Det här med astma hos barn är tydligen inte så himla enkelt att diagnosticera. Det är typ astma om man vill det som förälder. Och så kan man få lite medicin. Till barnet alltså, inte till sig själv. Nån måtta får det väl ändå vara på det roliga.
Hursomhelst, eftersom vi tycker att det låter rätt tufft med astma har vi sett till att Charles har fått den diagnosen. Och tillhörande medicin givetvis.
Men så ibland kommer det anfall av tvivel över mig och jag bestämmer att vi ska göra uppehåll med medicinen. Och plötsligt slutar han att sova om nätterna. Bara så där ba, liksom. Och så har vi det så i ett par veckor, skrik skrik skrik om nätterna och mörka ringar under ögonen om dagarna. Och så kommer det naturligtvis en ny förkylning med tillhörande hosta som aldrig tycks vilja gå över, och så tittar vi på varandra, hummar lite, låtsas lyssna på hans andning och så - pang! - så börjar vi medicinera igen.
Och vad händer då? Jo, han börjar sova om nätterna igen. Jag tog upp det här vid nått tillfälle med läkaren, som bara tittade på mig och sa i en lätt överseende ton att astmamedicinen (pulmicort) naturligtvis inte hade med det att göra. Det är ju ingen sömnmedicin.
Och jag är ju inte dum i huvudet, det fattar ju jag också (eller är det så? Finns det såna biverkningar, jag har ingen jävla aning) att det inte har något samband.
Men ändå, är det inte lite konstigt? Och nu är medicinen slut och jag har ingen aning om vad jag ska göra. Köpa ny på plattan? Säga till farbror doktorn att han hostar fast han inte gör det? Låta bli att sova om nätterna för all framtid? Droga honom med något annat, typ riktigt sömnmedel?
Möjligheterna är oändliga. Hur ska jag kunna välja?
9 kommentarer:
Men... Kan det inte vara så att han har svårare att sova för att han har svårare med andningen? Vad var det där för jävla doktor egentligen...
Jo, tanken har ju slagit mig. Men borde han liksom inte hosta lite också då nätterna han inte kan sova - om inte annat för att liksom spela med i astmateorin?
Skrattar igenkännande, vi har det likadant och såklart måste det vara så att medicinen gör det lättare att andas och att sova, därför kör vi underhållsdos pulmicort hela vintrarna, mest för sömnens skull ;-)
Det är liksom så att luftrör med aktiv astma i är ständigt lite svullna, även om man inte har så kraftiga symptom att det märks på annat sätt. Astma är en inflammatorisk reaktion i luftrören, vilket ger svullna slemhinnor på luftrörens insida, vilket innebär trängre passage för luften. När man ligger ner faller svalget samman litegrann, för oss alla (vilket är orsaken till snarkningar om man har den läggningen). Om det då redan innan är lite trångt, så är det inte så svårt att räkna ut varför bristfälligt medicinerade astmabarn sover dåligt om nätterna. Barn kan ha trötthet, eller orkeslöshet på exempelvis skolgympan, som enda astmasymptom.
Charles behöver Pulmicort som inflammationsdämpare hela den kalla och blöta årstiden, med exempelvis Airomir som tillägg när han får extra besvär, vid förkylning t ex.
Du måste ta honom till en barnläkare, inte till vårdcentralen. (Även om en vc-läkare ska kunna sånt här, det är basic).
Som De Tokiga, Brokiga säger!!! Exakt så!
Trollet får Pulmikort året runt, annars har vi snart de där fantastiska nätterna med tio uppvak. Med eller utan hosta.
Det finns bra och kunniga astmaläkare (ja, inte i Byn då, där jag bor, men annars...) - sök en sådan!
Min son får pulmicort året runt varje dag men nu på vintern får vi utöka dosen efter att han hamnat på sjukhus på grund av att han inte kunde syresätta blodet på grund av astman. Just kylan är väldigt jobbig för astmatiker, i alla fall min son och andra jag pratat med som också har astma.
Som TokigaBrokiga säger så behöver han medicin ev året runt, men definitivt under vintern. Astma är inte en förkylning med hosta - det är en "kronisk" sjukdom. När det gäller barn med förkylningsastma (vilket antagligen är det Charles har, eftersom han får stora problem varje gång han blir förkyld) så växer det oftast bort i yngre skolåldern.
Min 11-åring är nästan helt fri och tar bara medicin vid behov numera, trots att läkarna under hela småbarnsåren sa att han troligen kommer vara medicinkrävande för astman resten av livet. Så det finns hopp! ;)
Men - som flera redan sagt - se till att komma till en barnläkare allra minst, men helst en riktig barnastma-/allergiläkare. De flesta större sjukhus har en sådan klinik.
Och - var inte rädda att ge medicinen. De ev biverkningar man kan få av kortison understiger vida de biverkningar som dålig syresättning kan ge.
Lider med er, har varit er, men överlevt!
Tack snälla fina ni! Ni är så kloka. Den läkaren som sa så var faktiskt en barnläkare med allergi som specialitet. Men även solen har fläckar antar jag.
Men jag ska boka en ny tid iaf, och försöka reda ut det här så gott det går.
Tack för hjälpen och engagemanget!
Hej! Är ute och bloggsnokar o ramlade in hos dej. En av mina söner hade förkylnings- och ansträngningsastma när han var liten, från 5 års ålder. Vi körde en låg underhållsdos och ökade vid behov. Han lärde sig också rätt så fort att känna själv när han behövde extra. Vid fjorton års ålder sa han en dag att det hade kännts annorlunda ett tag och att han ville prova utan medicin och sedan dess har han inte behövt medicinera en enda gång och det är över fem år sedan!! Hoppas att det går så för er!!!/ Lippe
Skicka en kommentar