Internet och jag - en kärlekshistoria

Det finns de som säger att internet gör oss mindre sociala, att vi struntar i att umgås med varandra för att istället bara sitta framför datorn. Att våra liv på nätet inte är riktiga, och därför inte heller de relationer vi har där.

De människorna kunde inte ha mer fel. Med hjälp av Facebook har jag koll på vad mina vänner gör, vem som är på semester, vem som är gravid och vem som ska flytta. Sånt som jag kanske inte skulle veta om annars, eftersom jag knappt har tid att ringa eller umgås med mina närmaste vänner, än mindre de som är längre ut i bekantskapsskretsen. Varför det skulle vara mer socialt att inte veta någonting alls om någon man faktiskt känner vet jag inte.

Och genom bloggen, älskade fina bloggen, har jag ju lärt känna er! Ni som kommenterar och säger uppmuntrande saker när jag är lite nedstämd, som säger att jag är rolig och att jag får er att skratta. Sånt lyfter vilken jävla skitdag som helst för mig. Och så ni som säger att ni känner igen er. Att vi är flera, att jag inte är ensam om att tycka att vissa saker är jobbiga.

Genom bloggen har jag också lärt känna Sissel och hennes familj. Fina fina Sissel! Som vi firat nyår med, och midsommar och som hjälpte oss när vi köpte vårt lantställe. Som har barn i samma ålder som mina barn och som leker så himla bra ihop med dem. Och gärna! Och vars man hjälpt oss att måla vindskivor till huset och som kommer så bra överens med Björn också. Jag vill alltid ta alla chanser jag kan att umgås med Sissel och hennes familj.

Och Linn också, vi får inte glömma Linn! Som utrotar flugor på landet med mina barn (för hon tyckte att"döda" var ett för starkt ord), skrattar sitt härliga smittande bubblande skratt och får alla andra att skratta också för att hon är rolig. Och som lagar den godaste maten. Som jag blir alldeles glad av att umgås med, glad på riktigt ni vet.

Och så twitter, vet ni, jag älskar twitter! Man känner sig aldrig ensam när man har twitter, för det finns alltid någon att prata med där. Och alla jag följer säger en massa smarta, roliga och tankvärda saker hela dagarna i ända. Ganska makalöst faktiskt. Jag skulle inte vilja vara en dag utan twitter.

Så sammanfattningvis? Jag älskar internet. Jag vill vara ihop med internet för evigt.

Evigheters evighet faktiskt.