Dagens fråga

... kommer från Julius 4 år:

Mamma, kommer du ihåg när jag var bebis och låg i din mage? Märkte du när jag kom ut?


Älskade Julius. När du föddes kändes det inte alls som att bajsa ut en soffa. Att bajsa ut en soffa hade varit enkelt. Nej, istället kändes det som att jag var fastspänd mellan två godståg som drog åt varsitt håll med mig i mitten och att det bara var en tidsfråga innan jag skulle slitas mitt itu. Bokstavligt talas slitas mitt i itu. Jag hade dödsångest, dödssmärta och allt möjligt som börjar på döds. Jag ångrade mig också just där och då, jag som innan hade längtat så himla mycket efter barn. Plötsligt ville jag inte alls ha något barn längre. Inte när det innebar att bli sliten itu av två godståg (i rättvisans namn måste jag dock få tillägga att jag vid den punkten ännu inte kände dig riktigt ordentligt).

Men nu svävade jag ut lite märkte jag. "Ja" hade också kunnat vara ett svar på den här frågan. "Ja, jag märkte när du kom ut".