När jag var yngre gick jag överallt och när som helst utan att ha vett att vara rädd. Eller ja, i stan var jag orädd alltså. I skogen har jag alltid haft vett att frukta björnar, älgar och grådvärgar.
Men de senaste åren har rädslan krupit på mig även här hemma. Plötsligt är jag rädd för att bli överfallen, rånad och nersparkad om jag går ensam nånstans på kvällen. Jag tycker till och med att det är lite otäckt att gå ensam genom centrala Sundbyberg klockan tio en vanlig onsdag.
Jag avskyr att det är så. Avskyr avskyr avskyr att jag inte ska kunna känna mig trygg när jag går hem efter att bara ha varit hemma hos en kompis.
9 kommentarer:
Det är åldern. Jag har samma problem. Kommer på mig själv med att vara rädd kl 20 bara för att det är mörkt. Weird.
Jag saknar också mina glada naiva dagar...
Hm, ja, jag börjar också bli lite väl rädd. Så vill jag inte ha det.
Bara så att du vet: grådvärgar ska man inte vara/visa sig rädd för, det är då de blir elaka. *Far åt pipsvängen med er!*
Jo... Det kommer nog med åldern eller möjligtvis att man är klokare och inser faror man inte såg som ung...
Bor mitt i centrala Bryssel och skulle ALDRIG gå ut själv när det är mörkt.
Nej, det är inte åldern. Det är samhället som försöker skrämma dig. Det är mindre farligt idag och mindre kriminalitet idag än det var på 70-80 talet när du var ung.
Ja, man är nog väldigt påverkad av allt man läser i tidningar osv. Även om jag vet att det som Björn skriver, är säkrare idag hänger inte känslan med i det. Jag har alltid gått hur och vart jag vill utan att vara särskilt rädd. Jag går fortfarande var jag vill men helt klart är jag mer... rädd (paranoid). Igår tyckte jag tom att det var läskigt att gå till affären lite efter 21. Så även om jag aldrig har tagit folks "åh det är så farligt nuförtin folk bli styckade och våldtagna till höger och vänster" på allvar har de ändå fastnat nånstans. Och det hatar jag.
Jag tycker också det är läskigt och skulle aldrig få för mig att ta en promenad själv när det är mörkt ute. Vi hade strömavbrott för ett tag sen, hela kvarteret, det var kolsvart precis överallt - då var det riktigt läskigt.
hej! jag har precis börjat läsa din blog, du är jätterolig!
ja, det är hemskt att det ska vara så att man ska vara rädd ute. när det är som läskigast kan man ta en stor gren och gå brett och grottmänniskolikt, eller sjunga högt och peta näsan och sånt. våldtäktsmän vill ha lätta offer, inga knäppisar.. att lära sej självförsvar är också bra, och peppar/tårgassprej. Kanske inte så där jättelagligt men det tycker jag inte så så mkt att bry sig om i sådana här situationer. man kan också prata m ngn i mobil under tiden, känns mkt bättre! : )
tack för din trevliga blog!
Skicka en kommentar