lördag 27 juli 2013

Pax för att inte ta det samtalet!

Plötsligt insåg jag att allt jag hittills trott varit jobbigt med föräldraskapet, alltså saker som trots, skrik, syskonslagsmål, sömnlösa nätter och mjölkstockningar m.m. egentligen inte har varit några utmaningar.

Den verkliga utmaningen kommer i samma stund som det första barnet undrar hur bebisar kommer in i magen.

Så nu har jag två frågor:

1. Hur länge kommer vi kunna säga "Inte nu, vi tar det sen"?

2. Har vi verkligen avfärdat det där med storken? Alltså verkligen avfärdat? Och kan vi i så fall återupprätta storkens forna yrkesheder?

Vänliga hälsningar plötsligt pryd småbarnsmamma




Demensboendet "semesterlyckan"

Björn hävdar att han är som en vårdare på ett demensboende, med mig som strösslar solglasögonmobilbokkläderplånbok omkring mig och aldrig har koll på vart de är (trots att jag kanske håller det jag letar efter i handen) och så barnen som varje måltid tycks försöka slå något slags rekord i bisarra diskussioner*.

Och jag kan ju lite se hans poäng där, det kan jag.

Jag hoppas bara att han inte förväntar sig nåt extra på lönekontot för det, för kommer han bli så besviken.


*Autentiskt exempel på middagsdiskussion:

Charles: idag blåser det ingenting!
Jag: nej, det är helt vindstilla idag.
Julius: nej, det blåser inget alls idag.
Björn: ok, nu har alla sagt att det inte blåser dag.
Charles: NEJ! INTE JAG! JAG HAR INTE SAGT ATT DET INTE BLÅSER IDAG! SLUTA SÄG ATT JAG SÄGER ATT DET INTE BLÅSER!

Charles 30 sekunder senare: idag blåser det ingenting.

torsdag 18 juli 2013

Det är lätt att vara efterklok

Alltså hade jag vetat för två år sedan att den här lekstugan skulle komma att användas av två små kortväxta tjackpundare istället för två små rara och ordningsamma barn hade jag förmodligen inte lagt ner så mycket tid och pengar på att inreda den.






Då hade jag nog bara slängt in lite trasiga kartonger samt en eller två kantstötta tallrikar istället. De hade knappast märkt nån skillnad.

onsdag 17 juli 2013

Den ambivalenta semesterkänslan

Vi är på landet och och det finns ingen annanstans på jorden som jag hellre skulle vilja vara på just nu. Solen skiner varje dag, vi badar i fina och rena små sjöar och äter alla måltider ute på verandan. Kvällarna är ljumma och vi sitter ute tills vi vi går för att vi vill titta på tv, ingen behöver gå in för att det är kallt eller myggigt. Vi äter körsbär direkt från träden så att läpparna blir alldeles mörkröda eller så gör vi paj på dem och äter med grädde till. Allt är perfekt.

Och samtidigt inte. Jag är stor och tung och otymplig och har kortare stubin än jag nånsin haft i hela mitt liv. Jag blir så rosenrasande arg på barnen flera gånger om dagen, både för små och stora saker och jag tänker ibland att jag nog kanske inte borde vara mamma och att jag särskilt inte borde skaffa detta tredje barn. Jag har liksom inte tillräckligt med tålamod. Björn och jag tjafsar ibland också för att det sliter med värmen och skrikiga och trotsiga barn och vissa stunder vill jag bara gömma mig i en garderob och gråta och tycka synd om mig själv.

Jag oroar mig för pengar också. Jag har inte fått alla papper från försäkringskassan ännu och jag går snart på föräldraledighet. Jag vet inte om jag får några pengar alls nästa månad och vi har sagt att vi ska hålla i pengarna hårt den här månaden, men det är semester och de bara liksom glider oss ur händerna på glass och kakor och badleksaker. Det är dyrt att ha semester.

Och samtidigt är allt som sagt perfekt.






onsdag 10 juli 2013

I don't do trångbodd very well

Såna här regniga och kalla dagar kan jag inte nog beskriva hur glad jag är över att vi hittade en sommarstuga på dryga 90 kvm fördelat på två våningar.

Alltså fatta misären att sitta instängd med två galna barn som bokstavligt talat klättrar på väggarna i en liten stuga med typ två rum och kök. Jag hade dött. Och förmodligen de också. Efter att jag hade strypt dem.


lördag 6 juli 2013

Koll på läget

Ni vet när man ser sig i spegeln naken och ba "men jag är ju ganska smal!" och sen sätter på sig kläder och ba "jaha, jag vägde visst 10 kg mer än vad jag trodde"?

(OBS! Inte jag nu dock, jag får nämligen inte plats i spegeln hela jag samtidigt just nu).

Hursomhelst, så är jag med bloggen. Jag TROR att jag bloggar regelbundet och så ba "jaha. Det hade visst gått två veckor och inte två dagar sen jag skrev sist".

Men, det är ju som vi alla vet tanken som räknas.