lördag 11 december 2010

Läskigt

Igår tvingades jag åka tunnelbana utan min telefon, jag hade nämligen glömt den. Det var en mycket obehaglig upplevelse - vad gör man egentligen utan telefonen? Jag kunde inte spela solitaire, inte lyssna på musik, inte facebooka, inte surfa, inte blogga, jag kunde inte göra någonting!

En massa existentiella frågor dök dessutom upp. Om man åker tunnelbana utan att kunna förmedla till nån i form av sms, samtal, facebookstatus eller blogginlägg att man gör det, har man då verkligen åkt tunnelbana?

Förhoppningsvis kommer detta aldrig hända igen. Nog för att jag är disträ, men det finns ju gränser.

2 kommentarer:

Fru Gårman sa...

Nej, det var inbillning. Det har aldrig hänt. Oroa dig inte, något som aldrig hänt kan aldrig hända igen. Om det händer är det första gången, men det är inte möjligt för den gången har det heller inte hänt.

Fraggelmorsan sa...

Tittade inte folk underligt på dig då? Som inte hade någon telefon? Nästa gång får du dra upp nåt annat - näsdukspaket, en blöja eller nåt - och sitta och knappa på den, för så där kan du ju inte hålla på!