Jämställdhetstipset

Det här med att vara jämställd hörni, det är inte så jävla enkelt. Eller hur? Man vill ju så gärna vara det där paret där båda gör lika mycket och har lika stor koll på barnens kläder som vilka presenter som ska köpas och vem som ska vaccineras när och när dagis har stängt för studiedagar.

Och man tänker innan man skaffar barn att vad fan, det är väl klart att vi ska dela! Herregud, det är ju ingen grottmänniska man är ihop med liksom. Och vadå, jag kan ju ingenting om barn innan heller så vi börjar ju båda från noll. Tänker man.

Och så kommer barnen. Ett i taget om man har tur. Och så märker man att det där med jämställdhet är lika svårt som avancerad algebra eller att komma ihåg att lägga sl-kortet på ett och samma ställe så att man slipper springa runt och leta hysteriskt varje morgon samtidigt som man svär som en prostituerad borstbindare.

Och jag vet inte varför det ska vara så jävla svårt! För det är klart att det inte ligger i mina gener att veta när det är dags att köpa vinteroverall eller när det är dags att byta handdukar. Så klart inte liksom. Men ändå är det så. Och jag har så många teorier om varför, men vet gör jag inte. Det gör jag sannerligen inte.

Men, och det är det som det här inlägget är tänkt att handla om, man får liksom komma på lite knep för att underlätta för den här tydligen väldigt kinkiga jämställdheten. Och här har vi kommit ganska långt hemma hos oss tycker jag, för oj vad vi har testat olika grejer. Det har varit listor och scheman och påminnelser och snudd på prat om tatueringar, men ingenting av det har liksom riktigt funkat.

Förrän vi började med våra hushållsveckor. Vi kör två veckor i stöten, Björn och jag alltså. Inte barnen. I hushållsveckan ingår att plocka i och ur diskmaskinen, tvätta, hänga tvätt, och lägga in tvätt i garderoben. Och byta handdukar.

Och när det är Björns hushållsveckor, ja då gör han allt det där i sin takt. Och när det är mina så gör jag det i min takt. För det är ju faktiskt också det jämställdhet handlar om, att göra allt hushållsarbete så att det möter bådas krav. Inte bara den som kanske är snabbast och mest pedantisk, för pedantisk betyder inte automatiskt rätt. Och det är klart, om man börjar få slut på strumpor i strumplådan får man väl be den andre att lägga in en tvätt. Men mer än så är det inte. Inget tjat, inget gnat och inget gnäll. Om han vill lämna pastakastrullen framme till dagen därpå får han göra det, eller tvärtom. Ingen av oss behöver bli stressad över det för vi vet att den andre vet att ingen annan kommer göra det om man lämnar det framme tillräckligt länge.

Sen finns det ju saker som behöver fixas som man inte alltid gör veckovis. Då har vi antingen delat upp det i olika ansvarsområden (ja, inköp av barnkläder blev mitt ansvarsområde. Det är som det är) eller så pratar vi om det när vi har söndagsmöte.

För såna försöker vi ha varje söndagskväll, och då går vi igenom veckan som kommer. Vem ska träna när? Vem hämtar, vem lämnar? Behöver vi barnvakt? Vem fixar det? Fyller någon år? Händer det något i helgen? Är det något som behöver fixas? Ja, jag tror ni fattar. Precis som ett möte på jobbet liksom. För att sköta ett hem med två barn är faktiskt lite som ett jobb. Och alla arbetsplatser blir bättre med struktur.

Och det här funkar ju så klart inte i alla familjer, men kanske för en del? Det är värt i alla fall att tipsa varandra om sånt här, för det är som sagt inte enkelt. Så kom igen, nu har jag gett er mina bästa tips. Nu vill jag ha era!