Ena sekunden var de i full färd med att döda varandra. Nästa sekund blev det alldeles tyst. Som att nån tryckte på en knapp ungefär. Tystnaden kändes ljuvlig, så jag trampade på. Varför riskera att oljudet skulle börja igen liksom?När vi kom hem möttes jag av den här synen. Två däckade kombattanter med hängande huvuden och lite saliv i mungipan. Gud så praktiskt. Om de inte verkar trötta nästa gång vi ska cykla nånstans funderar jag på att ha med lite sprit och ge dem. Däckade som däckade liksom.
7 kommentarer:
Hahaha! Sött.
så söta!!
Hej!
Åh gud så söta de är. Tur att jag inte mötte er för då hade jag nog kidnappat dem!
Kram Sandra.
Ja de var söta när bilden togs. När de sov alltså. Innan dess vet jag inte om det var så söta när de höll på att slå ihjäl varandra. Tur att de har hjälmar på sig... ;-)
Vadå ge ungarna sprit, det är ju jättedyrt å dessutom har de inte utvcklat sina smaklökar tillräckligt för att uppskatta det heller, slöseri enligt mej.
Prova "undulattricket" istället dvs häng ett mörkt tyg över buren å lura kidsen att det är natt och sovdax, tidsuppfattning är ju inte heler något de har riktig hum om vid så späda år.
Anna: Gud vad du är klok! Jag ska genast hitta ett mörkt tyg som är tillräckligt stort. Vem vill slänga ut pengar på barnen i onödan liksom?
nämen åhh va söta..:)
Skicka en kommentar