tisdag 11 januari 2011

Aldrig hade jag anat att körkortet skulle göra mig till en sån katthatare

I vanliga fall brukar jag alltid bli lite sorgsen när snön töar bort och försvinner. Det är så ledsamt på något sätt när allt blir brunt och smutsigt och med hård skare som inte är bra till något.

Till och med när snön försvann förra vintern, denna jävliga terrorsäsong som jag avskydde mer än blodpudding, kände jag en liten tagg i hjärtat när den ÄNTLIGEN smälte bort. Lite som att se en kattunge dö, man vill inte ha kattfan hemma, men den behöver ju liksom inte för det. Bara flytta till någon annan.

Men i år. I år känns det lättare än någonsin att se snön försvinna. Och det finns en enda anledning till detta, den stavas p-a-r-k-e-r-a.

5 kommentarer:

En annan Maria sa...

Nej nu har du fått något om bakfoten. Det är ju mycket enklare att parkera nu när man inte ser strecken. Ingen ruta att försöka pricka! Ingen ser alltså att man är urkass på att parkera.

Drutt sa...

Jag har inte körkort.

Anonym sa...

Jaha, du tror alltså att det inte kommer någon mer snö. Optimist kallas sådana.

Anonym sa...

Nej, Tant Björn, i detta fallet kallas de för lättlurade idioter. Annacarin

Maria sa...

En annan Maria: Men hur fickparkerar man när det är en halvmeter snö liksom? Det går ju inte!

Fru Gårman: :-)

Drutt: I det här fallet - skönt för dig!

Tant Björn och Annacarin: Det kallas överlevnadsinstinkt. Om jag inte tror på snar bättring skjuter jag mig själv.