#15

Varje gång jag blandar välling eller ersättning till Frank blandar jag lite mer än vad han kommer att dricka. Jag gör lite mer för att vara säker på att han dricker precis så mycket som han vill, så att det inte tar slut innan han är mätt och belåten.

Nio gånger av tio får jag sen hälla ut den sista ratade skvätten, men någon enstaka gång ibland händer det att han dricker upp allting och det är just den enstaka gången som gör att jag fortsätter att blanda den mängden. Bara för att vara på den säkra sidan.

Och det här, det gör jag utan att reflektera. Jag behöver inte bekymra mig över pengar, tillgång till välling eller rent vatten. Jag behöver bara mäta och blanda.

Och det gör bokstavligt talat ont i hjärtat när jag tänker på alla mammor och pappor i Syrien och andra drabbade länder och områden i världen som inte har den här lyxen. Som inte kan blanda så mycket välling som deras barn behöver för att bli mätta och som inte kan hålla dem varma och torra och trygga. Som har så små barn att de inte kan förklara för dem varför de inte får äta sig mätta, eller kanske ännu värre: de som har barn som är så stora att de förstår och därför måste leva med rädsla och ångest.

Det gör verkligen ont i hjärtat. För det är ju egentligen bara allt man vill som förälder, att hålla sina barn mätta och varma och trygga. Allt annat i livet är faktiskt bara bonus.

Om man vill skänka pengar till de som behöver kan man (bara för att ge några exempel, givtevis finns det många många fler organisationer som arbetar med sådant här) bland annat göra det här, här eller här.