Att hålla sig till ämnet

Det finns de som tycker att det är lite lägre status att jobba med mindre barn, att det på något sätt skulle vara mindre av en utmaning än att exempelvis jobba på gymnasiet (som vissa kanske är utbildade för egentligen). Men jag håller inte med alls, små är barn är faktiskt väldigt kompetenta. De har en stor förmåga att föra stringenta konversationer, göra djupgående analyser samt problematisera olika situationer.

Häromdagen hade vi till exempel en viktig samling om ett ganska angeläget och viktigt ämne, närmligen hur man är som kompis (eller seminarium om olika sociala koder och hur man bör uppföra sig enligt dessa. Man kan kalla det för vilket som). Alla barn räckte ivrigt upp handen och kom med relevanta inlägg som: att man inte får slåss eller bitas, man ska säga förlåt om man gjort något dumt och att ett av barnens mamma gympar. Oklart dock vilken sorts gympa. Vidare fick vi höra att flertalet barns mammor gympar, vissa småsyskon äter sand och att även ett stort antal barn var på Kolmården i somras.

Precis som vilket styrelsemöte som helst. Eller seminarium på universitetet. Så att man ska hålla på och racka ner på det här yrkets status, det tycker jag är jättemärkligt. Jag utmanas ständigt på det intellektuella planet när jag är på jobbet.