torsdag 7 oktober 2010

Nån måtta får det faktiskt vara

Julius var smal redan innan han blev sjuk, men nu - nu är han mager som ett undernärt barn på franska landsbygden under revolutionen. Alla kläder bara hänger, han tappar kalsonger och byxor så fort han rör på sig. Vi har givetvis försökt göda honom sen han blev frisk, men han har inte direkt varit så samarbetsvillig gällande det.

Men idag, jag vet inte, det var som att någon bara tryckte på en knapp. Dubbelt mellanmål, middag plus kanelbulle efteråt (inte kanelbulle istället för middag alltså), välling, smörgås, you name it. Nästan lite överdrivet kan jag känna faktiskt. Så i morgon blir det till att bromsa lite, man vill ju inte ha en tjock unge liksom.

Eller ja, inte två i alla fall.

5 kommentarer:

Singelmamman sa...

Blir ju lite som din övningskörning, gasa/bromsa i nästan samma andetag. Det där grejar du galant.

Gustav sa...

Jag tror det är mamma som är lite avundsjuk på att någon faktiskt bör ta extra gräddsås till köttbullarna.

Fisken sa...

Tricket är som alltid att styra definitionerna. Jag brukar t ex hävda att jag är i form eftersom rund ÄR en form.

whitelady7 sa...

Först av allt, jag bara ÄLSKAR fiskens kommentar! Precis så är det! Jag är rund, men bara på mitten, och det är skitbra!
Själv har jag en 5-åring som borde lägga på lite. Jag ser folk stirra på mig när jag plockar mer 4 påsar chips, glass, fizzydrinks m m i kundvagnen... Men när man har en son som väger 21 kg, och äter paj, chips och godis.... ja vad gör man?
Jag har haft samma problem förut, med två döttrar som inte åt NÅGOT, innan de upptäckte lax, oxfile, pesto och annat i samma prisklass... Jaja, de lär inte svälta ihjäl, sa någon...

Maria sa...

Singelmamman: jag fixar allt!

Gustav: Pfft, DU kan vara avundsjuk!

Fisken: Smart tänkt.

Whitelady7: Hahahaha, oxfilé? Jo men det vore väl nåt?