lördag 31 maj 2014

#90

Man känner sig aldrig som en så bra förälder som när man en lördag eftermiddag inne på McDonalds i Arboga väser åt sina trilskande barn att "nu äter ni upp era kycklingbitar för det här är den maten ni får idag! Jag orkar faktiskt inte laga något när vi kommer hem sen."



Frank ba "VA? VAD SÄGER HON? STACKARS BARN!"

#89

Så jag missade att blogga igår. Det var inte det att jag glömde bort det, men det var bara så jäkla svårt att göra det med en febrig och hysteriskt skrikande Frank i famnen. Han vaknade vid halv nio igår kväll och kunde verkligen inte somna om sen. Och jag vaggade och vaggade och vyssjade och ingenting hjälpte, han bara skrek. Sen fick han se på Babblarna på youtube och plötsligt lade sig lugnet (för en stund).

Så himla skönt att man kan strunta i allt sånt där trams som att inte låta dem se på tv som bebisar och yada yada när det är tredje barnet. Det blir nog folk av ungen ändå skulle jag tro.


onsdag 28 maj 2014

#88

Min strävan efter jämlikhet i mitt och Björns förhållande är ingenting jag gör bara för min egen skull. Visst gör jag det för min skull OCKSÅ, det finns ingenting som gör mig så grinig och bitter som känslan av orättvisa, men jag gör det precis lika mycket för barnens skull.

För jag känner ett sånt oerhört starkt behov av att visa barnen att vi delar på allt arbete. Vi tvättar, handlar, städar, lagar mat och kör bil båda två. Just det senare, köra bil, är något jag verkligen tänker på. Åker vi till landet vill jag alltid köra på antingen dit- eller hemvägen oavsett om jag känner för det eller inte. Jag vägrar låta bilkörningen bli en pappagrej. För om vi inte ställer upp som förebilder, hur ska vi då kunna förvänta oss att barnen blir så jämställda som vi önskar när de växer upp?

Men sen finns det ju tyvärr andra områden, där jag har betydligt svårare att motivera mig till att vara helt jämställd. Som gräsklippning till exempel. Björn älskar att klippa gräset, jag tycker att det är rätt trist. Vore det inte för barnen skulle jag nog aldrig ens röra gräsklipparen, men min något oavslappnade inställning till hela den här jämställda förebildsgrejen gör att jag känner mig tvingad att klippa gräset ibland. Bara så att barnen ser att även mammor gör sånt ibland.

Alltså, ju mer jag tänker på det här känner jag att om de inte visar tillbörlig uppskattning sen när de blir vuxna för allt jobb jag lägger ner på att göra dem jämställda kommer jag göra dem arvslösa. Minst. För jag jobbar fan hårt på det.

Gräsklippning liksom. Så sjukt tråkigt.

tisdag 27 maj 2014

#87

Alltså vem är egentligen Kim Kardashian? Varför fick hon en egen dokusåpa? Var hon känd innan eller? Also, kommer hon och Beyoncé överens? Eller måste Kanye och Jay Z sluta hänga pga dem?

Herregud, det är ju skitsvårt att ha koll på allt sånt där när man inte läser skvallertidningar. SKITSVÅRT!

måndag 26 maj 2014

#86

All denna rasism och främlingsfientlighet som sveper över oss just nu, den får mig att känna mig så frustrerad och förbannad!

Jag vill bara stampa hårt i golvet som en treåring och vråla att de är dumma och att jag inte vill vara med längre.

Men jag kan ju inte låta bli att vara med längre, jag har ju ingenstans att ta vägen. Det här händer just nu och jag kan inte stoppa det. Det är så fruktansvärt galet och ondskefullt och hjärtlöst och jag kan inte stoppa det.

Jag vet inte om jag någonsin upplevt framtiden så mörk tidigare. Det skrämmer mig.



söndag 25 maj 2014

#85

Idag firar vi tio år. Min älskade, du är min trygghet och min glädje och mitt livs kärlek! Och trots att vår dag känns solkig och ful av alla fruktansvärda valresultat är jag ändå glad att du är min och att vi har kommit dit vi är idag. 

Jag älskar dig. 




fredag 23 maj 2014

#84

Idag tog det oss fyra timmar att köra till landet. Fyra lå-hå-nga timmar (att jämföra med dryga två som det tar i vanliga fall) på grund av ett släp med en kökssoffa på.

Först hade vi en presenning runt soffan för att skydda den. "Sätt fast presenningen ordentligt innan" förmanade pappa när jag pratade med honom i telefon häromdagen, "annars kommer den blåsa upp och fladdra sönder". "Jadå" lovade vi och surrade och surrade och surrade den där jäkla presenningen tills spännbanden tog slut.

Synd bara att det inte hjälpte ett dugg. Hela motorvägen hade vi presenningen fladdrandes bakom oss som ett stort militärgrönt segel och vi fick köra av vid nästa varje avfart för att försöka surra fast den igen. Till slut gav vi upp och slet av den och bestämde oss för att vägdamm bara är charmigt på kökssoffor.

Men jag hoppas att ni andra hade det skönt ute på era uteserveringar/altaner/picknickfiltar den här magiskt vackra och varma kvällen. Verkligen.


torsdag 22 maj 2014

#83

Ibland har även jag karaktär. Idag till exempel åt jag inte ens så mycket som en smula av en choklad- och hallonmoussetårta som det bjöds på i personalrummet.

Visserligen var jag aldrig inne i personalrummet idag eftersom jag uträttade ärenden på rasten (och därför hörde talas om tårtan först efter att den tagit slut).

Men ändå!

onsdag 21 maj 2014

#82

Dagens märkligaste: jag hittade en hårsnodd runt höger ben strax ovanför knäet i morse när jag klädde på mig.

Hur den kom dit? Ingen aning. Alltså på riktigt, jag har ingen aning.

Konstigare saker har nog inte hänt.


tisdag 20 maj 2014

#81

Nu har vi snart varit utan internet i två veckor och utan tv i en.

Det går ändå förvånansvärt bra. Jag är bara orolig att vi ska vänja oss för mycket och snart börja använda fotogenlampor istället för elektrisk belysning och tvätta kläderna för hand i badkaret - med vatten vi burit upp själva till lägenheten i stora hinkar.






måndag 19 maj 2014

#80 - dagens bild

Jag kallar den "Vardagsleda i motljus".


Eller "Åååhhh, måste jag verkligen sitta kvar vid bordet ända tills han har ätit upp sin lax? Han äter ju så lååååångsamt!"

söndag 18 maj 2014

#79

Alltså, jag blir galen. Jag kan FORTFARANDE inte lägga ut bilder här. Jävla skitblogg. (Jaja, jag finns som sagt på Instagram som vmhih, välkomna dit. DÄR kan man minsann publicera foton).

Hursomhelst, idag har vi skaffat en barnvakt. Ni vet, en sån där snäll och bra tonåring som kommer hit ibland och leker med barnen och får betalt för det så att inte våra föräldrar behöver få magsår över att vi ber dem om hjälp hela tiden med att passa barnen.

Först grillade vi henne förstås med tuffa frågor, man vill ju inte anställa vem som helst. Till exempel undrade Charles om hon slänger skräp i naturen? Det gör hon INTE sa hon, så nu är hon nån vi kan ringa när vi behöver hjälp att passa barnen. Alla vet ju att de som inte slänger skräp i naturen är bra och rekorderliga människor.


lördag 17 maj 2014

Inte nog med att vi just nu varken har internet, tv eller något annat roligt att sysselsätta sig med så kan jag inte heller av någon anledning publicera ett långt bra blogginlägg om en häst SKOJA BA, glöm hästen, men ett inlägg med massa foton från idag. Det blir bara fail gång på gång och sånt kan banne mig göra mig helt jävla vansinnig.

Jag har verkligen svårt att ta den här typen av motgångar och det känns ofta som att det liksom är personligt. Som om bloggappen och comhem nu till exempel gått ihop och gjort gemensam sak i att jävlas med mig.

Så himla tröttsamt att vara så här utsatt. VAD HAR JAG GJORT EGENTLIGEN?!

#77

Det kan eventuellt (förmodligen) vara så att han är världens coolaste unge.




torsdag 15 maj 2014

#76

Förra veckan gick vårt internet sönder (och eftersom varken vi eller comhem riktigt vet varför är det ingen som kunnat laga det). Idag slutade boxen ta emot tv-signaler.

Jag vill inte på något sätt skrämma upp någon i onödan här nu, men det KAN vara så att apokalypsen är på väg.

onsdag 14 maj 2014

#75

Fördelen med den här bloggutmaningen är att jag bloggar som aldrig förr.

Nackdelen är att det så ofta blir såna här helt meningslösa inlägg.

Förlåt och löfte om bot och bättring och allt det där.

tisdag 13 maj 2014

#74

Mitt inloggningskort till internetbanken har försvunnit IGEN.

Kan man få ett inopererat nånstans under huden istället för ett sånt där vanligt?


måndag 12 maj 2014

#73

Asså förlåt, men den här tandkrämen?!





Den smakar ju parfym. Det känns alltså som att man borstar tänderna med en väldigt parfymerad hudkräm. Och nej, det är verkligen INTE gott. Ska det verkligen vara så? Är det meningen?

Jag vet ärligt talat inte vem som är mest puckad här: den som bestämt hur tandkrämen som ska smaka eller jag som snart använt upp en hel tub.

Eller vänta, det vet jag ju förresten. Det är jag.

söndag 11 maj 2014

#72

Det är ju naturligtvis svårt att definiera exakt var gränserna för ens comfort zone går, men jag vet i alla fall med säkerhet att gymmet inte ingår i min.

För det finns nog få ställen jag känner mig så osäker på som på gymmet. Jag är övertygad om att jag gör alla övningar helt fel och att alla tittar och tyst för sig själva tänker saker som eh, herregud ska hon verkligen ha så lätta hantlar till den där övningen? Och märker hon inte att hon gör helt fel? Men herregud, vad håller hon på med? Försöker hon träna biceps eller vad GÖR hon egentligen?

Som att någon överhuvudtaget ens skulle reflektera över vad en sliten och blekfet trebarnsmorsa har för sig på gymmet?

Jag försöker verkligen intala mig det orimliga i det hela när jag är där, men ändå. Det är svårt. Det är få ställen jag känner mig så liten och osäker på som jag gör där.

lördag 10 maj 2014

#71

Ikväll hittade jag bästa bilden EVER på Twitter:





Jag skrattar så jag gråter!

fredag 9 maj 2014

#70

Idag när jag kom hem från jobbet hade Björn tvättat minst hundra maskiner i tvättstugan och sen vikt all ren tvätt, bytt lakan i alla sängar, bytt handdukar, spikat upp lite tavlor, köpt vin och ost och charkuterier till middag och varit till frisören med en unge. (OBS! En av våra ungar alltså och inte random barn från gatan) och plötsligt kändes livet i den här lägenheten ungefär hundra gånger lättare.





torsdag 8 maj 2014

#69

Mina jobbigaste vardagsgrejer topp tre:

1. Hoppa in i duschen. Alltså allvarligt talat? Det är ju skönt att duscha?! Men att ta av sig kläderna och ställa sig i duschen är fan jobbigare än att gå i affärer sista lördagen innan jul.

2. Att stryka. Herreguuuuuud vad det är jobbigt att plocka fram strykbrädan! Jag har till och med köpt en liten som man bara lyfter fram ur städskåpet, men det är ändå för jobbigt. Brukar därför stryka med täcket på sängen som underlag. Eller bara välja andra kläder. Oftast det senare.

3. Att resa sig upp ur soffan när man ska gå och lägga sig. Som att behöva flytta på ett helt jävla berg.

/Lat tjej_80


onsdag 7 maj 2014

#68

Jag har inget att säga idag. Alla tankar har gått någon annanstans och inne i mitt huvud är det bara tomt och mörkt och ödsligt.


Typ så här:




Hoho?

tisdag 6 maj 2014

#67 del två (för förra inlägget heter visst 67. Den som säger något annat har sett fel)

Nu tror ni kanske att jag överdrev lite i förra inlägget? Att det inte alls är fullt så hemskt, utan i själva verket är rätt trivsamt och charmigt bohemiskt?













Jomenvisst hörni, så här charmigt och bohemiskt bor vi. Fint va?

Det går bra att tvätta ögonen med alsolsprit nu förresten, jag lovar att inte lägga upp fler bilder.

#66

Sen vi flyttade vantrivs jag verkligen i vårt sovrum.

Det är ett sånt himla tragiskt rum just nu, med kartonger (som inte får plats någonstans, med saker i som jag inte längre minns vad det är), extra matplatsstolar, taklampor som ligger på byrån och bara breder ut sig och tar plats och samlar damm och kläder överallt som jag inte orkar lägga in i garderoben för jag klarar knappt av att vistas i rummet mer än nödvändigt - det är som att det inte finns något syre här inne och jag snabbt snabbt måste ut i vardagsrummet igen för att andas - och tapeterna? Ja herregud, tapeterna. De är smutsgula med ränder på som ser ut som flottfläckar och VEM kan nån gång tyckt att de var snygga och valt dem? En blind och debil mullvad?

Dammet ligger tjockt på skrivbordet bakom datorn för jag orkar inte bry mig, jag skiter i det här rummet och på golvet ligger alla vinterskor och glor uttråkat för ingen ids lägga dem i lådan under sängen där de ska bo under sommaren.

Och jag känner att om vi inte gör något åt det här sorgliga sorgliga rummet snart kommer jag börja sova i soffan istället. Eller badkaret. Allt är bättre än det här.

måndag 5 maj 2014

#66

Jag är en läsare. Jag läser fort jag läser mycket jag läser jämt.

I vanliga fall alltså. Nu? Not so much faktiskt. Jag har börjat på flera böcker som jag bara orkat halvvägs på och det finns inte längre någon läslust. Den har rymt och jag vet inte ens riktigt när det hände. Men det är lite... konstigt. Och tomt.

Och så saknar jag den. Jag saknar både läslusten och böckerna. Och jag hoppas att den kommer tillbaka snart.

För jag är ju faktiskt en läsare.

söndag 4 maj 2014

#65

Vänta nu, har jag förstått det här rätt? Ska man jobba fem hela dagar nästa vecka?

Det kan ju inte vara sant, jag menar det låter ju helt orimligt. Vem skulle orka något sådant?

lördag 3 maj 2014

#64

Ja, jag blir ju fortfarande arg när jag tänker på det här:




Allt som står mellan oss och en varg som husdjur är Björns jäkla pollenallergi. DUMMA ALLERGI!

fredag 2 maj 2014

#63

Jaha, förlåt! Var det lite syrlig dressing kvar på den där gurkstaven jag gav dig säger du?















Ursäkta. Det var inte meningen.

torsdag 1 maj 2014

#62

Bara tanken på att nåt av barnen nån gång skulle känna sig utanför inte ha några vänner känna sig ensamma känna sig mindre värda eller gud förbjude bli allvarligt sjuka ger mig ont i magen och får mig att vilja krama dem alla tre samtidigt jättejättehårt och aldrig någonsin släppa dem och med ren viljekraft skydda dem mot allt ont.

Det skulle på riktigt krossa mitt hjärta om något liknande skulle drabba någon av dem.