Idag var jag tillräckligt frisk för att jobba. Med mina små svullna grisögon bakom tjocka glasögon. Jag tog det som en komplimang när ett av barnen stirrade argsint på mig ungefär två decimeter från mitt ansikte och väste: vem är du?
Det känns bra på något sätt att inte förknippas med små fula grisar med såriga näsor. Det barnet fick naturligtvis extra förmåner resten av dagen. Man ska ju premieras när man gör bra saker.
1 kommentar:
Det är så underbart att avsluta dagen hos dig.
asgarvar lite lugnt och stillsamt
Skicka en kommentar