Jag har knappt sovit någonting, varje liten hostning från Charles har fått mig att flyga upp i givakt med hushållspapper och bunke redo att fånga upp kräks innan det nått sängen. Charles har dessutom legat och skruvat på sig, sparkat mig i huvudet, handdukarna som jag lade ut i sängen som madrassskydd har knölat sig deluxe hela natten så att det känns som att jag legat på handduksknöl - vilket jag också gjort, och jag är bara så trött så trött så trött idag...
Och Charles? Aspigg. Frisk och kry. Redo att ta sig an världen, springa ett marathon och möblera om hela vårt hem. Samtidigt.
Det kommer bli en lång dag i dag. Och ni vet väl alla vem det är mest synd om?
7 kommentarer:
Jajamän!
Finns inte Björn med på landet så ni kan turas om att sova och flyga upp med kräkshinken?
det ÄR synd om dej!
det är synd om DEJ!
det är SYND om dej!
skitsynd, faktiskt. jag hatar kräks.
I know the feeling.
Varför är vissa människor utrustade med en sådan hörsel/känsla att de hör minsta antydan till hostning hos sina barn medan vissa (läs: min man) kan sova genom bombanfall?
It's so unfair!
Hoppas du håller dig frisk i alla fall.
hömhöm höm.... Maria tog huvudansvaret eftersom jag skulle jobba och hon VABBA. I vanliga fall "låtsas" Maria att hon inte hör när barnen vaknar och så är det i slutändan jag som får gå och ta hand om dem.
Ni ska inte tro att jag inte tar mitt ansvar. Det är snarare Maria som behöver en uppsträckning!
Är det kanske mest synd om Björn för att han måste handskas med ditt trötthumör senare? ;)
Helena,
Så är det.
Skicka en kommentar