Som en alldeles rosa och glittrande liten pralin. Hur vi nådde hit igen? Vi har pratat pratat pratat pratat om vad som är tjej- respektive killgrejer. Om att det inte finns några såna, att man får ha på sig vad man själv tycker är fint och att man inte tappar snoppen på grund av det och att Hello Kitty därför är både tjej- OCH killkläder. För alla kan och får gilla det. Och om någon i alla fall säger något om att kläderna är fel rycker man bara på axlarna och säger "Äh, vem bryr sig". Det har vi tränat massor på.
Och just nu är jag så sjuhuukt trött på alla de här tjej- och killdiskussionerna, men det spelar ingen roll. Det är bara att bita ihop och fortsätta. Och fortsätta fortsätta fortsätta.
Och när Charles glatt ropar till mig när jag hämtar honom på förskolan att han "älskar hjärtor, och det gör du också mamma!" så känns det värt det.
19 kommentarer:
Heja!
Yes! DET är verkligen värt det att få gilla det man gillar utan att det finns en "norm" som någon/några bestämt och som alla ska tycka likadant om.
Du är en fantastisk mamma som stöttar och förklarar!
Har följt inläggen om Charles klädval och gör nu enmans-vågen här hemma, hurra för coola Charles och heja dig för att du orkar fortsätta fortsätta fortsätta!!!
Min fyraåring (med snopp) pendlar hejvilt mellan skjorta och slips eller rosa strumpebyxor, rosa t-shirt och pippitofsar. Och har än så länge fått lov till det utan sänkande kommentarer från omgivningen, det känns fint.
Jag håller med, så jäkla tröttsamt att diskussionen ens existerar.
Och besynnerligt.
Min son (3,5 år) älskar också hjärtor och Hello Kitty. :)
Härligt att höra, det här inlägget gjorde mig glad! :)
Du är så jävla bäst.
Å hurra hurra, så himla fint! Och vilka fantastiska föräldrar du och B verkar vara till era barn!
Yey!
Go Charles! And Go Maria!!
Så härligt!
Ja! Vad härligt! Kämpa pa, det är värt det!
Tror fan tant fick lite blanka ögon där. Heja er!
Så bra kämpat!
Med ett sånt stöd kommer Charles nog att bli en person som vågar stå för det han tycker och våga gå sin väg i livet.
Förstår att det är tröttsamt, men se, dit slit har gett resultat.
JAAAAA! Blir mkt lycklig nu.
Härligt, gör hjärtat glatt!
Nina
Bästa mamman ever, det måste vara du!
Det är så skönt att se och läsa. Jag har en treåring kille här hemma som, likt sin 2 år äldre syster, älskar att gå i klänning och kjol. Å då får han det. En av pedagogerna på förskolan hade hört ett annat äldre barn säga till min son: "det är tjejer som har klänning, varför har du det när du är kille?" Min älskade gosse hade då svarat: "jag blir tjej när jag har klänning!". Var ska detta sluta? Det får sluta var det vill. Så länge han är nöjd med sig själv och lycklig. Om han sen blir en hon även som vuxen - ja se det skiter jag i!
@ Vera: Underbar inställning du har. Tänk om alla var så, så mycket mindre hat och intollerans mot oliktänkande det skulle finnas då.
Helt rätt!
Säg ingenting.. säger ni för mycket drar ni väl ut på det och sätter sprätt på hans funderingar och hans sätt att agera och exprimentera...det försvinner snabbare om ni inte gör en stor grej av det.
RosaNisse :)
Skicka en kommentar