fredag 16 mars 2012

Tack för trösten

Det här med rådjuret känns lite jobbigt. Har det dött? Har det ont?

Och Björn ba "Äsch, det sprang ju iväg så det lever säkert. Men det har nog ont. Och ligger nånstans i skogen och bara flämtar av smärta och undrar 'varför?'".

Man ba *liten klump i magen*. Om jag bara hade adressen skulle jag skicka blommor. Minst. Jag lovar.




6 kommentarer:

MissParker sa...

Asså, kör man på ett rådjur så ska man ringa polisen och märka upp platsen, så skickar dom en jägare (om han inte är för sur för att han inte får skjuta varg). Säger en rådjurspåkörare till en annan.

För, förlåt, även om dom är svårt skadade så kan dom skutt iväg som inget har hänt (samma med katter).

Fattar ju att detta inte var vad du ville höra, men...

Maria sa...

Haha, det är lugnt. Jag stannade givetvis precis när det hade hänt och ringde polisen och talade om vad som hänt och vilken tomt det sprang in på efter. Även om inte benen var brutna kan det ju ha inre blödningar...

MissParker sa...

*ler* borde jag ju fattat. Förlåt, nu var jag så där jobbig som jag tycker att andra är när dom påpekar "the obvious". Sorry ;)

Maria sa...

Nej alltså, jag hade ingen aning om vad jag skulle göra först faktiskt. Björn fick guida mig över telefon ;-)

Carro sa...

Ser här nu att du ringde polisen, bra.
Jag vill även poängtera att när det kommer till eftersök så ger sig inte jägare ut på en gång och anledningen till det är att man ger djuret en chans att gå i lega. Ett skadat djur kan knata på en bit och sedan lägger det sig (går i lega) om man genast ger sig ut på eftersök så fortsätter det skadade djuret bara om den känner sig förföljd. Det handlar alltså inte om att jägare är lata (oftast inte i alla fall)utan det handlar om att inte stressa ett skadat djur i onödan

Maria sa...

jag har faktiskt ingen aning om huruvida de skulle skicka ut någon jägare eller inte. Gör de alltid det? Jag hoppas ju såklart det, så att den inte behöver ligga och dö en långsam och plågsam död liksom.