Man jobbar från 07 till 19, slänger i sig lite vegetarisk gratäng vid 11 och kommer hem åtta timmar senare utan att ha ätit något mer och sliter tag i Björn och ruskar om honom vildsint och skriker "Mat! Ge mig mat! Finns det rester kvar? Jag äter vad som helst, ge mig en skosula för fan eller en gammal julgranskula eller varför inte prydnadskudde - SÄG ATT DET FINNS RESTER KVAR FRÅN MIDDAGEN FÖRIHELVETE!" och han svarar att det finns blodpudding kvar och man ba "blodpudding sa du? Nej tack... Då väntar jag nog till frukosten med att äta något. Det är bara nio timmar kvar".
4 kommentarer:
Kan du inte ta lingonsylt och mjölk bara?
Gott ju.
Eh word på den. Jag har förbjudit David att laga blodpudding om det är tänkt att jag ska vara hemma någon gång under det efterföljande dygnet. Såpass äckligt tycker jag att det är.
Jag MINNS till och med första gången jag åt det, det var hos min dagmamma, jag var sju år och kände att världen just krashat (pga var för artig för att inte äta upp och samtidigt skräckslagen inför tanken att behöva göra det). minns att jag satt på den gröna stolen och att Paulins storebror pratade om fyrverkerier. Det regnade ute. Till slut sa dagmamman "Men Johanna, gillar inte du blodpudding?" och jag svarade "joo.... eller, näääää!" och så fick jag spaghetti och köttfärssås istället.
Är fortfarande traumatiserad av stunden då jag såg framför mig att jag skulle bli tvungen att äta upp. Slut på uppsats.
Skicka en kommentar