torsdag 21 januari 2010

Just my luck liksom

Charles har lärt sig att kasta leksaker. Kul för honom skulle man ju kunna säga om det inte vore för en liten detalj. Han fattar inte att leksaken faktiskt landar igen. Oftast väldigt väldigt nära honom, för det är inte så att det är mycket kraft i de där små knubbiga armarna. Tydligen är det inte så mycket styrka i fettvalkar.

Men det fattar ju inte han som sagt. Istället blir han ursinnig över att leksaken försvunnit och skriker högt i vredesmod tills jag plockar fram den igen. Från "gömstället" bredvid hans ena fot eller kanske i höjd med rumpan.

Man kan ju tycka då att han kanske kunde låta bli att kasta bort sina leksaker, men icke. Så typiskt mig att få ett sånt där -vad kallar man det nu igen - svagt begåvat barn. Så himla typiskt.

11 kommentarer:

Tänkte bara sa...

Va?? Ingen styrka i fettvalkarna!!! Fan oxå, jag som trodde att jag var starkare än Pippi Långstrump

Caroline sa...

men åh, när jag läste detta kom jag på en svinrolig kommentar, men meningarna försvann. Det enda jag har i huvudet är bowling. Inte så konstigt då min son (2,5) har sagt det ordet i VARJE mening idag. Vid frukosten snackade han bowling, sedan spelade vi med hans plastkäglor, sedan skulle vi spela på tvn (wii) sedan ville han se en match på datorn. Då fick jag tillslut nog och jag tvingade honom att leka med lego. Vad gör ungen? Jo han bygger bowlingkäglor!! Helt otroligt.. Så jag vet inte hur begåvad min avkomma är heller, han borde ju fatta när mor i huset fått nog.. Han är väl miljöskadad, men jag slår vad om att när han fyller åtta vill han inte ens nämna det ordet längre och mina framtidsplaner går i stöpet. Alltså inte att han ska bli proffs, utan att han ska gå till hallen efter skolan och ge mig lite egentid ;)

Victoria sa...

Vår äldste hade en träslev som var OTROLIGT rolig att kasta runt halva huset, så jag trädde ett snöre i hålet i skaftet och band fast den i hans stol. Så behövde jag inte gå så långt för att hämta den och finporslinet klarade sig ett litet tag till...

Erika sa...

Hahaa!

Btw, jag har länkat till din blogg i min blogg eftersom jag tycker att alla borde läsa här inne - du är så jäkla rolig! :D Hoppas att det är okej? :P

/ERika

Sockiss sa...

man blir som man umgås har jag hört-.... :P

PGW sa...

Som fd hundägare ser jag förstås direkt vad det här handlar om. Gossen försöker träna dig i apportering. I brist på jycke får mamma duga liksom. Men det låter ju som att du börjar bli riktigt duktig? :-)

Maria sa...

Tänkte bara: Inte i Charles små valkar i alla fall. Men du kanske har en annan sammansättning? ;-)

Caroline: Haha, men han har ju fattat att bowling är roligt. Det är ju ganska begåvat tycker jag. Han kunde ju ha tjatat om golf eller nåt.

Victoria: Jorå, vi har leksaker fastspända vid matstolen. Men det är på något sätt som att han genomskådar det, de är inte lika roliga.

Erika: Haha, du det är heeelt ok! ;-)

Emma: Förlåt, nu förstod jag inte riktigt?

PGW: Ah, så då kanske han inte är så svagt begåvad ändå?

Sockiss sa...

tjaaa... menade bara att han kanske brås på sin far när det gällde begåvningen? ;) /(sedär! där fick björn en känga för första gången av mig tror jag visst!)

Anonym sa...

Knyt gummisnoddar mellan Charles och leksakerna så blir det nästan som fäbodtennis...

Maria sa...

Emma: Ja, för jag är superintelligent. Så det kan ju knappast komma från min sida.

Sofie: Fäbodtennis? Det är nåt lantisuttryck som jag inte känner till...

Anonym sa...

Om man inte är beredd med racketen får man bollen i skallen... Say no more.