Man blir aldrig för gammal för spöken

Om några dagar ska Björn åka hem till stan själv för att tvätta lite. Jag och barnen ska stanna kvar i huset. Det har hela tiden känts lite pirrigt att vara här på egen hand med barnen en hel natt, jag som är så mörkrädd. Är det inte spöken så är det inbrottstjuvar eller vilda djur. Jag kan konsten att oroa mig för det mesta.

Men tanken på att tillbringa en natt här utan Björn har ändå känts helt ok, som att jag faktiskt kommer våga det.Jag är ju ändå 31 år och två barn och använder diskhandskar när jag diskar och tycker att dagens ungdom klär sig alldeles för utmanande och allt det där.

Men så läste jag precis ut Främlingen i huset här på kvällskvisten samtidigt som Björn exalterat utropade att det är tjockt med dimma här på åkrarna utanför.

Och nu känner jag plötsligt att en natt på hotell med barnen, just den natten han är borta, skulle sitta fint. Eller livvakt som följer mig fram och tillbaka till dasset och sen patrullerar runt huset hela natten. Eller bara köpa en helt ny uppsättning kläder till alla i familjen istället för att tvätta dem.

Vad som blir billigast liksom.