I vanliga fall brukar jag alltid bli lite sorgsen när snön töar bort och försvinner. Det är så ledsamt på något sätt när allt blir brunt och smutsigt och med hård skare som inte är bra till något.
Till och med när snön försvann förra vintern, denna jävliga terrorsäsong som jag avskydde mer än blodpudding, kände jag en liten tagg i hjärtat när den ÄNTLIGEN smälte bort. Lite som att se en kattunge dö, man vill inte ha kattfan hemma, men den behöver ju liksom inte dö för det. Bara flytta till någon annan.
Men i år. I år känns det lättare än någonsin att se snön försvinna. Och det finns en enda anledning till detta, den stavas p-a-r-k-e-r-a.
5 kommentarer:
Nej nu har du fått något om bakfoten. Det är ju mycket enklare att parkera nu när man inte ser strecken. Ingen ruta att försöka pricka! Ingen ser alltså att man är urkass på att parkera.
Jag har inte körkort.
Jaha, du tror alltså att det inte kommer någon mer snö. Optimist kallas sådana.
Nej, Tant Björn, i detta fallet kallas de för lättlurade idioter. Annacarin
En annan Maria: Men hur fickparkerar man när det är en halvmeter snö liksom? Det går ju inte!
Fru Gårman: :-)
Drutt: I det här fallet - skönt för dig!
Tant Björn och Annacarin: Det kallas överlevnadsinstinkt. Om jag inte tror på snar bättring skjuter jag mig själv.
Skicka en kommentar