#5

Inte nog med att jag var borta från Frank hela dagen igår pga jobb, efter middagen gick jag ju som sagt en sväng till gymmet också. När jag sen kom hem berättade Björn sen att de hade haft det jättemysigt alla fyra under tiden jag var borta: de hade legat i vår säng och busat och skrattat och Frank hade legat i mitten och sett jätteglad ut.

Min reaktion på det? "Jag är redan ute ur familjen! De klarar sig utan mig, jag behövs inte längre! Frank har glömt bort mig och jag är bara en främling som de inte bryr sig om och som inte är viktig för dem. De saknar mig inte när jag är borta! Buhuhu!"

Mvh ego-föräldern som tydligen inte vill att familjen ska må bra och ha roligt på egen hand.