Jag tycker att det är viktigt att hela tiden jämföra barnen med varandra, så att de vet vad vi förväntar oss av dem. Sätta lite press liksom. Idag till exempel berättade jag för Charles i en väldigt menande ton att Julius faktiskt gick på sitt 1-årskalas. Tyvärr struntade han blankt i det och bara fortsatte att tugga på på nån gammal pasta han hittat på golvet.
Jag vet inte riktigt vad vi ska göra för att få fart på den där ungen, han bara vägrar lära sig stå och gå. Lydnadskurs på Brukshundsklubben? Det passar ju inte riktigt min image att ha ett lågpresterande barn. Jag får fundera lite mer på hur vi ska gå tillväga i det här fallet. Drinken kanske kan få mig att tänka lite klarare?
6 kommentarer:
Ha ha, ja det tycker jag verkligen!
Och med det åkte du upp på min bloggroll. :-)
På min har du varit länge! Grymt bra:)
Äh, är ju skönt så länge de inte kan gå! De är ju långsammare då och det tar längre tid för dem att försvinna iväg! Min dotter gick vid lite drygt 9 månader och sen fick man inte stopp på henne! Känns som jag springer maraton varje dag (träning dödar!!).
Nä, glädjs över varje dag han inte går!
Aktarej, snart kommer Jan Björklund och sätter betyg på Charles;-)
Vi testade att ge drinken till lillan istället. Eller alltså självklart GAV vi den inte till henne, vi bara lät den stå framme från gårdagen. Och vips hade hon hällt i sig resterna ur glaset. Rekommenderas dock inte om de ska lära sig gå... för det blir aningen vingligt istället. Njut så länge han inte går, så vet du ju var du har honom. Typ under bordet ätandes gammal pasta. Inget spring och han har dessutom fixat käk själv. Kan väl inte vara bättre...
Tjockalocka: Tack skaru ha! :-)
Anonym: Vad glad jag blir - puss på dig!
Lotta: Men med tanke på min diet skulle jag behöva ett marathon eller två per dag...
Sofie: Äsch, det kan jag göra själv här och nu: Icke godkänt!
LillaUlle: Kan de bli mer vingliga än vad de redan är så här i början?
Skicka en kommentar