tisdag 4 maj 2010

Tur att jag inte var borta längre

Idag gick jag på toaletten jättejättesnabbt. Och lämnade Charles obevakad i vardagsrummet. Det var jättejättedumt. På den lilla stunden hann han plocka bort volymhjulet från förstärkaren samt ändra från tv till radio på digitalboxen. Jag hade ingen jävla aning om hur jag skulle ändra tillbaka så jag fick ägna säkert tre minuter av planlöst tryckande på fjärrkontrollen innan jag fick tillbaka tv:n. Och vilka nervösa minuter det var, herregud. Svettigt värre.

Jag hatar när barnen är mer tekniska än vad jag själv är.

6 kommentarer:

Finnpajsaren sa...

Hahaha. Hej panik liksom.

nillas liv på pinnen sa...

Det är fel på dagens f***ing teknik.
Tacka vet jag förr i tiden när det var en påsättningsknapp och två kanalknappar.

Smilla sa...

De kommer alltid åt en knapp som gör något som man inte vet hur man tar bort. Det finns alldeles för många såna knappar på våra kontroller, alternativt en alldeles för oteknisk mamma.

Borde man få en särskild teknikutbildning på BB?

Knaada sa...

Du skulle ha varit med i bilen från Oslo när Lilleman ordnat Teletubbies på finska, det var en låååång biltur!

Malin J sa...

Teletubbies på finska? AhHHHH. Jag hade nog begått rituellt självmord och då är jag ändå halvfinne( Den halvan som svär som en borstbindare, gillar sprit,badar bastu och tycker att knivar kan vara riktiga konstverk. Inte den halvan som gillar Mumin, deprimerande finska filmer eller finsk tango)

Maria sa...

Finnpajsaren: Skoja inte, tv:n är mitt liv! Jag vet inte vad jag skulle göra utan den.

Nillas liv på pinnen: Ja,en påsättningsknapp skulle nog vara bra i flera sammanhang.

Smilla: Ja, eller bara att man tejpar fast deras fingrar. Det kan väl inte hämma utvecklingen alltför mycket?

Knaada: Helst inte!

Malin J: Jag har också svårt för finsk tango, mumin och deprimerande fiska filmer. Jag tycker att det är ett sundhetstecken. Ungefär som att inte vilja skära sig själv i armarna.