torsdagen den 24:e april 2014

#55

Ena stunden sitter vi vid matbordet och äter middag (för knäckemackor och blåbärssoppa räknas VISST som mat) och pratar lugnt och civiliserat om hur alla haft det under dagen och vad vi ska göra i helgen och hur man ska göra om man står vid ett övergångsställe och ska gå över för det precis blivit grön gubbe och man då plötsligt hör utryckningsfordon med sirenerna påslagna som närmar sig.

I nästa stund står sjuåringen i sitt rum och vrålar det argaste han kan på femåringen, och femåringen skriker tillbaka med sin vildaste arg-panik-desperationröst att han hatar sjuåringen och det kastas pennor fram och tillbaka och ett glas ramlar och jag står med bebisen halvnaken i famnen och badvattnet fyller badkaret i vad som känns som rasande snabb takt och till slut kan jag inte hålla mig längre utan jag skriker också på barnen och plötsligt är det som att hela vår lägenhet bara är skrik skrik skrik och pennor som flyger.

Till slut orkar jag inte skrika längre utan väser ett argsint nu skiter jag i det här, slå ihjäl varandra då om ni så gärna vill det men stör inte mig och SKRIK INTE! och sen låser jag in mig i (det tråkiga) badrummet och badar bebisen. När vi sen kommer ut igen tio minuter senare har ingen dödat något men femåringen har raserisomnat i sitt rum och sjuåringen tycks ha glömt bort att vi bråkat alldeles nyss och allt som finns kvar av kaoset är en liten röd färgpenna som bortglömd ligger kvar dörröppningen.


onsdagen den 23:e april 2014

#54

Det kan aldrig ha varit en småbarnsförälder som ritat det genomsnittliga svenska badrummet.





För vilken förälder som helst hade ju fattat värdet i att göra det enda rummet med lås på dörren (det vill säga det enda rummet som man kan få vara ifred i i alla fall en två, tre minuter åt gången) bara aningens mysigare än det här. Jag snackar inte mycket, men en fåtölj hade väl åtminstone kunnat få plats? Jag menar, man sitter ju så himla obekvämt där på toalettstolen när allt man vill är att få andas lite i sin ensamhet.


tisdagen den 22:e april 2014

#53

Förra veckan tappade jag min telefon i en stentrappa. Det tyckte den inte om.

Jag bad därför Björn lämna in den för att byta glaset och jag höll på att svimma när jag hörde vad det skulle kosta: 1800 kr. Ettusenåttahundra kronor! Det är ju som en sista-minuten-resa. Eller nåt annat svindyrt (infoga själv passande jämförelse).

Men efter att ha ringt försäkringsbolaget och fått beskedet att vår hemförsäkring täcker detta var jag istället glad som en liten lärka över att "bara" behöva betala självrisken på tusen kronor. För det är ju i-n-g-e-n-t-i-n-g.

Tydligen.

Så nästa gång jag behöver göra en skitstor och helt onödig utgift ska jag först låtsas som att den är nästan dubbelt så dyr och sen kommer jag alltså bara tycka att det är skoj att betala den verkliga summan.

Himla smart av mig!




måndagen den 21:e april 2014

#52

Förutom döden, apokalypsen och offentliga toaletter är nattfjärilar det jag är allra mest rädd för.

Det här monstret satt på vårt köksfönster i helgen. Titta på den bara, man ser ju att den äter små barn till frukost.




söndagen den 20:e april 2014

#51

Jag vill inte åka hem i morgon. Jag vill att det ska vara sommar och semester nu och att fem veckor av sol, badande och ohyggliga mängder glassätande ska ligga framför oss.



#50

Saker man gör en sen natt i april när man har utedass: går och lägger sig kissnödig och hoppas på det bästa.


fredagen den 18:e april 2014

#49

När vi ska åka till landet tänker jag mig innan att vi bara slänger ner lite kläder i en stor väska, lägger ner välling och blöjor i en tygpåse, tömmer sopor och släcker alla lampor och packar in oss i bilen och åker. Allt det där borde ta max en halvtimme.

Men det är ju bara i mitt huvud. För i verkligheten ska det packas kläder till fem personer för en vistelse i flera dagar utan tillgång till tvättmaskin, det ska packas blöjor, kylvaror, täcke och kudde till spjälsäng (för att vi aldrig kommer oss för att köpa en extra uppsättning att ha på landet), det ska bres smörgåsar att äta i bilen, babyvakten måste med, böcker att läsa, datorn och mobilladdare och linsgrejer och glasögon och plånboken - vart fan är den? Sängen måste bäddas för jag hatar att komma hem till värsta röran och herregud hur jävla svårt ska det vara att hinna dammsuga upp alla smulor under köksbordet och vem har egentligen packat ner nappflaskorna till Frank? Inte jag i alla fall, inte du heller? Men var är de då? OCH FÖR I HELVETE VARFÖR LIGGER DET LEGO ÖVER HELA VARDAGSRUMSGOLVET? STÄDA UPP DET NU ANNARS SLÄNGER JAG DET! Och alla väskor som nu står vid dörren måste bäras ner till bilen för att packas in, och glöm för guds skull inte att lägga ner ytterkläder till barnen, det får bli en till IKEA-påse helt enkelt för både jackor och överdragsbyxor måste faktiskt med och det här är ju helt jävla sinnessjukt - nu har vi hållit på och packat i två timmar och vi är inte ens klara ännu och vi kommer aldrig någonsin att komma iväg det är lika bra att vi bara säljer skiten för jag orkar inte mer!

Och sen åker vi äntligen. Inte efter en halvtimme som jag trodde utan efter lite drygt två timmar. Och hela familjen är osams och jag har skrikit på alla för att vi är som en jävla cirkus som inte bara kan åka till landet en vanlig helg utan att behöva packa med oss halva lägenheten först.

Varje gång.

Att jag aldrig lär mig. Aldrig aldrig aldrig aldrig.

Det skulle bara vara så himla skönt att få åka någon endaste liten gång utan att behöva bråka först.