Alltså, jag är en social person. Det vill jag liksom börja med att säga. Jag väntar till exempel ivrigt på att den första av er ska komma fram på gatan eller mataffären och säga att ni känt igen mig, eller förstått att det var jag när ni hört mig prata med barnen. På grund av deras namn alltså. Hittills har det i och för sig bara resulterat i att personalen på Ica tittar konstigt på mig när jag betonar barnens namn jättehögt varje gång jag pratar med dem, samtidigt som jag vänder mig om för att se om någon reagerar. (Men det kanske bara är inbillning från min sida, vad vet jag). En vacker dag händer det!
Men det finns andra typer av situationer då jag inte vill vara så social. Som när jag stöter på en gammal flirt på gymmet som jag hade ett - på sin höjd - treveckorsförhållande med en sommar för över tio år sen. Jag vet inte ens om han känner igen mig. Och jag har ingen lust att undersöka saken. Jag minns faktiskt inte ens hans förnamn (bara smeknamnet alla kallade honom för, jag är väl ingen slampa heller).
Så då blir det extra jobbigt när han ska gå på samma pass som jag. För då måste jag fokusera under hela passet på att inte möta hans blick, och herreguuuuud vad det finns speglar på gymmet, och det blir som ett extra träningspass bara det. För möter man blicken, då är det kört. Då måste man hälsa.
Såatteliksomva, jag tänkte solglasögon på nästa pass, det är väl ok?
8 kommentarer:
Ett alternativ är att bli jävligt på och gå fram och stöta på honom på det där lite trashigt desperata sättet. "Jaa nu är jag i och för sig gift och småbarnsmamma men för gamla tiders skull, va?" Och så taffligt slick runt mun på det.
Garanterat avskräckande.
(Som vanligt är det inte killen i filmen som skrivit kommentaren.)
Haha! Extra roligt eftersom han tränade med (antar jag) sin tjej. Ska jag då liksom bara ställa mig framför henne och låtsas som att jag inte ser henne?
Rånarluva?
Du tror inte att det blir lite svettigt?
Haha. I know jobbigt!
En dag träffade jag ett gammalt ex på stan. Alltså... jag kunde inte undvika honom. Och hela tiden när jag stod där och tjittjattade så tänkte jag bara på hans jätteenormous dick. Alltså tänk stor och sen lite större. Det blir liiiiite krystad konversation när det händer kan jag säga.
My god! Sluta vara så blygsam! Skaffa en t-shirt med texten "Ja, det är jag med bloggen".
Jag lovar att hälsa när du skriker kidsens namn på Ica.
Puzz
Själv har jag en tröja där det står "I'm evil" på. :-))
På riktigt alltså.
Men du. Det finns faktiskt speciella "baddräktsburkor" i tunt svettransporterande lycratyg.
Undviker alltid kön med barn och deras föräldrar i (framförallt om barnens namn sägs högt). Barns sällskap (framförallt i affärer) är väldigt överskattat.
Skicka en kommentar