måndag 7 juni 2010

Och så var det det här med kärlek igen

Jo men så är den bistra sanningen, Alex, alla som nån gång reat ut sitt barn på Blocket och slängt med en iPhone på köpet för att få affären avklarad snabbt hatar sina barn.

Alla som tycker att det är asjobbigt med skrikande trotsiga ungar som absolut måste ta med sig en stor jävla trädgren in i lägenheten från parken och som sen vägrar att gå på toaletten trots att man ser att de är så kissnödiga att de inte kan stå stilla och som istället klappar till sin lillebror rakt i ansiktet så att denne börjar skrika värre än ett flyglarm, alla de är dåliga föräldrar. De är jättedåliga som fantiserar om att bara lämna ungjävlarna där i hallen och ta första bästa plan till Mauritius och lägga sig på stranden och dricka ett dekadent antal många drinkar (oklart dock hur resan ska finansieras och hur man ska hinna fixa bikinilinjen samt få smalare och mer vältränad kropp på resan dit, men vad fan. Fantasier brukar inte vara så kinkiga med det logiska). Och framförallt är de dåliga föräldrar som skriver om det i sin blogg istället för att berätta hur förtjusande söta deras barn var när de kladdade med lunchen - inte för att det egentligen är intressant för nån annan, men det är ju så man visar att man älskar sina barn.

Själv hittade jag ett nytt användningssätt för Charles nya cykelvagn i morse: nämligen som bur. Det är perfekt, man bara slänger in ungarna där och sen får man äta frukost i fred. Ingen som rycker i morgonrocken, ingen som tuggar upp fjärrkontroller. Bättre kan det inte bli.

Jag borde kanske ha tänkt mig för innan jag skaffade barn? Herregud, två stycken hann jag sätta till världen innan jag plötsligt förstod att jag inte var lämplig som förälder. Tänk så det kan gå!

16 kommentarer:

Trollets mamma sa...

Jag sålde Trollet i lördags. Till en ytterst trevlig ung man, visserligen, men till skandalöst lågt pris ("jag är gratis" jublade ungen, så det var hon tydligen). Köparen reklamerade dock varan när det visade sig att barnet inte kunde jonglera, så hon fick följa med hem igen.

Note-to-self 1: Lär ungen jonglera.
Note-to-self 2: Tacka alla gudar för att jag har vänner med humor (som dessutom kan roa Troll genom att jonglera med tomater medan jag får vuxenprata en stund)
Note-to-self 3: Inse att inte hela världen har humor eller förstår ironi. Deras förlust.

När jag lärt Trollet jonglera - ska vi dra till Mauritius då?

Anonym sa...

Hjälp vilken dålig förälder jag är! Den där cykelvagnen.. Vart får jag tag på en sån? Kan man inte bara vända upp och ner på spjälisen?
Hamstrar verkar jobbiga. Silverfisken verkar lite lättare, man behöver inte rasta eller mata. Jaja, ny dag imorgon och nya friska tag.
Kram / Sissel

Jenny E sa...

Hahaha, BRA skrivet!! Och dessutom med kanske den roligaste ettiketten någonsin (och då i hård konkurrens, dina är alltid kul!), hihi!

Maria sa...

Trollets mamma: Ja tack! (för det är väl du som pröjsar?). Under tiden ska jag försöka lära mina ungar att jonglera.

Sissel: Spjälsängen funkar nog precis lika bra!

Jenny E: Tack! Och jag fnissade faktiskt lite själv åt den etiketten ;-)

Ulrika sa...

Japp, den grabben har problem. Tål bara medhårsstrykningar och vill inte förstå. Stackarn. Han har rätt i att det är hans problem. Skönt för oss andra.

You rock!

(Jag har inte erbjudit mina barn att sälja dem, däremot har jag erbjudit dem att vi kan annonsera efter en annan mamma eftersom deras verkar vara så dum. Hade isf mer tänkt mig att jag skulle betalat en mellanskillnad till en snäll mamma. Tydligen är jag inte så affärsmässig. Dumt av mig.)

Trollets mamma sa...

Maria: Pengar blir väl inget problem - det borde vara bra betalt för jonglerande ungar. Kan vi inte lära dem jonglera med varandra eller nåt?

Ulrika sa...

Alltså det där med jonglering.... är det för att cirkusartister skulle ha bättre betalt än städpersonal? En dammtrasa är ju liksom lättare att få dem att hantera.

whitelady7 sa...

Jag blir nog betydligt mer oroad av föräldrar som ALLTID och OAVSETT uttrycker sin kärlek till sina barn. Vad är det de döljer liksom?

Jessica sa...

Håller med whitelady, det är misstänksamt med folk som bara skriver hur bra och gullegull allting är hela tiden. Samma sak som med par som hela tiden ska pussas och säga hur mycket de älskar varann in public. Garanterat hatar de varann och bråkar konstant så fort de är hemma.

(Grym blogg förresten. Har läst den ett bra tag, skrattar lika mycket varje gång!)

Trollets mamma sa...

Ulrika - jag tror det beror på marknaden, jag försökte sälja Trollet till en jonglerande vän. Nästa gång ska jag försöka med någon som sysslar med sådant Trollet kan. Hmmm... prata oavbrutet, ställa omöjliga frågor, vara en odräglig besserwisser - ska jag sälja henne till en sportjournalist eller en politiker? ;-)

(Och nej då, hon brås inte alls på sin mor. Inte det minsta. Alls. Eller hur det nu var...)

Anonym sa...

Åh säljer ni dem ?!?
Va smart , jag som brukar ge bort dem ....

Maria sa...

Ulrika: Skärpning! Klart att du ska tjäna en slant på dem!

Trollets mamma: Ooooh, det tror jag skulle slå! Vilken hit.

Ulrika: Ja, tyvärr tror jag att de tjänar mer. För som du säger är det bra mycket enklare att få dem att damma eller dammsuga.

Whitelady: Haha! Ja ingen kan vara lycklig jämt. Hoppas jag.

Jessica: Tack! Vad roligt att du gillar bloggen :-) Och par som pussas offentligt borde deporteras. Vem orkar hålla på att tramsa med en massa ömhetsbetygelser när man måste byta bajsblöjor stup i kvarten?

Trollets mamma: Kanske Björn Ranelid kan vara intresserad?

Anonym: Skärpning till dig också! Klart man ska tjäna pengar när man kan!

Anonym sa...

Ojojoj. Vilka tips man får i kommentatorsfältet! Vi använder varken spjälsäng eller annat. Vi slänger ner dom i källaren - lite mer yta att springa på. Dessutom är frysen där nere så om de blir hungriga kan de alltid ta sig en matbit själva. Men, man vill ju inte vara helt omänsklig och det är onekligen ganska kallt under vinterhalvåret. Så jag har börjat fundera på en sån där boll man kan köpa till hamstrar. Man stänger in dom där och sen springer dom runt själva. Så kan jag vara uppe på ovanvåningen och tex äta praliner, lyssna på musik och läsa en god bok. Utan dåligt samvete!
Katarina

Panda sa...

Måste bara inflika att ibland när andra barn är här på besök och jag som vanligt slänger ur mig att de ska vara tysta/ gå ut och leka/ akta sig j-igt noga/ sluta stimma innan jag blir galen eftersom jag annars hotar med att skära av deras öron och göra chips av dem/ slänga ner dem i sjön/ge dem till hunden (oklart vad hunden på 6 kg egentligen skulle kunna tänkas göra..) ... Jo, men DÅ i a f märker jag ofta hur de stackars besökarna stirrar chockerat och osäkert (kommer deras mamma verkligen att skära av mina öron?) på mig medan mina egna små monster fortsätter löpa linan ut. Stackars de som aldrig blivit ironiserade. Hur ska de klara sig i dagens samhälle...?

Trollets mamma sa...

Panda: Visst är det märkligt? Hur fostrar andra föräldrar sina barn egentligen?

Maria sa...

Katarina: Ja, och så skulle de kanske kunna alstra energi till belysningen där nere? Gud så miljövänligt!

Panda: Hahaha, vad säger deras föräldrar då?

Trollets mamma: Jag håller med. Vissa borde inte få ha barn