tisdag 30 oktober 2012

Man får det man förtjänar (förväntar sig)?

Det här med att min man får en massa cred av folk (i vår ålder) på sitt jobb för att han 1. hämtar barnen på förskolan 2. lagar mat här hemma -WTF?!

Jag vill också ha cred för sånt! "Guuuud vad du är duktig Maria som lägger dina kläder själv i tvättkorgen, din man måste vara så himla glad över att du hjälper till så mycket hemma!" och "Va? Borstar du också tänderna på dina barn? Ni måste vara så himla jämställda alltså."

För att inte tala om att jag torkar mig själv efter toalettbesök, vem berömmer mig för det? Va? Va? Va?

Alltså på riktigt, sluta tro att alla män är jättenbebisar på grund av att de är just män.

Snälla.

Så det så

 Ibland när jag inte har bloggat på ett tag tycker jag att det känns jobbigt att komma igång igen, lite som att starta i uppförsbacke. Det är som att det inte duger med bara något litet skitinlägg då, utan att det måste vara något stort och svulstigt.

Såatte, jag tänkte att jag skriver ett sånt inlägg nu i alla fall. Ett skitinlägg alltså, bara för att komma igång.

Helt utan poäng tänker jag avsluta det också.

Bara för att jag kan.


onsdag 24 oktober 2012

Tankspridd javisst

Om man ska åka till gymmet och träna kan det vara bra att ha med sig gymkortet. Och hänglåset. Det blir så himla bökigt utan de grejerna. Och för guds skull, lämna inte kvar vattenflaskan i salen efter att passet är slut. Särskilt inte om det inte var din egen vattenflaska utan en som du lånat av din man.

I morgon gör jag ett nytt försök att träna. Jag hoppas att jag kommer ihåg att 1. ta med mig träningskläder och 2. sätta på mig dem innan jag går ut ur omklädningsrummet.

Men jag kan inte lova något.

Jo just det

Hörni, tack för alla fina kommentarer på det förra inlägget. De värmer fint. Men jag måste bara säga att jag tycker inte att vi är några superföräldrar som har gjort värsta unika grejen här eller så, utan allt vi gjorde var att inte släppa det utan fortsätta prata om det. Och han är tre år och därmed ungefär lika konsekvent i sitt beteende som en alzheimerspatient, så vilka kläder det är som gäller nästa vecka låter jag vara osagt.

Men för stunden ser vi i alla fall ut att ha klarat oss från krisen. Och jag hoppas hoppas hoppas naturligtvis att han kommer växa upp och vara stark nog att våga göra sina egna val, vare sig det gäller kläder eller andra saker.


tisdag 23 oktober 2012

Rosa är för alla. Igen.

Idag valde Charles de här kläderna:





Som en alldeles rosa och glittrande liten pralin. Hur vi nådde hit igen? Vi har pratat pratat pratat pratat om vad som är tjej- respektive killgrejer. Om att det inte finns några såna, att man får ha på sig vad man själv tycker är fint och att man inte tappar snoppen på grund av det och att Hello Kitty därför är både tjej- OCH killkläder. För alla kan och får gilla det. Och om någon i alla fall säger något om att kläderna är fel rycker man bara på axlarna och säger "Äh, vem bryr sig". Det har vi tränat massor på.

Och just nu är jag så sjuhuukt trött på alla de här tjej- och killdiskussionerna, men det spelar ingen roll. Det är bara att bita ihop och fortsätta. Och fortsätta fortsätta fortsätta.

Och när Charles glatt ropar till mig när jag hämtar honom på förskolan att han "älskar hjärtor, och det gör du också mamma!" så känns det värt det.

måndag 22 oktober 2012

Tröttast av alla

Den här förlamande måndagskoman som just knockade mig och gör att jag inte ens orkar duka av efter middagen, går den att bota med nån spruta eller kanske något piller?






För annars ligger jag nog kvar här tror jag.

lördag 20 oktober 2012

Mmm, jul!

Alltså, jag vet inte riktigt vad det är med mig nu för tiden. Jag har alltid älskat julen och jag har alltid värnat om traditionerna kring den. Man julpyntar till exempel ALDRIG före första advent, julgranen kläs kvällen före julafton och glögg dricks bara bara bara i december.

Men nu väntar jag otåligt på att alla affärer ska börja julskylta, jag har sneglat många gånger på glöggen som står i skafferiet och när jag var i affären idag och såg att de redan börjat med pepparkakor så blev jag inte (som jag brukar) arg på affären för att de börjat för tidigt utan istället ba "åh, vad mysigt! Vad gott det vore med pepparkakor, jag kanske skulle köpa en burk?"

VEM ÄR JAG?