torsdag 29 april 2010

Torsdag hemma hos oss

Barnen skriker. Jag skriker. Björn tröstar fel. Jag skriker på Björn. Middag? Den turas vi om att äta, vi skriker i skift så att man ska kunna äta utan att behöva skrika samtidigt.

Men bilen går bra.

10 kommentarer:

Fisken sa...

Jag känner i princip igen varje del. Utom Björn. Allt annat har vi.

MissJoi sa...

åh kan ni laga mat .. i ett kök.. lyllos..

Chrissan sa...

Om och när ni blir skrikfria please tell me how!!!
Känner igen det där med skrik, skrik, skrik...

desperat hemmafru sa...

He, he! Skönt att höra att det finns fler som kan skrika... ;-)

Anonym sa...

Men man får starka friska lungor...
Annars finns det ju ganska bra öronproppar. Min man använder dem varje natt, har aldrig fattat varför????

Magica de Hex sa...

Låter väldigt konstruktivt.

Anonym sa...

Skönt att höra att det är fler än vi som skriker till måltiderna. Undrar om det skulle bli bättre om vi åt tidigare? Ungefär en halvtimme före alla är jättetrötta och jättehungriga? Jag behöver en hushållerska som lagar mat till oss, så kan jag leka med barnen under tiden.. Eller nej, jag behöver ju en nanny som fixar barnen under tiden som jag lagar mat.
Vi får hoppas på bot och bättring i framtiden. Sköt om er allihopa! / Sissel

Monika sa...

Hej!
Nu har jag skrivit om dig och din blogg på min blogg och länkat...bara så du vet!
Kram Monika

Maria sa...

Fisken: Känns skönt att höra att andra har skrik också. Björns del var inte så jätteviktig i ekvationen den här gången. Så ni klarar er utan menar jag.

MissJoi: Åh, renoverar ni köket? Kan ni bara äta hämtmat? Lyllos!

Chrissan: Jag har ingen aning. Jag är lååååångt ifrån lösningen.

desperat hemmagru. Om vi kan skrika, vi är världsbäst på att skrika.

Tant Björn: Det kan väl aldrig vara så att du snarkar om nätterna. Han måste störas av sin egen andning.

Magica de Hex: Såna är vi i min familj, extremt konstruktiva. Det är lite det vi är kända för.

Sissel: Varför välja? Jag vill ha både nanny OCH hushållerska. Så kan jag slötitta på tv medan maten lagas.

Monika: Tack!

Pernilla sa...

Som nån skrev...när du hittat lösningen Snälla berätta hur!!
Att hota har lixom slutat funka här hemma. Mannen tyckte jag kunde vända på det, låta snäll och locka med saker istället men näe...det ligger inte i min natur att ge mig och tydligen inte dotterns heller.