Man skulle kunna säga att Björn och jag gärna omger oss av rutiner. Att vi liksom mår bäst av att leva i en strukturerad tillvaro. Det kan man verkligen säga utan att överdriva.
Men nu har vi ju semester, och då ska man släppa loss (för det skriver tidningarna) och glömma allt som heter rutiner. Och vi vill ju inte göra fel, så vi är just nu helt jävla crazy här borta på landet. Vi äter frukost olika tider varje dag, lunch ska vi bara inte tala om - ibland blir det inte ens lagad lunch - och middagen vet man aldrig när den serveras.
Som sagt, helt jävla crazy. Semestergalna deluxe.
Men ändå, trots att vi kämpar emot, smyger de där rutinerna på oss i alla fall.Det började med att vi bestämde att vi skulle diska varannan dag, vilket hade varit harmlöst om det hade stannat vid det, men plötsligt har vi bestämt att den som inte diskar har sovmorgon och nattar barnen sen på kvällen, och den som har gått upp med barnen på morgonen (och följaktligen har diskdag) är även ansvarig för att de borstar tänderna på morgonen.
Och här är vi nu. Insnärjda upp till tänderna i rutiner som även skulle få en person med autistiska störningar att känna sig lite väl inrutad. För det är ju ändå semester!
Men som sagt. I går fick barnen pasta med bara ketchup på som lunch. Och den serverades lååååångt efter klockan 11, som ju är vår vanliga lunchtid. Det kanske finns en gräns för exakt hur mycket jävla crazy man kan tänkas behöva vara på sin semester?
3 kommentarer:
Låt mig gissa, barnen tyckte det var den bästa lunchen EVER?
Ungefär som mina kids när jag för första och enda gången hittills inte orkade laga middag utan köpte hämtpizza till alla - DÅ moffade båda barna i sig allt utan att gnälla en enda sekund. Det var tyst, lugnt, ordnat och uppätet på nolltid.
Alltså vafan?
Mmm. Rutiner är trist. Men liksom det enda jävla sättet att överleva när man har småbarn.
Känner igen det där... "Du, jag borstade tänderna på henne (dottern) ikväll så då får du tömma kattlådan." Kanske vi är rädda för att den andre ska få 3 minuter mer semester än en själv. Det vore ju bara för hemskt. ;-) Har ganska nyligen hittat till din blogg o skrattar hejdlöst (mest igenkännande) varenda gång. Ha en fortsatt fin sommar!
Skicka en kommentar