Jag tycker inte att man ska vara rädd för att använda sig av politik även i hemmet. I vår familj går vi efter den så kallade "arbetslinjen". Ingen är för liten för att jobba.
Charles till exempel är tillsvidareanställd som familjens hund. I det jobbet ingår bland annat att äta upp storebrors rester efter middagen som hamnat på golvet. Han trivs råbra med sitt jobb, det är mycket "löneförmåner i hans smak" som han brukar säga.
Själv tycker jag att det är jävligt soft att kunna luta sig tillbaka i soffan efter maten istället för att torka spaghetti från golvet.
