Charles har prickar överallt, prickar som nu mer liknar anabola-bölder än små vattenfyllda blåsor och så luktar de. Typ jag inte riktigt vad, men liksom bara äckligt. Och bölderna känns obehagliga att ta på när man bär omkring honom eller har honom i famnen, lite som att bära på nån som är sjuk i pesten.
Dessutom luktar hans hår som blöt hund efter att han badat i badbaljan ute i gräset för en stund sen.
Men allt det är är ok, det gör mig ingenting. Det är ju mitt barn. Det är som att jag inte ens känner att han luktar illa.
Eeeeeller inte! Fy fan, det är skitjobbigt att sitta med en böldig unge i knäet som luktar blöt hund. Jag är faktiskt bara förälder, inte dum i huvudet.
Men alltså, han får ju sitta i mitt knä. Så hemsk är jag inte. Det är bara det att jag kräks lite inombords av lukten. Och gärna vänder bort huvudet diskret vid tillfälle.
Man är ju bara människa.
3 kommentarer:
Haha jag känner igen det där...
Lite sådär som man kräks inombords vid vissa blöjbyten. Skitungar ;-)
Jag märkte inget när mina hade vattkoppor. Så då har jag kommit på ytterligare en fördel med att ha ett näst intill obefintligt luktsinne. På minussidan ligger väl rädslan för att äta något väldigt dåligt (typ ruttet), har ätit mögligt bröd utan att märka det så.. Ni är mer än välkomna hit för att hälsa på, låta barnen leka, ta en dusch, samt titta på det som senare kommer vara en väldigt stilig altan. Kram / Sissel
Men du är ju bara för jä-la rolig! Åh, vad jag gillar när en förälder tillåter sig att uttrycka sig som du gör.
Skicka en kommentar