Charles har lärt sig att kasta leksaker. Kul för honom skulle man ju kunna säga om det inte vore för en liten detalj. Han fattar inte att leksaken faktiskt landar igen. Oftast väldigt väldigt nära honom, för det är inte så att det är mycket kraft i de där små knubbiga armarna. Tydligen är det inte så mycket styrka i fettvalkar.
Men det fattar ju inte han som sagt. Istället blir han ursinnig över att leksaken försvunnit och skriker högt i vredesmod tills jag plockar fram den igen. Från "gömstället" bredvid hans ena fot eller kanske i höjd med rumpan.
Man kan ju tycka då att han kanske kunde låta bli att kasta bort sina leksaker, men icke. Så typiskt mig att få ett sånt där -vad kallar man det nu igen - svagt begåvat barn. Så himla typiskt.
Visar inlägg med etikett långt ifrån alla hästar i stallet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett långt ifrån alla hästar i stallet. Visa alla inlägg
torsdag 21 januari 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)