P

Hur går det med sjuklingarna? är ni friska snart?

Karin sa...

Åh! Det var nog precis vad jag sa till min 28-åriga kompis när hin skaffade hamster (helt oapropå inlägget, mer apropå bloggen). "Vuxna människor har inte hamster" (Eller, jag kan ha uttryckt mig så som: "Är du 2 1/2 eller?" men andemeningen var densamma.)

Fast å vara vuxen och att vara 28 är ju iof inte alltid samma sak...

Barnarlivet sa...

Ursäkta en språkpolis, men hjälp vad rolig den här meningen blev:
"För jag har viktigare saker att göra med mina kollegor än att snyta dem" Menar du att du inte gillar att ta hand om dina kollegors höstförkylningar? Det tycker jag nog faktiskt att man ska som en god medarbetare ;)

Håller i övrigt med dig. Jag blir galen på att läkaren kan vara 5, 10 ibland 20 minuter försenad men om jag som patient dyker upp med samma försening då har jag missat min tid och får komma tillbaka en annan gång. Hur kan ett schema bara rubbas av ena parten?

Sarah sa...

Jag har ingen aning om vem du är. Men din blogg är bedårande vass och intelligent. Det är inte många som klarar det med patos, men det gör du. En cyberstjärna i guld till dig.

Anonym sa...

Hej :)
Ramlade in här och vill bara säga att din blogg har det bästa namn jag sett. Tokbra!! :))))

De Tokiga Brokiga sa...

Barnarlivet: enkel förklaring: Läkaren har kanske åtta patienter på förmiddagen. Du är patient 4. Nu råkar det vara så att patient 2 bokade tid för sin halsfluss och fick en kort jourtid för den. Sedan krävde han att dessutom få diskutera sin onda rygg, sin diabetes och svärmors nageltrång också. Innan läkaren lyckas bryta av är han tio minuter sen. Patient 3 sökte för vad som i telefon lät som en hudinfektion. Väl på plats visar det sig att han istället har en kraftig allergisk reaktion. Han måste få olika mediciner och därefter följas upp innan läkaren kan släppa honom. Nu är läkaren minst 20 minuter efter när det äntligen är din tur.
Om det istället är du som är sen, och läkaren i tid, så väljer läkaren att efter att ha väntat ut din bokade kvart ta in patient 5 som också är i tid och som ju inte kan vänta på att du eventuellt kommer att behaga dyka upp. Därefter tar han in patient 6. Då kommer du, 20 minuter sen, och blir förbannad på att du inte får komma in. Men läkaren har fortfarande patient 7 och 8 kvar, som ju inte ska straffas för att inte du passat tiden. Och sedan har även läkare rätt till lunchrast efter att ha klarat av all patienter.
Därför är det en jäkla skillnad på när läkare är sena och när patienter är det.
Dock kan det behöva påpekas att ALLA vi som jobbar på vårdcentralen jobbar hårt för att hinna med alla patienter i tid. Kommer inte ni in, så kommer ni inte heller ut, och då kommer inte vi hem i tid. Så enkelt är det. Jag vill hem till mina barn. Jag roar mig inte med att medvetet förhala patienterna på rent jäkelskap. Det gör ingen annan heller.

Maria sa...

Shamrock: Eller ser men inte hör dem!

The Queen: Man ska inte skämma bort dem!


Malin: Ni är helt besatta av ordverifieringen, jag får nog snakrt skicka er på avgiftning ;-)

deleines: Jag beräknar att hela familjen kommer att vara friska samtidigt igen framåt sommaren. 2014.

Karin: Hahaha! Men vuxna människor SKA inte ha hamstrar. Så är det bara.

Barnarlivet: Hahahahaha! Det var mer än ett syftningsfel, det var helt uppåt väggarna. Klart jag snyter mina kollegor! Eh, jag var nog rätt trött när jag skrev det där... ;-)

Sarah: Nu blir jag lite tårögd på riktigt. Tack!

Fokus mot framtiden: Tack! :-)

De Tokiga Brokiga: Vi kan hålla på att debattera det här i oändlighet. Jag tvivlar verkligen inte på att du och dina kollegor gör era jobb så bra och så effektivt ni bara kan. Jag märker det på dig att det är en känslig fråga. Och jag är likadan som du, jag vill alltid sluta när det står på mitt schema att jag ska det, oavsett om man ska hem till barn eller bara soffan. Men det finns ganska gott om människor som inte anser sånt vara lika viktigt, som helt enkelt inte stressar för att de inte tycker tid är lika viktigt. Om de sen jobbar på min vc eller inte, det har jag ingen aning om. Men det finns såna människor. Och jag är helt övertygad om att inte varenda människa på varenda vårdcentral i hela Sverige sliter arslet av sig för att allt ska bli så bra som möjligt. Men jag hoppas att de är i minoritet.

Trollets mamma sa...

De Tokiga Brokiga och Maria:
Som erfaren patient hos diverse vårdcentraler och sjukhus och andra fenomenala vårdinstanser och med en hel del erfarenheter från vårdgivarsidan dessutom säger jag så här:

Den allra största delen, dvs i princip alla, av den svenska sjuksköterskekåren, undersköterskekåren och receptionist-/läkarsekreterarkåren är alldeles fantastisk. Jobbar häcken av sig för en pygmélön, sliter som små gnuer för att alla patienter ska få vård, hjälp och tid.
En övervägande majoritet av läkarna arbetar och tänker på samma sätt (dock en aning färre än de först nämnda...)

MEN jag har också suttit i undersökningsrum på akuten, när läkaren har avbrutit undersökningen för att diskutera med en kollega som bara klivit in. Inte en annan patient, inte ett provsvar - utan var man ska gå och äta lunch. Jag har suttit i personalrummet när en sköterska och en läkare kommit överens om att vissa patienters ringningar kan man strunta i, nämligen patienter (i detta fall barn!) med invandrarbakgrund - eftersom deras föräldrar i alla fall bara gnäller.

Jag har legat på akuten medan två läkare stått och diskuterat en annan patient över huvudet på mig, med information jag verkligen inte velat ha. Och jag har pratat med vänner som arbetar på vårdcentraler och som berättat om läkare som förlänger fikapausen och förkortar patienttiden, inte en gång utan många, och nonchalerar bokade tider. Min mor har fått diagnos ställd av en receptionist som vägrade boka läkartid, eftersom hon ju redan talat om vad min mor led av.

Jag har blivit utskälld för att jag sökt vård (och sedan blivit akut inlagd), och till och med utskälld för att jag passat en bokat tid - ty vårdcentralssköterskan hade bokat om den, utan att meddela mig!

Sådana nötter är tack och lov i minoritet, men de finns. De allra flesta som arbetar inom vården är fantastiska, men ingen av dem är mer än människa. Alla gör fel ibland, de som är bra kan be om ursäkt för missarna. Men tyvärr finns det också folk som inte borde fått sätta sin fot inom vården, och vårdcentraler som tycks drivas efter principen "ju färre patienter, ju lyckligare blir vi, helst vill vi inga ha".

Så man kan inte dra alla över en kan (vilket jag inte upplever att Maria gör heller!), varken åt ena eller andra hållet. Det finns bra och dåliga läkare/sjuksköterskor/vårdcentraler/mottagningar - de bra tjänar inte på att vi tiger om de dåliga.

(och snart tar internet slut, ty jag har använt allt utrymme och alla bokstäver som finns).

honsomskulleslutaläsa sa...

På Vc arbetar man med patienter, på förskolor med barn vilket skulle jämställa dig som patient med barnen på förskolan, och föräldern med typ chefen. Men du kanske menar att ni bara pratar på era raster och inte nära barnen? Service får man på restauranger och i affärer, och på VC får man vård, servicen har man för längesedan sparat bort. Får du inte komma in till doktorn exakt på minuten så beror det, som någon tidigare skrev, OFTAST på att andra patienter tagit längre tid än planerat. Sen finns det rötägg även inom vården eftersom man inte behöver genomgå särskilda personlighetstester. Oftast slutar dessa av sig själv och väljer ett annat yrke eftersom de inte klarar av pressen. Jag är normalt inte känslig men jag börjar bli less på att de som inte vet något alls om hur fruktansvärt mycket (svårt och tungt) jobb det är att hjälpa sjuka människor, och ändå tycker sig ha rätt att nedvärdera och idiotförklara de som sliter i vården varje dag. Det är som om jag skulle skriva att dagispersonal bara dricker kaffe och tittar på barn som leker, eftersom det är det JAG ser när jag hämtar och lämnar. Men vi lever i ett fritt land och det är din blogg så kör hårt ;)

Trollets mamma sa...

honsomskulleslutaläsa:

Men jag som arbetat mycket inom vården, och har gott om vänner och anhöriga som gör det fortfarande, anser faktiskt att man får och ska kritisera även när vårdpersonal gör fel. Och att stå och prata privat i korridoren när patienter väntar och hör på (som i Marias fall) anser jag vara fel. I alla fall fick vi lära oss det när jag fick utbildning arla i urtid... Och det blir ju inte mer rätt för att 98% av all vårdpersonal sliter som små blå för att ge oss den vård vi behöver.