Igår sov Frank hela natten, från klockan åtta till halv fem. Halv fem!
För dig som inte har småbarn: Strunta i det här inlägget, ärligt talat alltså, gör det. Du ska inte behöva utsättas för tanken på att halv fem på morgonen räknas som någonting positivt (och nu pratar vi inte om någon lyckad efterfest eller så). Det är helt sjukt, jag vet det. Gå vidare bara, bildgoogla kattungar med keps eller tänk på choklad istället.
Men för oss andra: HALV FEM! HELA JÄKLA NATTEN! HALV FEM! NU VÄNDER DET! *hjular nerför gatan och tillbaka*
Och ja, vi vet ju alla vad det betyder: den här natten som kommer nu kommer han att vakna minst en gång i timmen. För nu tror ju jag att jag ska få sova.
7 kommentarer:
Stort!
Åh så underbart! Jag förstår din lycka! Jag avundas dig.
Som sagt - Om jag någon gång saknar att ha barn, så åker jag hem till någon som har det och då går det över.
Singelmamman: Ja, jag borde ha köpt en trisslott faktiskt.
Maja: Inga hela nätter för din del alltså?
Westrahult: Haha! Och ibland kanske det tom räcker att bara läsa om barn?
När mitt äldsta barn var knappt två och mitt yngsta bara bebis så försökte jag lära tvååringen klockan.TVÅ är natt. FYRA det är natt. FEM är morgon.Snacka om att jag hade sömnbrist som trodde att hon skulle förstå.Nu är hon 12. Sover till nio. Gör frukost själv. Gläds med dig. Det vänder. Lovar.
Svar - Ja
Det här var det närmaste jag kunde komma: http://www.icakuriren.se/Bloggar/Redaktionella-bloggar/Familj--Personligt/Vardagsliv-med-kattungar/Inlagg/?BlogEntry=26889
Skicka en kommentar