Sen efteråt kom jag på lite detaljer som jag kanske borde ha frågat. Men inga biggies direkt, bara petitesser. Som vad jag skulle få i lön och om det var heltid eller inte.
Så jag ringde tillbaka och undrade lite casual vad de egentligen hade tänkt betala mig och hur mycket de ville att jag skulle jobba. Det visade sig vara heltid och lönen var den jag lite överrumplat hasplat ur mig på första intervjun (helt utan ha undersökt saken innan, jag trodde inte att sånt kom upp redan vid en första intervju). Och ja, jag fattar. Jag är inte dum. Jag lade mig alldeles för lågt eftersom de gav mig den lönen utan att ens låtsas förhandla. Det hade räckt så, jag fattade piken.
Men bara en timme efter att vi lagt på ringde hon upp igen. "Du, jag vill att du går in på en lön på det du sa + 500 kronor i månaden, och sen får du ytterligare 500 kr/månad efter ett halvår om allt funkar bra".
Men rub it in bara, gör det. För säkerhets skull, ifall jag inte redan hade förstått det. Mina blivande kollegor tjänar säkert 5000 kronor mer per månad än vad jag kommer göra. Jag är sämst på att prata pengar. Jag vet det. De hade inte behövt göra det så satans övertydligt.
Jag kommer dö fattig och underbetald. Och jag kommer ha bett om det själv.
