lördag 12 juni 2010

Inte utan min bidé

I morgon åker vi hem igen. Dock inte hela familjen. Charles har bestämt sig för att stanna kvar. Han har nämligen hittat meningen med livet - en bidé.

För honom existerar ingenting annat än bidén i badrummet här på hotellet. Den har allt man kan önska sig: vatten, vatten, en propp man kan ta loss, vatten, en kran man når att reglera själv, och vatten.

Ingenting annat spelar längre någon roll. Jag har inte hjärta att berätta att de kommer att växa ifrån varandra så småningom, det får han upptäcka själv.

Jag hoppas han kan tänka sig att hälsa på över julen bara. Utan bidén.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jaha, det är alltså det jag måste köpa för att få lite egentid. Eller egentid.. för att slippa ha en gnällunge i knävecken när jag skalar potatis. Tror du att folk skulle tycka att det var konstigt om jag ställde den i köket? Lite koll vill jag ju trots allt ha.
Kram / Sissel

Tina sa...

Men du!!! Vi ska renovera badrummet i höst, och jag har inga som helst planer på att sätta tillbaka bidén när den väl har kommit därifrån :) Så du, ja eller Charles, kan få den... ? Bara att du hör av dig. Den är vit, så den passar ju in överallt. Bor utanför Norrköping, så det är ju inte så långt, haha.

Kramelikram!!

Maria sa...

Sissel: Nu ska du inte vara så där harig. Måste du verkligen ha koll på honom?

Tina: Hahahahaha! Tur att inte Charles är läskunnig. Då hade han åkt till Norrköping på direkten. Det var väldigt generöst av dig, men jag har svårt att se att den skulle passa in här. I vardagsrummet eller köket eller hallen. Där Charles helst skulle vilja ha den.