onsdag 23 juli 2014

Behovet av att säga hejdå

Varje gång Björn eller jag åker iväg en sväng med bilen eller går ut och går en promenad så följer Charles med för att säga hejdå.

Sen står han där vid vägkanten och vinkar och vinkar och väntar tills han inte kan se bilen eller oss längre. En morgon stod jag där tillsammans med honom för att vinka av Björn när han skulle åka hem till Stockholm och vara borta i två hela dagar och jag frågade Charles om han inte tycker att det är sorgligt att stå där och säga hejdå på det viset varje gång. "Jo" svarade han tyst. "Jag har till och med ont i magen nu fast jag har ätit frukost".

Älskade älskade unge! Du är det känsligaste och finaste barn jag vet. Jag hoppas av hela mitt hjärta att livet kommer vara snällt och milt mot dig.











måndag 21 juli 2014

Svårigheter att uttrycka sig

Jag tror att vi måste gå till en logoped eller liknande med de stora barnen sen när vi har kommit hem till stan, för de tycks ha väldigt svårt att uttrycka sig i vissa situationer.

Som idag när vi åkte och badade till exempel så kunde jag bara höra saker som "varför är inte flytmadrassen med mamma du SA att den var med du ljög och jag vill inte åka till det här badet jag vill aldrig åka till det här badet det är sämst och ni är sämst som TVINGAR oss till det och jag ooooorkar inte hjälpa till att bära alla tusen miljoner saker från bilen som vi behöver och jag hatar att bada och tänker inte bada utan flytmadrassen!".

Jag tar för givet att de egentligen bara ville uttrycka sin tacksamhet över att vi åkte och badade igen hela familjen för femtioelfte gången den här semestern.

Jaja, sen åt de kakor i alla fall. Då var det inte lika gnälligt.













söndag 20 juli 2014

Hej hej

Jag tänkte innan semestern började att den här sommaren blir väl en sån där regnig jävel där Björn och jag bråkar varje dag, barnen halvt om halvt slår ihjäl varandra och hönsen bara ligger inne i sitt hus och trycker.

Men hittills? VILKEN SOMMAR! Alltså på riktigt, vad har jag gjort för att förtjäna detta? Solen skiner nästan varje dag, det är varmt och Björn och jag bråkar nästan ingenting (vilket måste vara något slags rekord, för det är oftast så vi umgås känns det som ibland) och barnen slår visserligen ihjäl varandra var och varannan minut, men hej man kan ju inte få allt. Och hönsen! Hönsen! Jag är alldeles kär! De värper knappt och tuppjäveln börjar gala vid fem och håller på en timme, men i alla fall! De drar runt i trädgården som en flock tonåringar och äter maskar och krusbär och bajsar överallt och småpratar hela tiden med varandra och är bara så himla himla fina.

Och Björn visade sig tydligen vara händig och byggde en ny trappa och varje dag går vi varsin långpromenad och (jag) lyssnar på sommarpratare och jag vill aldrig aldrig att den här semestern ska ta slut.

Sommar 2014, jag älskar dig!
















onsdag 16 juli 2014

Bloggtips!

Julius och jag har startat en blogg tillsammans, Lilla boktipset. Där tipsar vi om böcker vi läst, både såna vi haft som högläsningsböcker tillsammans men också såna som Julius läst själv.

Så alla ni som har barn i lågstadieålder och vill ha boktips - välkomna dit! (Övriga är såklart också välkomna. ALLA är välkomna!)

Hej då!

måndag 14 juli 2014

Se där!

Vildhundarna håller redan på att fixa egen middag. Körsbär blir det idag alltså.




Men bilen går bra

Nu har vi haft semester i drygt en vecka och vi har varit här på landet i nio och en halv dag. I nio och en halv dag har barnen (ibland ett, ibland båda) skrikit och vrålat av ilska v a r j e gång vi ropat att vi ska äta, åka någonstans eller göra något annat.

Varenda jävla gång. Det är 29 tillfällen hittills som de skrikit för att de inte vill äta. Allt är äckligt, det är kallt ute på verandan (22-30 grader är ju verkligen isande kallt) och de vill inte avbryta filmen/spelet/leken för att vi är så fräcka och ropar att vi ska äta just då.

Igår orkade inte Björn tjafsa så de åt varsin banan till lunch. Enbart! Inga konstigheter för deras del inte.

Och idag tog mitt tålamod slut, ba pang bom! När de skrek för att de var tvungna att klä på sig för att vi skulle åka till en skitstor lekpark inne i Örebro. HUR KUNDE JAG GÖRA SÅ MOT DEM?

Alltså, jag orkar inte mer nu. Jag orkar inte tjafsa om allting. De får väl svälta då, eller leva på bananer, och bara dra runt i trädgården som två vildhundar utan annan mänsklig kontakt än med varandra.





Och just nu kan de dessutom vråla bäst de vill där inne i huset, för jag är ute i gäststugan och här hör jag dem inte. Ha!

Sommar-temat för i år

Som alla ambitiösa föräldrar har vi naturligtvis ordnat med en tema-semester för barnen den här sommaren.

Skoja ba!

Men man skulle nästan kunna tro att vi har ett djurtema på den här sommaren, i alla fall den här första veckan.




För vi har träffat kossor, "mamma titta, de kramas!"







Och angora-getter. Alltså HUR SÖT ÄR DEN INTE?! Jag vill ha en sån! Jag skiter i att vi bor i lägenhet. Den kan få bo i vardagsrummet. *julklappstipsar*






Och sen har vi ju våra egna fina höns.

Man skulle nästan kunna missta mig för en djurmänniska!