Björn är i parken med Julius, våra vänner som är här och hälsar på samt deras barn när jag ringer till honom:
Jag: Kan du köpa med dig lite sån där ost hem sen när ni går hem?
Björn: Mmm... (låter helt bortkopplad från verkligheten) Jag ligger i en sån här korggunga och gungar just nu.
Jag: Vadå, sån finns väl inte i den parken ni är i?
Björn: Nej, men Julius slog sig så att det började blöda i den andra parken så vi gick hit istället.
Jag: Jaha, så du ligger i den här gungan för att han slog sig så att det började blöda?
Björn: Exakt.
1 kommentar:
Förvånande? Näpp, inte ett dugg!Tyyyypiskt karlar enligt mig... ;-)
Skicka en kommentar