Jag skulle bara vilja vara sjuk nån dag, sådär så man får ligga hemma ensam i soffan och glo på dålig dag-tv. Fast jag vill inte ha ont i halsen, för det är ju bara jobbigt. Och så vill jag inte vara täppt i näsan, för jag HATAR att vara täppt i näsan och inte kunna andas, och huvudet bultar ingenting smakar någonting och tungan är som tjockt och strävt sandpapper när man vaknar. Så helst inte det tack.
Men lite feber kanske, bara lite lagom så där. Inte så mycket att det gör ont i alla leder och huden är så öm att man inte ens kan gå och kissa för att man inte klarar av känslan av toalettstolen mot låren, nej inte så.
Bara lite.
Det är väl inte för mycket begärt?
11 kommentarer:
Du får la krama lite ungar på jobbet? :))
Fast om du är så lite sjuk är du väl inte tillräckligt sjuk för att vara hemma? Känner igen känslan!
/åsa
Men, det är ju precis det jag gör i dag! Har ingen feber, är inte täppt i näsan, inte ont i halsen, inte arbetslös.
Jag är däremot höggravid!!
Så mitt tips är alltså, ja, du vet ju hur det funkar ;)
Senast jag önskade att jag bara kunde få ha lite lite feber så blev jag rejält sjuk, kräktes en gång i kvarten och ville dö (ja, på allvar!), mamma sov inne på mitt rum (jag var 17 eller 18). Sen dess har jag aldrig önskat det mer...
Det finns ju något som heter inbillningssjuk. Du kan väl pröva det? Det är väl ingen som kollar!? Annacarin
Det där kunde ha kommit från mig! Ibland har jag den önskan jag med. Bara få ligga i soffan ensam hemma ett par dagar vore toppen. Fast helst av allt är jag nog ändå frisk, räcker med alla sjuka barn titt som tätt.
Jag med!
Kanske bara lite ont i magen, som sedan går över?
Känner igen mig till 100% även i förra inlägget om trötthet!
Tänk, ensam hemma, ladda upp med lite go'saker, myskläder, skön filt och härliga kuddar i soffan och fjantprogram på TV....mmmm
Nä, men lura febertermometern en morgon kan du väl göra...
Eller ta ut komp (om du har) och unna dig en sån dag. EN gång gör ju inget.
Oh! Ensam. E-n-s-a-m. Ensam.... Vilken ljuvlig tanke :)
När jag arbetade på post girot så kunde jag känna att jag ville vara lite små krasslig och vara hemma en dag. När jag väl blev sjuk så var jag sällan hemma för jag ville inte missa om det hände något kul. Om jag visste då vad jag vet nu så hade jag varit väldigt glad för att jag sällan var sjuk. Nu är jag kronisk sjuk sedan 17 år tack vare en fästing.Så kan det gå när inte haspen är på.
Agge
Skicka en kommentar