Det där barnet som gick bredvid mig på stan idag iförd långkalsonger, en aningens för liten brandmanströja samt strumpor uppdragna långt upp på vaderna - utanpå långkalsongerna - var absolut inte mitt barn.
Det var bara en slump att han höll i samma barnvagn som jag körde. Jag skulle aldrig låta mitt barn gå ut i en sån utstyrsel. Aldrig.
Fast jag måste ju säga att han smälte in rätt bra på Söder. Det där främmande barnet alltså.
5 kommentarer:
På söder smälter vi alla in. Det är skönt tycker jag. Gör det där främmande barnet något slags hemligt tecken till någon, bakom ryggen?
Vad snällt av dig att rasta mode-katastrofungarna. Inte alla som hade gjort det, tror jag.
Här är det en okänd unge som helst vill bo i sin tomtedräkt och i juli när det är sådär +29 kan det kännas ganska obekvämt. För mig alltså.
Jag har oxå fått en liten människa som förföljer mig. Undrar om hon heter Hello Kitty?
Gulle! Innan jag hade barn kunde jag inte förstå hur folk kunde låta sina barn gå klädda hur som helst. Har omvärderat detta något... /Hon som låter dottern gå runt i kjolen till en polsk folkdräkt
Skicka en kommentar