Hörni, tack för alla fina kommentarer på det förra inlägget. De värmer fint. Men jag måste bara säga att jag tycker inte att vi är några superföräldrar som har gjort värsta unika grejen här eller så, utan allt vi gjorde var att inte släppa det utan fortsätta prata om det. Och han är tre år och därmed ungefär lika konsekvent i sitt beteende som en alzheimerspatient, så vilka kläder det är som gäller nästa vecka låter jag vara osagt.
Men för stunden ser vi i alla fall ut att ha klarat oss från krisen. Och jag hoppas hoppas hoppas naturligtvis att han kommer växa upp och vara stark nog att våga göra sina egna val, vare sig det gäller kläder eller andra saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar