onsdag 8 april 2015

När jag blir stor ska jag gå i terapi

I morgon ska jag köra till Värmland med barnen för att hälsa på lite släkt, och eftersom inte Björn ska följa med är jag livrädd för att vi ska dö i en bilolycka (för tydligen är det mycket större risk för att dö om inte hela familjen är samlad. Enligt min hjärna alltså).

Andra saker jag är rädd för: broar, cancer, bränder, höjder, samt styrketräna utan sällskap på gym.

En dag ska jag gå i terapi och bli en normal människa. Det kommer bli så skönt.

måndag 6 april 2015

Påsken 2015



Det var faktiskt sol varenda dag den här påsken! Svinkallt och blåsigt och minusgrader på nätterna, men jag menar det syns ju inte på bilderna så det räknas faktiskt inte.




Så team mjukisbrallor var ute större delen av alla dagar. Oftast utan att direkt göra något.




En dag kom en av grannarna över med en blomma och hembakta tuppkakor. Vi har hus i världens bästa by faktiskt.




Sen gick jag över en dag till en nyöppnad liten minipresentbutik mitt i byn och handlade lite grejer som jag inte behöver. Ägaren var så himla trevlig och jag gick in på Facebook för att gilla hennes affär, men kände att jag såg så jävla dryg ut på min profilbild att jag ville ta en ny. För det är ju helt normalt. Att fixa ny profilbild innan man gillar något på Facebook för att inte riskera att nån tycker man ser dryg ut menar jag. Eventuellt behöver jag kanske jobba pyttepyttelite på mina issues med att alla måste älska mig. Verkligen yttepyttelite. Hursomhelst, här ler jag mitt allra odrygaste leende. Visst ser jag ut som någon man skulle kunna vara kompis med?



måndag 30 mars 2015

Vi saknar sänglampor i sovrummet. Vi har några nånstans, men sedan flytten för ett år sen kan de vara i källaren en garderob under en säng i ett skåp under grannens säng och jag ORKAR inte: 1. leta reda på dem 2. borra upp dem.

Så jag köpte två billiga men lite gulliga lampor häromdagen bara för att jag inte vill leva i detta jävla mörker längre.





Eller ja, JAG tycker att de är lite gulliga. Björn tycker att de är det absolut fulaste han sett i hela sitt liv (typ) och han mjuknade inte ens när jag sa att de påminner lite om Pixar-lampan (och sen härmade jag hur den låter när den hoppar omkring samtidigt som jag lät en av våra skutta runt lite på soffan. Men inte ens då!).

Hursomhelst, nu är i alla fall jag nöjd och det väl ändå det som räknas?

torsdag 26 mars 2015

Förlåt för att jag andas?

Men alltså herregud kan jag bara sluta vara så jävla NEUROTISK när det gäller vissa saker? Som typ vabb. Mest vabb. Alltid vabb.

Jag är tamejfan aldrig avslappnad när det gäller det. Är ni det? Eller lider ni också av duktig idiot-syndromet?

Som nu till exempel när Frank har varit sjuk i ett par dagar. Han har haft feber och i princip bara levt på välling. Idag har han varit piggare och ätit för första gången, men kraschade på kvällen och blev kinkig och grinig och febern ligger irriterande nog preciiiis på gränsen till vad som räknas som feber. Så som den duktiga idiot som jag uppenbarligen är har jag nu två alternativ:

1. Låta honom gå till förskolan i morgon och ha apdåligt samvete över att jag förmodligen skickat tillbaka honom för tidigt

2. Stanna hemma och ha apdåligt samvete över att jag sviker mina kollegor genom att förmodligen ha stannat hemma i onödan (onödan = allt som inte involverar minst 38,5 graders feber).

Bonusångest: pengar as in förlorad inkomst samt ständigt dåligt samvete på jobbet över att jag tar hälften av vabben och Björn inte tar allt.

VARFÖR ÄR JAG PÅ DET HÄR VISET?!


Finns det stödgrupper?





onsdag 25 mars 2015

Typiskt försäljare

Så jaha, bara för att man dammsuger upp en typ råtta så suger alltså dammsugaren sämre?

Så himla dåligt. Det sa de aldrig i affären när vi köpte den!





måndag 9 mars 2015

Värsta bästa kärleken





Alltså den här killen? ��Varje morgon när han går upp ur sängen väntar han på att Frank ska hinna klättra ur sängen och följa med honom upp (annars blir Frank ledsen). För att inte Frank ska känna sig ensam tar han med sig honom in på toaletten och låter honom leka med petflaskorna (som "tillfälligt" förvaras där) medan han själv kissar. Sen städar han upp efter Frank och tar med sig honom ut i vardagsrummet och slår på tv:n. Allt medan han småpratar med Frank och tålmodigt tröstar honom om han gråter.

DET ÄR SÅ FINT ATT JAG INTE VET HUR JAG SKA HANTERA DET!





onsdag 25 februari 2015

"Lista dig hos oss, vi ger dig garanterat en läkartid samma kalenderår du bokar"

Idag känner jag mig lite som Don Quijote som far runt och slåss mot väderkvarnar. Allt är emot mig just nu! Undrar om Dompa också led av PMS?

Jaja hursomhelst, jag har bland annat en gås oplockad med vår närmsta vårdcentral. Jag ringde dit för ett tag sedan för att boka en läkartid för att göra en ordentlig utredning av min pollenallergi, känns dumt att äta medicin om man inte behöver liksom. Jag fick en tid tre veckor senare. Tre veckor! Och som om det inte var nog ringde de upp mig i morse och behövde boka om den tiden (den var nu på måndag) för att "läkaren fått ett nytt schema, plus att hen ringde sig sjuk idag så det är inte ens säkert att hen kommer på måndag överhuvudtaget". "Jaha" sa jag lite halvsurt då, "men då behöver jag väl inte vänta ytterligare tre veckor på den nya tiden?" "Neeej då!" kvittrade hon tillbaka i luren, "det behöver du absolut inte! Du får en tid torsdagen den tolfte! Det är om två veckor".

Fem veckor! F E M  JÄVLA VECKOR! Det tycker alltså min vårdcentral är en rimlig tid att vänta på ett läkarbesök! De är helt jävla galna. Jag hatar dem.

Jag har listat mig hos en annan vårdcentral nu, hos dem fick jag tid nästa torsdag (hade kunnat få den här veckan men måste sluta äta allergimedicin typ en vecka innan så det hade jag ändå inte tjänat på).

Heja valfrihet och allt det där, och död åt Kronans vårdcentral.